På plats

Det känns hemtamt vid det här laget. Kända lokaler, kända rutiner och kända ansikten som passerar i korridoren. Tredje gången jag läggs in på neurokirurgen under 2013. Igår var jag här för att lämna prover inför dagens angiografi. Jag ska slutbesiktigas hoppas jag. Det vill säga, de ska kolla att flödet av blod förbi mitt aneurysm sker på ett sätt som inte hotar att få det att växa eller brista. Om allt ser bra ut hoppas jag slippa trombylen i fortsättningen. Således en slutbesiktning av ingreppet som gjordes i maj.

De kommer att sätta en grov nål i min ljumske. Genom den nålen skickar de in en lång slang som ska nå upp till högra sidan av min hals. Där sprutar de ut kontrastvätska och så kan apparaten följa flödet genom hjärnans kärl på det sättet. Jag kommer att vara vaken under ingreppet och två sköterskeelever ahr bett om tillåtelse att få se på under tiden. Det får de absolut göra.

Vid förra angiografin fick jag lära mig att man bedövar även sövda patienter innan man sticker in nålen. Jag, som är släkt med Nicke Nyfiken, frågade naturligtvis varför. Kroppen kan reagera på smärtan även om sövningen gör att man inte är medveten om det. Reaktionerna fångas upp av instrumenten som mäter patientens tillstånd och kan störa de mätningarna. Kroppen kan alltså känna smärta även om jag är sövd. Fascinerande fakta som jag inte visste eftersom jag inte är medicinskt utbildad eller har varit allvarligt sjuk förut.