Nu är det bara en cykeldag kvar och enligt Google Maps har jag avverktat 281 km och har 74 kvar till Umeå. Kroppen känns bra och cykeln har fungerat utan problem hittills. Men det ska ändå bli skönt att komma fram.

Idag blev det ett lite annorlunda stopp i Granö. Där mötte TV4 upp för att göra ett reportage om min cykling. Det blir spännande att se resultatet.

Idag när jag cyklade förbi alla dessa tallhedar längs vägen började jag tänka på ett ord, biologisk enfald. Jag gillar tallskog för det är snyggt med alla dessa raka stammar men när man tänker efter så blir det lite torftigt och säkert är det många djur växter som fanns här när dessa hedar var blandskog, men som nu är borta. Skogsstyrelsen, å andra sidan, gillar säkert dessa tallhedar. Dom är ju uttolkare av skogsvårdslagen. Den reglerar hur skog och skogsmark skall skötas med hänsyn till en långsiktig, uthållig virkesproduktion och med hänsyn till naturvårdens intressen. Så långt är allt gott och väl, produktionshänsyn och naturhänsyn väger lika tungt i lagen. Men i Skogsstyrelsens verklighet ser det lite annorlunda ut. Där väger produktionshänsynen mycket tyngre. Det får till följd att en skogsägare inte får sköta sin skog som han eller hon vill och avverka efter de förutsättningar som hans eller hennes skog har. Nej, Skogsstyrelsen har bestämt att den enda metod som gäller är kalavverkning! Sen ska det markberedas och återplanteras tall. Resultatet blir att det som en gång var en skog med olika sorters barr- och lövträd i olika åldrar blir en tallplantage. Biologisk mångfald blir biologisk enfald med allt vad det innebär för djurlivet och övriga växter. Dessutom tar det många, många år här uppe i norr innan kalhygget ser ut som en skog igen.