Jag kan inte nog beskriva hur skönt det var att komma fram till Storuman efter 13 tunga mil! Sista uppförsbacken innan Storuman måste jag erkänna att bensinen tog slut i mina ben så jag fick vackert kliva av och gå. Då, om inte förr, märktes det hur otroligt tung cykelkärra jag har med mig. Men det klart campingbord och stolar, datorväska, verktygsväska, kampanjmaterial och kläder väger sina modiga kilon. När jag cyklat halva vägen trodde jag i min enfald att det skulle vara en lätt resa resten. Då börjar två mil med uppförsbacke sånär som på två korta utförskörningar där det fanns en chans att vila rumpan! Sista 3 milen var jag dessutom utan vatten (det finns inga mackar!) så när Statoil uppenbarade sig precis när man kommit fram till Storuman, var det som en hägring i öknen. Nu blir det en tidig kväll, få se om jag är vaken till Rapport, och  resten av min cykeltur blir mycket lugnare. Som längst cyklar jag 7 mil, piece of cake!