Askungen var inte lycklig hemma
elaka ville över henne bestämma

Hon drogs i askan ner
ville inte leva där mer

Askungen fick kramp i sitt hjärta
kände tillslut bara smärta

Fast ondskan där bodde
hon på kärleken trodde

Askungen hade inget val
gick mot alla odds på bal

Avundsjuka de henne såg
åskmålnet över dem låg

Askungens hjärta log
när hon prinsens hjärta tog

Han fick ett minne i sin hand
började leta från hav till land

Askungen gick där och gneta
fast det i hennes hjärta streta

En dag stod han bara där
prinsen som hon håller kär

Askungen drogs upp ur dyn
med händerna sträckta mot skyn

Kärleken hon kunde vinna
och det onda övervinna.

8 september 2007

/Christina Axengrip