Det här är en gammal dikt om maskiner vs människorna på en arbetsplats.

De jobbar dag som natt
utan att få fnatt
de får allt de vill
står nästan aldrig still

Och de jobbar hårt
gnäller inte om vårt
ställer inga krav
vi inte klarar av

De jobbar för två
slutar aldrig att gå
behöver inte någon lön
står aldrig sist i kön

Det finns inga hot
att sakta färdas mot
jobbar de inte bra
snabbt vi nya ha

Blir inte ett dilemma
stannar inte hemma
med barn eller sjuka
som människor bruka

När de börjar gnissla
får oljan dem vissla
enkla att renovera
vi behöver inget mera.

©2005 Christina Axengrip