En superdator med teflonminne

 Jag gillar min hjärna. Det kanske inte är så konstigt, men vi har hängt ihop nu i 45 år och den fungerar normalt, tror jag. Jag har ju inget annat att jämföra med. Visst kan jag fundera lite när jag under mitt första arbete som kontorist på stadsbiblioteket kundeminnas låntagares personnummer veckor efter det att jag skrivit ut lånekortet. Likaså när jag går ut för att sätta värmaren på traktorn i samband med en hundpromenad och kommer hem med hunden utan att ha satt igång värmaren trots att det var min intention när jag tryckte ner dörrhandtaget. Jag antar dock att det är ganska normalt att den där superdatorn får teflonminne ibland när den krävs till en handling som inte hör hemma i kontexten, som en psykolog skulle ha sagt. I det här fallet är min hjärna inte inställd på annat än en hundpromenad i samma ögonblick min fot når bron och då spelar det ingen roll att jag sekunden innan tänkt "Sätt värmaren på traktorn".

Hjärnor är rätt häftiga saker. Tänk vad som ryms inom dem och vad de kan göra. Min hjärna gillar att gå på högvarv och vara kreativ. Någo av det roligaste jag vet är att formulera ord och text. Antingen som nu när fingrarna flyger över tangentbordet i ett banalt försök att hinna ikapp hjärnan, eller som när jag får stångas med en bångstyrig text tillsammans med en kollega. Vända och vrida på ord för att med så få tecken som möjligt få fram det som måste sägas så tydligt att det inte kan missförstås.

En hjärna på högvarv behöver vila. Min vila finns när jag går ut på promenad. Jag har försökt att ta med mig mp3-spelare för att lyssna på en bok eller musik, men jag har gett upp. Min hjärna vill inte det. Den vill njuta av gnistrande snö, lukt av kyla och granar, ljud från skogens invånare och tassarnas tramp i snön. Inte tvingas ta in och bearbeta en historia eller ett musikstycke.

Vi brukar ha roligt på våra vandringar, min hjärna och jag. Där ute, när det bara är vi två och hunden så börjar den berätta saker för mig. Det är inte alltid jag lyssnar på den, men när jag gör det så brukar det bli ganska bra. Den brukar också ta tillfället iakt och analysera situationer och komma med kloka tankar kring hjur jag ska göra nästa gång och vad som blev riktigt lyckat.

Jag gillar min hjärna och ser fram emot att fortsätta utvecklas tillsammans med den.