Jag hörde din röst å vände mej om,
undra om det var du som kom.
Du har spanat lite i smyg,
jag såg det och blev blyg.

Det bor en undran i mej,
om jag duger som tjej.
Livet har varit så svårt,
jag har ramlat o slagit mej hårt.

Mitt hjärta skriker HEJ,
men min mun vågar inte tilltala dej.
Jag har sett djupet i dina ögon blå,
vi har delat smärta i bön vi två.

Liten och vilsen är jag,
vacklar ibland å är svag.
När du går vänder jag mej om,
undrar varifrån du kom.

Jag ber och ber till Gud
med förhoppning att få höra kyrkklockornas ljud.
 
/Kicki

Det här är en DIKT, ingen verklighetsskildring, efter jag lagt ut dikten fick jag ett sms med förfrågan om jag träffat någon. Nej det har jag inte. Inte vad jag vet iaf 😉