Så var då kammarens sista debatter och omröstning avklarad för den här säsongen. För mig, som bara suttit i riksdagen lite drygt åtta månader, så var ju naturligtvis även denna ceremoni en nyhet för mig. När omröstningen var avslutad höll talmannen ett tal med fokus på de riksdagsledamöter som slutar. Några har blivit invalda till EU-parlamentet och lämnar av den anledningen medan t.ex. Lars Leijonborg slutar helt. Jag blir riktigt ödmjuk när grabbar som Alf Svensson och Lars, som suttit i Riksdagen närmare 30 år, får sin politiska gärning summerad. 8 månader mot 30 år, jag har en hel del kvar att sätta in på mitt erfarenhets-konto.
För min egen del så är det inte fråga om semester i och med att jobbet i riksdagshuset är avslutat. Nästa vecka åker jag till Afghanistan och den svenska ISAF-styrkan. Under tio dagar kommer jag att få en liten inblick i hur våra svenska soldater arbetar med att bygga fred och stabilitet i regionen. Ska bli mycket intressant att på plats se hur civil-militär samverkan går till i praktiken.
Här i Riksdagen har vi diskuterat civil-militär samverkan en hel del under våren. Alla partier pratar om vikten av en samverkan mellan insatserna för att nå verklig effekt. Och alla är rörande överens om att det inte går att, som t.ex. i Afganistan, få till en positiv och fredlig utveckling om vi bara använder militära resurser. De civila insatserna är minst lika viktiga. Men där slutar likheterna över partigränserna. Det rödgröna gänget är paniskt rädda för att låta de militära insatserna bana väg för de civila insatserna. De civila insatserna ska stå över alla former av militär anknytning eftersom de anser att civila insatser då blir ett politiskt verktyg. Nej, allra helst ska enbart de humanitära behoven styra insatserna. Om det sedan visar sig att svenska biståndspengar går till att direkt och indirekt stödja banditer och rebeller, så är det inget man behöver bry sig om. Huvudsaken att Sverige dövar sitt samvete med att ge rikligt med bistånd.
Som tur är så delar vare sig jag eller någon annan i Alliansen den synen på hur civil hjälp ska användas. Det borde ju vara alldeles självklart att samordna militära och civila insatser så att befolkningen i det landet eller den regionen till slut blir hjälpt. Jag tror också att en samordning är helt avgörande för möjligheterna att kunna trappa ner en militär insats under ordnade former. Som sagt, det ska bli mycket intressant att se detta på plats i Afghanistan.
Några dagar efter hemkomsten från värmen och sanden så bär det av till Bryssel. Då ska jag sätta mig på skolbänken i NATO´s högkvarter och under en vecka lära mig mer om denna militärallians. Det ser jag också fram emot. Även om vi bara är ett partnerland så är det viktigt att förstå hur NATO fungerar eftersom vi i alla internationella operationer använder deras standard för att kunna fungera tillsammans med andra nationaliteter.

Efter det så tänkte jag faktiskt ha två veckor ledigt! Sedan drar arbetet igång igen i början av augusti med Noliamässan och efter det så rullar det igång igen. Men det kan jag ju berätta om då.

Ha en riktigt skön midsommar!
UlfG