Spänner musklerna……

Så möttes våra vägar åter, din tog slut och min började. Du svassade med små små taniga ben runt mig där jag var, kikade på dig med skräckblandad förtjusning, hann tänka både vackra å hemska tankar. Min inre oro undrade vart du varit någonstans, undrade ifall du satt tänderna i något du skulle ge blanka baljan i…drog mig medvetet från dig och ditt nätta fast påflugna sätt, jag ville inte ha med dig alls att göra men vad kunde väl du veta om det. Jag försökte med enbart tankekraft få dig att avyttra dig från mina perimetrar, få dig att fly. Din mottaglighet för mina tysta hot verkade dock inte finnas. Dina ögon var ju så oskyldiga men ditt rykte förekommer dig alltid så jag är inte sämre än att se igenom dem, se dess sattyg och elände. Konfererade tyst i mitt sinne om hur jag skulle gå tillväga med dig och kom snart överens med mig själv om ett slutgiltigt svar. Du skulle väck, passera revy, vika hädan, glida över stupet, ramla från pinnen, du skulle kort och gott sluta andas! Tog mod till mig och sa högt till dig på skarpen ”jasså , är du här å stör nu igen?” ….du la snabbt benen på ryggen och jag kunde således krypa ner från mitt soffhörn där jag tryckte….gick med hårda och bestämda steg på golvet som svarade med bastanta förstärkta ekon av min tyngd…snabbt öppnades en skåplucka och lika snabbt apterade jag verktyget som till slut skulle göra min tillvaro så mycket behagligare…tog inte mer än en kvart innan du du satt där du skulle….i fällan! …blir lika förvånad å skrämd över vad jag kan göra med saker som inte tilltalar mig men är man man så är man! Råttjäkel!…