Ser på vf att jag blivit inbjuden till en debatt med Junilistan om Lissabonfördraget. Min bild verkar skymta bakom huvudpersonen själv, Sören Wibe. Men om sanningen ska fram så har jag aldrig fått någon inbjudan så det är ren lögn av Junilistan. Nu är jag i och för sig inte förvånad att motståndarna till både EU och Lissabonfördraget tänjer på sanningen. Vi formligen bombas av mail där man påstår både det ena och det andra om vilka konsekvenserna blir om vi röstar för Lissabonfördraget. Sverige är ett fritt land där man får tycka vad man vill, men när man tar till lögner och förtal för att förmå andra att tycka som en själv då har man gått för långt.
Ja kommer självklart att rösta för Lissabonfördraget, framförallt för att det ger EU verktyg för att fungera bättre. När det första fördraget undertecknades bestod EU av 6 länder, nu är det 27 och målsättningen är att fler länder kommer med. Då fungerar det nuvarande Nice fördraget inte längre.

De viktigaste skälen för det är:

1) Makt över det som påverkar oss. Både klimathot, finanskris och terrorism är internationella problem som påverkar oss, oavsett fördraget och oavsett om vi är med i EU eller inte. De problemen kan vi inte bekämpa ensamma, hemifrån. Därför är det bra att få fler majoritetsbeslut inom till exempel det rättsliga samarbetet – det behövs för att kunna bekämpa terrorism och internationell brottslighet. Klimat- och miljöfrågor prioriteras också tydligare i nya fördraget än i dag.

2) Tydligt definierade uppgifter. För mig är det viktigt att vi använder EU till det som vi inte kan lösa själva. Annat ska EU låta bli. Så är det inte alltid idag, men med Lissabonfördraget införs en tydlig ordning över vad vi ska använda samarbetet till. Det fanns inte förut.

3) Bättre demokratisk förankring. Med fördraget får riksdagen möjlighet att säga ifrån emot, och bromsa, förslag som inte har på EU-nivå att göra. Varje nationellt parlament har veoträtt och om flera nationella parlament säger ifrån måste kommissionen tänka om. Det ger oss här hemma en möjlighet till kontroll av att EU håller sig till det som vi vill använda samarbetet till. Sådana här s k subsidiaritetskontroller leder då dessutom till större engagemang i till exempel berörda fackutskott, som då måste bevaka EU-frågorna i sina områden. Medbeslutande med Europaparlamentet blir också vanligare i Lissabonfördraget, vilket innebär att fler direktvalda politiker får större kontroll och insyn i beslutsfattandet.

Däremot hotar inte fördraget alliansfriheten eller arbetsrätten, det är vanliga påståenden men inte mer korrekta för det. Fördraget ger EU en hög representant och vald ordförande, vilket ger oss en tydligare utrikes- och säkerhetspolitik. Det slår fast att vi samarbetar och delar ansvar för kriser i Europa, vilket vi gör redan i dag, men säkerhetspolitiken förblir mellanstatlig vilket innebär att tex alliansfriheten inte kan ändras med överstatliga beslut. Löntagarnas ställning och rättigheter, till exempel till kollektivavtal, stärks med fördraget eftersom de ingår i de rättsligt bindande mänskliga rättigheter som då införs i hela unionen. Lavaldomen berörs däremot inte alls eftersom den inte påverkar eller påverkas av fördraget, och detsamma gäller svensk anslutning till euron. Den bestämmer vi själva om och när vi vill införa.

De som säger nej till fördraget säger också nej till ett öppnare och bättre fungerande EU, som förbättrar öppenheten och den demokratiska förankringen och möjliggör fortsatt utvidgning. Det skulle göra Sverige och Europa sämre.

Vi hörs!
UlfG