Sitter just nu och övervakar sonen som ligger i rummet bredvid med 40 graders feber. Troligtvis svininfluensa, tur att han kom hem tidigare i veckan så att han inte legat ensam i studentlyan i Linköping. Oron när ens barn är sjuka finns alltid där, även om våra nu är nästan vuxna.

I veckan som gick var det plenifritt i Riksdagen. Då finns tid över till att göra annat. Jag började med att göra ett förbandsbesök på F21 i Luleå. Det finns en oro över att försvarsmakten planerar organisationsförändringar som drabbar F21. Det rör sig om basbataljonerna, dvs de som ser till att flygplatsen fungerar och upprätthåller säkerheten kring flygplatsen. Jag tror inte att en flytt av basbataljonen från Luleå till Linköping, som är planen, har de besparingseffekter som försvarsmakten är ute efter. F21 med sina två JAS Gripen divisioner är ju kvar och då behövs också de funktioner som en basbataljon utför. Att då behöva "gruppera om" från Linköping till Luleå varje gång Gripenplanen ska öva låter allt annat än kostnadseffektivt. Nåväl, sista ordet är inte sagt i den här frågan.

Tisdgag blev en mellandag med arbete i Stockholm och hockey på kvällen. Det är helt fantastiskt att arrangemanget "Älska 0910" innan match drar så mycket folk. Vi var säkert 2000 som håller på Skellefteå AIK och vi kunde glada gå hem med en seger i bagaget.

På onsdag var jag på en konferens om Botniska korridoren i Gävle. Eftersom vi här i norr står för en betydande del av både trä och metaller till övriga Sveriges och Europas industrier, tycker jag att det är viktigt att också lyfta frågan om strategisk infrastruktur till EU-nivå. En sån är Botniska korridoren där både Botniabanan och Norrbotniabanan ingår. De föredrag som hölls av både danskar, finnar och svenskar höll god klass. På den efterföljande paneldebatten, där jag själv deltog, stack jag ut hakan lite. Jag tycker nämligen att man är inne på fel spår (!) när forskning på transportområdet framhålls som en lösning på ett kapacitetsproblem som finns här och nu. Forskning är mycket viktigt men jag kommer att koncentrera mig på finansierignsfrågan för det tycker jag är ännu viktigare. Det kommer ändå att ta många år innan hela Botniska korridoren är en verklighet.

I torsdags besökte jag och en kollega från Riksdagen den numera riksbekante skogsägaren Harald Holmberg från Norrbäck, mitt mellan Lycksele och Vilhelmina. Han är 5:e generationen som vårdar deras skog och han gör det med stor omsorg. Det han gör fel, enligt Skogsstyrelsen, är att han INTE kalavverkar sin skog. Harald vill nämligen gå mer varsamt fram och behålla den biologiska mångfalden i sin skog genom att bara ta ut de träd som är tillräckligt stora. Men se, det får man inte! Då kan man ju äventyra att skogs- och massaindustrin får för lite råvara och då kan ju jobben i dessa industrier vara hotade. Behöver man påpeka att reglerna kommit till innan Alliansregeringen tillträdde.

Harald Holmberg och jag i hans vackra skog

Från och med igår så är vi alltså vårdpersonal till en sjukling och det lär vi nog få vara resten av helgen.