Så var ledigheten slut och vi är hemma i Sverige igen efter en veckas äventyr i Egypten. Skönt och sorligt på en och samma gång!

Tänk vad en vecka går fort. Först planerar man, bokar och längtar och tänker att en HEL VECKA = EN EVIGHET. Med "hips vips" har veckan gått och man ska tillbaka till verkligheten igen.

Anlände Umeå City Airport i morse vid halv tio och sen bar det iväg hem med väskor och barn och  raka vägen på jobbet.

Tänkte att det är nog en bra tid att resa bort så här i anslutning til julovet….rätt lugnt på jobbet och så. Många brukar ju passa på att vara långledig. Men i år verkar det som att ALLA har jobbat och mailat just till mig…vilket innebar att i min mailbox fanns 150 mail som samtliga väntade på svar (och många med förväntningarna om att ha fått svar med vändande mail). Tur att jag lagt in ett autosvar om att jag inte var tillgänglig förrän idag.

150 mail….bara på några dagar och dessutom mitt under jullovet. Jag har tillbringat hela dagen med att läsa, agera och svara på mail. Men nu när detta är avklarat kan jag kanske imorgon komma igång med det jag egenligen hade tänkt göra idag.

Men man ska väl vara glad att det finns så många som söker en…det visar ju att man behövs på jobbet då så många vill ha kontakt med en i olika ärenden.

Nu ska jag ta itu med att packa upp lite väskor…inget kul att packa upp…mycket roligare att packa ner!

Idag har vi haft en lat dag vid poolen. Magproblem gor att vi inte drar fran hotellomradet idag.

Igar var vi ute och snorklade hela dagen. Det var som att simma i ett akvarium. Helt otroligt och en underlig upplevelse. Fiskar i alla storlekar, former och farger.

Imorgon ska vi se om vi kan komma i kontakt med H. Bergman med familj som även de är här i Hurghada. Oj, nu kom jag pa hur man ska skriva bokstaven ä och ö pa detta märkliga tangentbord. Innan veckan är över kanske jag kan hitta alla bokstäver. A med en ring har jag inte hittat ännu…

Kaos pa Hurghadas flygplats

Igar landande vi pa Hurghadas flygplats och trodde att eftersom vi hade visumansokningarna klar sa skulle det ju ga snabbt att komma genom passkontrollen. Men ack vad vi bedrog oss….

Nar vi komin i ankomsthallen sa stod en man och skrek Apollo och viftade med armarna. Vi skulle brotta oss fram till en lucka for att inskaffa en stampel i vara pass. Koerna gick helt i fel riktning och det var typ 800 personer till som vi skulle brottas med. Efter detta skulle vi byta riktning och sen brotta oss 50 meter i motsatt riktning. Det tog totalt 2 timmar innan vi kom fram till passkuren.

Men PUH till slut var vi genomoch kunde leta upp bussen till hotellet.
Nu ar vi p[ plats i alla fall och solen skiner och alla ar glada!

Ursakta att det blir lite konstigt men det ar ett mycket mystiskt  tangentbord med arbabiska tecken och krummelurer!

Snart bär det iväg till Egypten.

Ikväll åker vi till Stockholm, sover där och sen bär det iväg tidigt imorgon bitti. Hela familjen ska med plus min snart 79 åriga mamma. Det känns kul att hon hänger med oss. Hon gillar ju att resa men det har ju inte blivit mycket av detta på senare år efter det att pappa blev sjuk. Jag önskar att han hade fått några år till så att vi alla tillsammans kunde göra denna resa. Men det känns härligt att få möjlighet att resa med mamma i alla fall och sätta lite guldkant på hennes tillvaro!

Det ska bli skönt för oss alla med…miljöombyte, sol, bad och avkoppling.

Men en vecka går ju så snabbt och man hinner väl knappt fatta att man är där förrän man ska hem igen.

Har just fixat med det sista innan resan….katten ska ju ha tillsyn och det är tur att vi har Håkan som lovat ställa upp och sköta katt och hus. Nisse kommer att bistå med snöskottning om så skulle behövas. Tack Håkan och Nisse….ni är guld värda!
Det är tur att man har dem som ställer upp….man vill ju inte lämna sitt hem vind för våg. Men nu kan vi känna oss helt trygga!

Egypten ska bli en helt ny upplevelse. Jag har hört mycket gott om resmålet, men det gör ju också att förväntningarna ökar. Sen får vi ju bara hoppas på att vi får bra väder och att ingen råkar ut för något oplanerat. Men det ska nog gå bra!

Varför ska det alltid strula när man ska snabb fixa något vid datorn?

Idag skulle jag lägga in några ljudböcker på mobilen så att jag har att lyssna på när jag är ute och går eller reser. Men varför ska det alltid bli något strul när man ska "tvär fixa" något? Jag har gjort det massa gånger utan några problem. Men för någon vecka sedan böt jag ut den stationära datorn här hemma mot en bärbar som vi dockar in istället. Och helt plötsligt tycks inte min dator tycka om mobilen. Detta trots att jag laddat ner de programvaror som behövdes för att överföra filer.

Mycket märkligt….det hela slutade med att jag fick växla minneskort mellan min privat mobil och jobbmobilen och föra över filerna till min jobbmobil istället och sen växla tillbaka korten igen…då funkade det!

Ja, ja det är ju i alla fall tur att man kan lura tekniken lite!

Det känns verkligen som om det är lördag hela veckorna nu. Man får riktigt tänka efter…kommer det någon tidning idag eller?
…är det en vanlig vardag eller en afton eller kanske en röd lördag. Men idag är det ju faktiskt en alldeles vanlig lördag och det känns ju bra.

Då  kunde man ju hämta in tidningen och slå sig ner vid köksbordet med en kopp kaffe. Men det är ju faktiskt inte så mycket goda nyheter att läsa om bara en massa elände som inträffat under helgerna. Men så är det ju…mycket stannar ju liksom upp när det är ledigheter.

Nu har jag i alla fall varit ut på en promenad i kylan och sedan har jag skottat lite snö. Men det skulle jag nog inte ha gjort…..ingen bra rörelse då man har inflammation i hela bröstkorgen. Så det blev bara halva gården som blev skottad. Resten får "mannen i mitt liv" ta  hand om när han kommer hem i eftermiddag. Det har ju i alla fall slutat snöa och det är ju skönt då hinner han ju se att jag har skottat lite hälften trots allt.

Ett helt nytt decenium har öppnat sina portar. Och genast undrar man vad som kommer att hända under dessa 10 år. Om man blickar tillbaka så upptäcker man att de senaste 10 åren har gått mycket fort!

Mina föräldrar har alltid sagt att åren går fortare och fortare ju äldre man blir. Jag har alltid tyckt att det har låtit mycket märkligt. Ett år är ju ett år, men sina 365 (eller 366 dagar) och det har ju alltid lika många timmar, minuter och sekunder per dygn.

Men det är inte utan att jag börjar förstå vad de menade….åren går bara fortare och fortare…..betyder det att jag börjar bli gammal?
När jag för ett par veckor sedan var inlagd på "lassa" så diskuterade mina läkare huruvida jag var ung eller medelålders. De kom tydligen fram till att jag var medelålders (även om en av läkaren som var född samma år som jag inte höll med om det och tyckte att jag var ung). Känns konstigt att vara medelålders….hjälp jag håller på att bli gammal. Men sånt är livet man blir ju trort allt ett år äldre för varje år so mgår och det är ju inte mycket man kan göra åt det. Det är ju trots allt lika för alla, så i detta fall kan man ju säga att det råder en rättvisa i världen!

Nu gäller det ju att ta till vara på den tid man får på denna jord och göra det bästa av sitt liv. Och i dessa tider av nyårslöften är det ju alltid så lätt att lova mer än vad man kan hålla. Jag har valt att inför detta år lova en hel rad saker för att förända det som jag inte tycker känns bra men jag har också lovat att behålla alla mina löften för mig själv. Så min omgivning får väl klura lite på vilka som är mina löften detta år! Föhoppningsvis kommer det att märkas både privat och yrkesmässigt!

Gott nytt år till alla!