I kväll visas dokumentären Home i Svt. FOTO. UNIVERSAL NORDIC
Svt:s excellenta dokumentärserie Dox fortsätter. Denna gång är det dags för Home, signerad den världsberömde filmaren Yann Arthus-Bertrand. En visuell njutning som skildrar en planet på väg mot undergångens rand. Ofta visat ur fågelperspektiv.
Visas i kväll i Svt1 klockan 22. Observera att filmen av rättighetsskäl inte kommer att hamna på Svt Play.
Förra veckan visades första avsnittet ur BBC-serien Life i Svt. Det är en naturdokumentärserie som först skrevs och skildrades av David Attenborough och från vad jag har hört ska den vara i klass med Planet Earth. Galet bra alltså. Tyvärr har jag inte hunnit sätta mig och titta än.
Serien visades först som en del i BBC:s Darwin-säsong och visar vilka strategier och beteenden som arter världen över utvecklat för att överleva. Det som Charles Darwin kallade kampen för överlevnad. Serien tog fyra år att göra, 3 000 filmningsdagar och allt är filmat i högsta kvalitet (HD). Bilderna som presenteras är hisnande.
Första avsnittet av tio finns att se på SVT Play här och nästa sänds på torsdag i SVT1 klockan 21.
I går kväll var det premiär på den högkvalitativa amerikanska tv-kanalen HBO för vad som sägs bli den stora tv-serien efter Sopranos – Boardwalk Empire. Emmy-vinnande manusförfattaren och producenten Terence Winter, en av författarna bakom Sopranos, är också en av upphovsmännen bakom denna tv-serie. Den är baserad på Nelson Johnsons bok Boardwalk Empire: The Birth, High Times and Corruption of Atlantic City. Första avsnittet, som alltså visades i USA i går, regisserades av ingen mindre än Martin Scorsese. Några av skådespelarna är Steve Buscemi (som hade en stor roll i Sopranos), Michael Pitt och Kelly Macdonald.
Serien utspelar sig i Atlantic City (New Jersey) under förbudstiden på 1920-talet. Alkohol är på väg att förbjudas och politikern och maffiabossen Nucky Thompson (Steve Buscemi) tar tag i saken.
På sajten Metacritic, som lägger samman kritikers omdömen, ligger Boardwalk Empire på 88 av 100 möjliga poäng.
Detta ser jag mycket fram emot. Tillsammans med The Event. Äntligen, äntligen har den riktiga tv-hösten börjat. Bort med hollywoodfruar, Tylösands(k)ungar och ensamma mammor och fram med amerikanska kvalitetsserier.
.png)
Andres Lokko blåser liv i en klassisk Killinggänget-sketch, Nöjesbladet återupplivar Artister mot nazister-låten, Popgeni lyssnar på mångfaldig ska och på Dagens skiva fattar man ingenting. Det är några av reaktionerna i den populärkulturella bloggosfären efter gårdagens val i Sverige.
Jag är fortfarande nollställd.
Den 1 oktober har den amerikanska Låt den rätte komma in-versionen, Let me in, premiär. Här kan Populärkulturbloggen servera en ny poster.
Cloverfield-regissören Matt Reeves ligger bakom filmen som till stor del efterliknar dess svenska original till både ris- och roskommentarer från kritiker. Ett som är sant är i alla fall att Kodi Smit-McPhee (The Road) och Chloe Moretz (Kick-Ass) kommer göra ett grymt jobb som huvudroller. Åtminstone av deras tidigare prestationer att döma. Och jag gillar verkligen den svenska Låt den rätte komma in så jag hoppas att även den amerikanska varianten håller måttet.
Himlen är oskyldigt blå är inte bara namnet på en fin Ted Gärdestad-låt utan också Hannes Holms dramathriller med premiär den 15 oktober. Den har visats på filmfestivalen i Toronto och fick ett gott mottagande av både kritiker och publik. Den yngste i Skarsgård-klanen, Bill Skarsgård, gör huvudrollen och honom kan vi även se i bioaktuella I rymden finns inga känslor.
Bill Skarsgård. Foto: Göran Hallberg
I Himlen är oskyldigt blå hamnar Martin genom sitt sommarjobb i en stor knarkhärva, och en av svensk kriminalhistorias största skandaler. Som så mycket annat just nu blickar vi tillbaka mot 70-talet – tv-serier som The Seventies, filmer som denna och Cornelis med flera flörtar med och romantiserar det glada 70-talet. Hösten 2010 är 70-talet tillbaka på alla fronter. Och visst är det skönt att dras med.
Nu ska vi bara se om filmen är något att ha. Den 15 oktober.
Jag tänker inte snacka på om valet här. I stället tipsa om lite fin musik. Just nu älskar jag Yann Tiersens kommande album Dust lane som släpps den 4 oktober. Mannen bakom det fantastiska soundtracket till Amelie från Montmartre och det inte lika starka soundtracket till Goodbye Lenin är tillbaka med en efterlängtad fullängdare. Skivan är producerad av Yann Tiersen själv och har mixats av Ken Thomas som bland annat jobbat med Moby och Sigur Rós.
Det låter som ett möte mellan Amelie från Montmartre, klassisk musik, elektroniska experiment och lite rock. Bäst just nu. Lyssna på Yann Tiersens musik på Spotify här.
Annars så kikar jag på det svenska indiepopbandet The Concretes nya video till låten All day som släpptes i veckan. Sångerskan Lisa Milberg har varit med och producerat medan Thomas Klementsson regisserat. Det var tre år sedan sist, men snart släpper The Concretes albumet WYWH på Playground i Sverige.
Och jag får ju inte glömma att det amerikanska shoegaze-popbandet Ghost Animal släppt sitt första debutalbum tillika första fysiska release – Summertime in heaven. Genom kassettbolagen Summer time in hell och Ghost tapes släpps en kassett och ett album till gratis nedladdning. Kassetten och albumet finns att tillgå här.
Svenska The Sonnets släpper nu sin tredje singel New fire in the city från albumet Western harbour blue. Låten gästas av den kaliforniska sångerskan Simone Rubi från duon Rubies. Videon är regisserad av Mauri Chifflét på Kungliga svenska balettskolan i Stockholm. En vacker iakttagelse av dans, leenden, pussar och spring.
Så här i valtider passar The Radio Dept på att släppa en vallåt. Den verkar vara en ironisk gåva till alliansen. Om man ska läsa mellan textraderna i alla fall. Även om funderingarna har gått vilda i musikbloggar om huruvida bandet gjort en politisk vändning till högersidan eller inte. Tidigare släppte de ju låten Freddy and the trojan horse som en tydlig känga mot Fredrik Reinfeldt. Nåväl, låten The new improved hypocrisy släpptes i veckan och kan laddas ner gratis här.
Medan vi längtar och trånar efter Lykke Lis uppföljare till den hyllade debuten Youth novels kan vi njuta av denna kortfilm som Lykke gjort tillsammans med regissören Moses Berkson. Öken, vänner och en super 8-kamera är ingredienserna som lett fram till denna vackra skapelse. Det instrumentala spåret som hörs är signerat Lykke Li och Björn Yttling.
Är det bara jag som får Bergman-vibbar?
Lykke Lis andra skiva väntas komma i början av nästa år.
Senaste kommentarerna