Hej bloggen, det var ett tag sedan!
En av anledningarna till uppehållet tror jag är en släng av prestationsångest. Den kom för någon vecka sedan då några av mina vänner och jag pratade om allt mellan email och twitter och det var nog där mina tillkortakommanden såg dagens ljus. Twittrar du inte?! Det gör ju ALLA som är någorlunda intressanta personer. Nej, jag twittrar inte och jag har inte lagt upp mig på Facebook heller! Jag har ju både ett arbete och ett liv att sköta så jag hinner knappt med att blogga, förutom att kolla alla mail som formligen dränker mig. Jag är 60-talist och har jobbat tio år i it-branschen under 90-talet, alltid haft en dator som arbetsredskap så jag VET hur det här med ’datan’ fungerar. Men jag tänker inte gå så långt att detta förträffliga verktyg ska få styra hela mitt liv. Så blogg, hemsida och email får räcka.
När jag nu har varit riksdagsledamot i 6 månader så känns denna påskledighet riktigt skön. Det har, som jag berättat tidigare, varit en enorm omställning från arbete i näringslivet till ett liv som riksdagsman. Men nu börjar jag få lite kläm på hur saker och ting fungerar. Inte minst de senaste månadernas arbete med den s.k. inriktningspropositionen om hur det svenska försvaret ska vara utformat i framtiden, har gett mig många värdefulla insikter i politiskt arbete. De fula tixen som en del har kört med under våren för att få det att framtså som deras förtjänst att vi nu får ett försvar som verkligen kan försvara Sverige, tänker jag lägga på hyllan. Min drivkraft i utskottsarbetet är att hitta lösningar som är bra för både Försvarsmakten och statsfinanserna, det hoppas jag betalar sig bättre i längden än desssa ständiga mediautspel.

NATO fyller 60 år nu i april och det firar man bland annat med att välkomna Kroatien och Albanien som nya medlemmar. Här hemma verkar opinionen för ett medlemsskap bli allt starkare och det tycker jag är bra. Jag har dragit mitt strå till stacken med några debattartiklar i ämnet. Att ett svenskt medlemsskap skulle underlätta ett fördjupat nordiskt försvarssammarbete råder ingen tvivel om. Och Thorvald Stoltenbergs rapport, som han tagit fram på uppdrag av de nordiska utrikesministrarna, är inne på samma linje. Han var i förra veckan i Riksdagen och presenterade sin rapport. I 13 handfasta och personliga punkter ger han förslag på hur ett fördjupat nordiskt försvarssamarbete kan se ut. Min tolkning av punkt 13, solidaritetsförklaringen, är att vi inte kan få till ett riktigt samarbete utan att vi också är medlemmar i NATO. Lek med tanken att t.ex. Sverige blir anfallet och Norge kommer till undsättning, gäller då Arikel 5 så att hela NATO kommer till undsättning? Om inte, har då den nordiska solidaritetsförklaringen skapat ett läge där Artikel 5 inte är värt något. Vad händer då med NATO? Trixiga frågor, så jag tror att det första fördjupade nordiska försvarssamarbetet blir att vi bygger nästa generations ubåtar tillsammans.

Nu är min lammbog färdig i ugnen så det får bli mer blogg en annan dag, vi hörs!

UlfG