…murbräcka…

Hettan från dig slog mig som en murbräcka…likt smöret som rinner av en perfekt rostad franska så rann all inombordsvarande kyla av mig…förundras över att du alltid med lätthet lyckas och har viljan att  främja mig, göra mig varm, lycklig…Visst har jag hört att du gnisslar till ibland men ändå så gör du det lite i tystnad…Du verkar ha en inre motor som får dig att alltid se till andras bästa och det är något som vi alla ska försöka eftersträva…ditt mysiga brummande är som ett klockspel i juletid, vackert å tillsynes ändlöst ändå tills jag mot bättre vetande väljer att avsluta ditt ljuvliga värmande sätt…för till syvende å sist så är du dyr i drift men ack vilken värmekälla du mig ändå är du älskade, okomplicerade, oegoistiska cupevärmare