Vad vore en rysk stad utan Leninstaty?

Efter några dagars konfererande i den ryska staden Syktyvkar känns det skönt att vara på hemmaplan igen. Intressant konferens om en viktig region i och för sig, men kanske lite väl abstrakt för att falla mig hundraprocentigt i smaken. Sedan märker jag själv att jag är en politisk nybörjare efter som jag hakar upp mig på saker som de övriga verkar ta som helt naturligt. Vad sägs om åtta (8) välkomstanföranden! Det tycker jag är sju för mycket. Eller att man flitigt använder orden "konkreta resultat" när man i själva verket har uttryckt en åsikt som "någon borde" göra något åt. Som avslutning tyckte alla att mötet varit en stor framgång eftersom vi lyckades enas om en gemensam resolution. I resolutionens text bidrog även jag med synpunkter om att det saknades infrastruktur. För jag tror inte att det går att utveckla ett ekonomiskt, socialt, utbildnings-, eller kulturellt samarbete om det inte finns en fungerande och utvecklad infrastruktur i Barentsregionen. Så därför fick jag med att Barentssamarbetet ska " fortsätta att stödja de gemensamma gränsöverskridande ansträngningarna mellan och inom de privata och publika sektorerna i hållbar ekonomisk utveckling, t.ex. i infrastruktur som syftar till att förbättra transportförhållandena, utvinning av naturresurser, entreprenörskap, tullprocedurer, visa-kravet och turism." Vad det sedan i slutänden är värt får andra bedöma.
Om jag inte är så speciellt imponerad av konferensens direkta resultat så är den här typen av möten ändå oerhört viktiga eftersom de gör att det skapas samarbeten och byggs upp en tillit mellan Ryssland och de andra länderna i Barentssamarbetet. Ur säkerhetspolitisk synpunkt är det mycket viktigt, speciellt eftersom spänningarna i området kommer att öka i takt med att naturresurserna, som nu ligger under isen, blir tillgängliga.

Det är 10 år sedan jag var i Ryssland senast och det märks tydligt att utvecklingen gått fort här. Det märks kanske lite mindre i denna avlägsna stad med 250,000 invånare. Det som däremot fortfarande märks här är andra världskriget. Här dog över 100,000 människor och monumenten och minnesmärkena är flera. Och det är nog inte så konstigt, med tanke på alla de som dog i kriget. Jag blir definitivt påverkad och vi i Sverige ska vara tacksamma att vi inte var indragna i kriget.

Som sagt, nu bär det av hemåt till Skellefteå och på fredag är det valkampanjarbete i Umeå. Vi kanske ses där!

/// UlfG