Så har då valåret börjat. Ingen vet vilken fråga som kommer att dominera debatten när valdagen närmar sig. Några kanske man redan nu kan skönja; sverigedemokraterna, mona som statsminister, sjukförsäkring och ,naturligtvis, pensionärernas vrede. Men hur står det egentligen till med den vreden som vissa pensionärsorganisationer och sossarna driver stenhårt. Är allt så svart och vitt som vissa vill göra gällande? Låt oss bena ut fakta. Att pensionerna nu sänks för vissa har ingenting med regeringens politik att göra! Tvärtom, det är ett resultat av den pensionsöverenskommelse som alla politiska partier ställt sig bakom, inklusive sossarna. Enkelt uttryckt så gäller att om hela pensionssystemets skulder överstiger tillgångarna så slår den sk. bromsen till och begränsar utbetalningarna. Det är det som inträffar nu och det beror på att vi har lågkonjunktur. Sverige har klarat sig bland de bästa länderna i hela Europa och det beror på att regeringen hanterat krisen på ett föredömligt sätt. Tack vare det så kommer pensionerna inte att sänkas lika mycket som om vi haft en regering som inte fokuserat på en befolkning i arbete.

Att vissa får sin pension sänkt med några hundra kronor per månad kompenseras av en skattesänkning som gör att t.ex. de som bara har garantipension faktiskt får mer pengar i plånboken. Lägg till att grundavdraget höjs, bostadstillägget höjs, förmögenhetsskatten slopats och att fastighetsskatten förändrats så framträder en bild av att den här regeringen är allt annat än pensionärsfientlig. Om man dessutom lägger till att den som vill jobba efter 65 får DUBBELT jobbskatteavdrag , så faller också argumentet som hörs i debatten att pensionärerna missgynnas av jobbskatteavdraget.

Våren kommer att bli intressant ur många aspekter, inte minst när vänsterkartellen ska presentera sin GEMENSAMMA politik på i stort sett alla områden. T.ex. i sjukförsäkringsdebatten så har ju sossarna närmast skrikit sig hesa, men när sanningen kommer fram så står de helt bakom den reformering som alliansregeringen nu genomför. De andra två svävar på målet, precis som väntat. De försöker vinna billiga politiska poäng istället för att fundera på hur Sverige ska klara av en allt äldre befolkning samtidigt som vi har en stor grupp i arbetsför ålder som av olika skäl står utanför arbetsmarknaden.