Befinner mig just nu i Boden för ett besök på I 19. Där ska jag bland annat träffa den nye chefen Olof Granander. Det blir ett trevligt återsseende, förra gången vi sågs var i Masaar-e-Sharif i Afghanistan i somras. Då var han chef för den svenska styrkan där nere.

I de norrbottniska tidningarna skrivs MYCKET om splittringen inom sossarna vad gäller kärnkraften. Bl.a. kommunalrådet i Luleå, tillsammans med några fackliga företrädare, har ju kommit till den slutsatsen att Sverige behöver en långsiktigt säkrad tillgång till energi för att kunna hålla uppe svensk konkurrenskraft. Och därigenom trygga sysselsättningen. Lösningen heter inte bara förnybar energi, vind och bioenergi, utan också kärnkraft. Denna slutsats går som bekant stick i stäv med vad vänsterkartellen på centralt håll tycker.

Det blir nästan lite parodiskt att läsa hur förespråkarna för partilinjen försöker förklara hur energisystemet i Sverige hänger ihop. Samtidigt som man säger att de höga elpriserna som varit i vinter inte är acceptabla, så är lösningen en satsning på förnybar energi och energieffektivisering. Att blanda ihop här och nu med en långsiktig vision är tydligen strategin. Och att tillgång och efterfrågan på en fungerande marknad är det som styr priset, verkar inte bekymra särskilt.

Det är självklart att vi ska satsa på ett helt klimatsmart energisystem i Sverige. Men vi måste, för jobben och välfärdens skull, se till att vi hela tiden har ett visst mått av produktionsöverskott för att inte priserna ska skena iväg. Lösningen på ekvationen har Alliansen beskrivit i energiöverenskommelsen från i fjol. Det är bra att insiktsfulla socialdemokrater också gör det.