Allt kött är hö

Strofen kommer för mig där jag står och hivar hö upp i fårens höhäck. Den får en ytterst bokstavlig betydelse den här tiden på året när man, som jag och min sambo, har får. Ja, visst är det några hektiska veckor på sommaren också när man maniskt kollar in väderleksrapporter och avskyr oväntade lågtryck. För oss som har nio tackor och en bagge är det bara några sommarveckor. Det ger oss nog med foder åt fåren över vintern. Det är på vintern som det där höet bokstavligen ska bli till kött. Vi bär och de äter.

Glada blir de när jag kommer med en stor presenning fylld med nytt hö. Fast presenningen är läskig. Särskilt när den är tom och prasslar som mest. Jag kör med handkraft när jag ska ge dem hö. Mest för att jag är usel på att meka med traktorn och den alltid brukar krångla när jag sätter mig bakom ratten. Jag tror att den känner på sig att det går att rappla när jag ska köra den. Då får den vila ett tag tilll…

Våra hönor är riktiga houdinis. Varje dag är det tre stycken som går ut ur hönsutrymmet och sprätter omkring på gården. Vi har stängt in dem för att inte höken ska ta fler hönor, men de har hittat ett hål där de kan smita ut. Ett hål som inte jag kan hittat. Tro mig, jag har letat. Det är inte roligt att hitta resterna efter hökens besök… De ser så roliga ut när jag kommer in i la’går’n. försiktigt trippar de mot mig och väntar tills jag har öppnat dörren så att de kan komma in till sovpinnar, mat och tupp.