Befinner mig i Kanada för ett NATO-möte. Under några intensiva dagar ska vi både få lyssna på kanandensiksa experter och besöka olika militärbaser. Däremellan ska vi klämma in en middag med Sveriges ambassadör i Kanada, Ingrid Iremark. Vi i det här sammanhanget är jag, Håkan Juholt och Urban Ahlin, båda sossar. Huruvida de står bakom deras paritlinje i NATO-frågan får jag nog höra under de här dagarna tillsammans. Totalt är vi en grupp på 23 personer från 10 NATO-länder och Sverige. Vi får vara med på sådana här möten eftersom Sverige är associerad medlem i NATO.

Idag har vi haft en full dag med många intressanta föredrag om bl.a. Afghanistan, Arkis och Barentsregionen och elektronisk säkerhet. Speciellt Afghanistan är ett intressant ämne eftersom Kanada, som enda land, fattat beslut om att deras militära närvaro ska upphöra 2011. Samtidigt så har Kanada en mycket imponerande uppföljning av de mål man satt upp för sin närvaro i Afghanistan. Denna måluppföljning redovisas till den kanadensiska allmänheten en gång per kvartal. Något för Sverige att ta efter, tycker jag. Kombinationen av dessa tydliga mål och en fast tidpunkt när de ska lämna tycker vi övriga i delegationen skapar en konflikt på många plan. För det första så bygger allt civilt och diplomatiskt arbete i Afghanistan på att säkerheten upprätthålls. Och som landet fungerar nu så är det de NATO-ledda styrkorna som upprätthåller säkerheten i landet. Låt vara att den afghanska armén byggs upp och blir bättre och bättre på att upprätthålla säkerheten, men den har trots allt en lång väg kvar innan de klarar detta själva. Om Kanada tar bort sin militära närvaro, kan då det civila och diplomatiska arbetet fortsätta? Eller menar Kanada att någon annan ska stå för säkerheten? För det andra, de tydliga mål som är satta kommer efter krav från allmänheten att bättre förankra Kanadas närvaro i Afghanistan. De har trots allt mist 3 civila och 129 militärer fram till idag, de två senaste soldaterna den gångna helgen. Vad händer då om målen inte är uppfyllda innan 2011? Om jag vore kanadensare skulle jag känna mig grundlurad av politikerna. Varför sätta mål om ingen bryr sig om dem? Den här problematiken är Kanadas regering och parlament väl medvetna om och personligen tror jag att man kommer att ompröva beslutet att lämna Afhanistan vid ett exakt datum.

Det lilla jag hunnit se av Ottawa på min joggingtur i morse är en fantastiskt vacker stad. Synd att programmet inte tillåter en att se mer. Å andra sidan är jag ju inte i Kanada på semester. I morgon bär det av till Kingston och sedan Trenton och Toronto. Mer om det i nästa inlägg. Nu ska jag byta skjorta inför middagen med ambassadören.

Vi hörs!