När vi tänker på en missbrukare, alkoholist eller knarkare, är det ofta bilden av totalt utslagna människor vi ser. Men samtidigt vet väl de flesta att så är inte fallet. Missbruk är något dolt som kan gömma sig även bakom de finaste fasader. Det kan ta åratal för omgivningen att fatta att något är fel, ruskigt fel.

 

Att möta en människa som är påverkad är som att prata med den Onde själv. Människans personlighet och eget ”jag” försvinner i dimridåerna. Missbrukare är experter på att manipulera sin omgivning. De tror ofta att de ”lurar” alla, men vem är det egentligen de lurar?

 

Som förälder är det vanligt att vi faktiskt hjälper våra barn att fortsätta missbruka. Hur kan jag säga så? Jo, om vi förser dem med pengar, ett hem att sova ruset av sig och mat på bordet så är det inte en tjänst vi gör dem. Nej, det är en otjänst.

 

Hur ska då en förälder kunna förhålla sig till det här? Ena minuten låg den nyfödda lilla bebisen i ens famn och gnydde. På 12-15 år har ens kära barn förvandlats till ett ”monster”. Man vill hjälpa men inget hjälper oavsett hur mycket man försöker.

 

Det finns många frågor men få svar…

Vad kan anhöriga göra för att hjälpa en missbrukare?

Vad ska anhöriga inte göra?