Kamp….

 Du rörde dig likt en virvelvind mot mig. Kände mig oskyldigt ovetande om vad ditt utfall mot mig hade för grunder. Jag hade längtat så mycket efter dig men det jag såg av dig nu fick mig att tappa andan. Du slingrade och åbäkade dig i din framstöt mot mig. Jag skulle inte hinna undan, det fanns varken skydd att ta eller tid för att parera dig. Mina ögon försökte fokusera på dig men desto närmare du kom desto mer tog du upp mitt synfält som till slut bara bestod av dig. Jag försökte stålsätta mig med en frenesi av mod men innan jag var färdig med mitt konststycke så var du över mig…eller över å över?…Du hittade av min nästipp i din rädsla av att istället hamna i min öppna hungriga mun. Sällan jag haft ett sådant bra sug i munnen då jag sugit in en spaghetti som idag….vackert vet jag väl inte om det var, heller ingen fråga om liv eller död….fast det beror ju på hur man ser på det hela…från spaghettins synvinkel så lämnade den inte jordelivet utan att ge en rejäl näsbränna åt sin bödel…