Dagens tema var Sveriges förutsättningar som industriland i Europa och där fanns både Stefan Löfven, ordförande i IF Metall och Leif Johansson, VD i AB Volvo, tillsammans med andra företrädare från fack, företag och regeringen. En något märklig iakttagelse var att bland de 350 deltagarna så fanns en (1) riksdagsledamot och det var jag. Om det är ett resultat av att för många politiska företrädare startat sin karriär i ungdomsförbunden och aldrig haft ett vanligt arbete, låter jag vara osagt. Men lite märkligt är det ändå att när industrins villkor diskuteras så finns nästan inga politiska företrädare där.

Mycket talar för att nästa århundrade kommer att tillhöra Asien. 1850 fattades de viktiga besluten i London och Paris, 1950 i Washington och 2050 kanske det är i Peking som utgör världens maktcentra. År 2025 kommer vi att vara 8 miljarder människor på jorden och nästan 5 miljarder bor i Asien. Ynka 520 miljoner bor i Europa och dessutom är över en tredjedel av dem över 65 år. Om vi ska behålla och utveckla vår konkurrenskraft här i Europa så vill det till att vi fokuserar på det vi är bra på och ser till att bli ännu bättre. Kan vi utveckla kunskapstriangeln, med forskning, utbildning och innovation och utnyttja vår erkänt goda samarbetsförmåga så har vi bra förutsättningar att hävda oss även i framtiden.

Om vi i Sverige ska fortsätta att vara en industrination som kan konkurrera globalt så måste förutsättningarna för företagande vara minst lika bra som i omvärlden. Vi har byggt vårt välstånd på att arbeta hårt, ha en befolkning med god utbildningsnivå och tillgång till billig el från vattenkraften och kärnkraften. Tillgång till billig energi kommer även i framtiden att vara helt avgörande för vårt lands utveckling. Och när jag tänker på det så undrar jag om det finns någon med den minsta anknytning till industrin som kommer att rösta på den rödgröna vänstern? För där, i den rödgröna vänstern, saknas en balans mellan svensk konkurrenskraft och klimatmål. Svensk export står för hälften av vår totala BNP och om man inte tar hänsyn till det när man kommer med sina populistiska förslag för att rädda klimatet så kommer Sverige att halka efter. Jag har också svårt att förstå varför den rödgröna vänstern är emot att vi i Sverige får ett överskott av koldioxidneutral el som vi dessutom kan exportera. Det är ju bra för Sverige, bra för klimatet och dessutom håller ett överskott nere priset.

 

En annan företeelse som jag tycker är förlegad är fackets automatiska koppling till sossarna. Facket borde vara mest intresserad av att företagandet utvecklas så att deras medlemmar har jobb som är både stimulerande och lönsamma. Dagens seminarium visar med all önskvärd tydlighet att fack och företag har gemensamma mål. Låt vara från olika utgångspunkter, men alla vill att industrin ska utvecklas. Att då ha en koppling till ett politiskt parti som är beredd att offra arbetslinjen i jakten på regeringsmakten, borde kännas mer som en fotboja för facken. Sverige har en bra modell där arbetsmarknadens parter gör upp om villkoren men jag tror att modellen skulle må bättre av fristående fack och arbetsgivare.