Gästbloggare Jens Sjöström – om sin tro

Hej!
Jens Sjöström heter jag och tänker dela några rader om mitt liv. Jag hoppas att ni kan relatera till det jag skriver och får något gott ut av det.

25 år gammal, uppvuxen i Holmsund. Om jag förknippas med något är det rimligtvis jag som fotbollsspelare i Umeå FC. Fotbollen har utan tvekan präglat mitt liv mest, från barnsben till idag. Min egna karriär är dock i ett ovisst skede när jag efter en ryggoperation inte blivit återställd och tidigare i år drabbats av en elak hjärnskakning som hindrar mig från att spela. Läs mer om mitt nuläge i fotbollen här:

Att gå till kyrkan på riktigt var för mig, obekant, ovanligt. Eftersom jag inte är uppvuxen i en kristen familj handlade besöken i kyrkan som för de flesta av oss av tradtatitionella händelser som jul, examen, nya eller avslutade livssagor. Där handlade ofta det bara om det, inget djupare. Men jag tyckte det var ett fint och fridfullt ställe på något sätt, inget mer, inget mindre.

Det är bra att stå upp för sin åsikt. Tyvärr ser jag argumententation i text ofta som resultatlöst. det verkar mer som om det handlar om att få ut sin egen version mer än att lyssna på andra. Känslan som Jag oftast får när jag läser åsikter som delas i text (allt från fotboll till tro till politik) är att man vill bli hörd och att ”min” åsikt spelar roll. Inte att det så ofta ger något. Det verkar vara sällan man går utanför sig själv och kanske provar det någon beskriver, man står hellre kvar och talar om sin ståndpunkt. Det är såklart rätt i många fall men jag tycker att vi kan uppleva något själva, att få känna något i vårt eget hjärta istället för att tänka och lösa det i vårt intellekt, det är stort i livet.

Exempelvis att teoretiskt, matematiskt eller historiskt prata om kärlek kan förvisso vara intressant. Det känns dock inte som det mest vägvinnande. Vi kan inte förklara allt. Hur givande det är för mig att spela fotboll, hur överväldigande det är att få barn, hur Gud kan möta någons hjärta, hur stort det är med besvarad kärlek. Det finns många saker vissa av oss aldrig upplever, men om det verkligen finns en storhet i mina exempel så är det mycket upp till oss att ta reda på vad det är. Inte endast genom att Googla ”hur känns det att bli mamma” eller ”Kan man få möta Gud i hjärtat” eller ”hur känns äkta kärlek”!

Är livet Guds eller slumpens skapelse?
– Var bibeln verkligen skriven för 2013 år sen?
Mirakel sker när vi ber i Jesu namn
– Flera människor som tror på Gud har gjort dumma saker

Vi kan prata om intressanta detaljer om jordens utveckling, bibelns olika historiska teorier utan att någonsin komma till frågan; Finns Gud?

Även om vi får svar på en detalj, eller om vi för stunden ser på något olika har vi ändå inte kommit någonstans. Så var det för mig. Fastna inte i fel ände.

Finns Gud? Om jag fick höra om mirakler som skett frågade jag ändå om något annat, något mindre. Även om vi är frågande eller oense om intressanta detaljer bör vi kunna höja blicken och inte bara låta våra intellekt bråka med varandra eller med oss själva, att vi ska försöka lösa allt.

Jag fick höra att det går att ta reda på om Gud finns, att det inte var något man hoppades på skulle finnas och på ett sätt bara ville tro på.
En vän i kyrkan sa att ”jag kan inte säga exakt vad du ska göra för att möta Gud eftersom det är en relation mellan dig och Honom”
En relation med Gud, om nu Gud finns? Jaha, lite obekant, lite ovanlig tanke.
Men mest spännande att se möjligheten att få svar på en stor fråga i livet. Sen om jag ville leva efter bibeln, leva efter Gud, var en senare fråga. Nu handlade det om frågan Finns Gud och vill han ha en relation med mig i mitt vardagliga liv?

Jag fick med mig 2 råd från min vän som relaterar till alla relationer. Vill du ha en bra relation med någon, som ska ge dig något, är det bra att ha kontakt med varandra. Prata i telefon, umgås eller dylikt.
1. Be till Gud: Gode Gud, om du finns där ute vill jag att du hör min bön och visar för mig i mitt hjärta att det är på riktigt. 2. Gå till kyrkan, Guds hus.

För snart 5 år sen gick jag till kyrkan för första gången med en annan syn, mer ifrågasättande, mer nyfiken, jag var obekväm. Mina fördomar från filmer och media(vad annat visste jag?) slogs ned. Jag tänkte mig samma typ av människor, som såg halvkonstiga ut, som sa samma saker bara för att och var annorlunda.

Det var då en av varje. En slips, en hood, en kavaj, en klänning, en glad, en tyst, en bekymrad, en välkammad, en ljus, en mörk, en mittemellan, en pratglad, en hoppade, en satt, en gammal, en ung. Ja.
Men de små detaljerna hade lämnat mig. Fokus var på var-i-hela-världen-jag-kommit och om Gud finns. Jag gick inte från min första Gudstjänst med ett svar, men med fler frågor.

Se filmen tv-inter gjorde om mig och min resa till att möta Gud här:

Den rubriceras ”Du kan inte såga Hawaii om du inte varit varit där” och förklarar att jag verkligen inte kände att jag behövde något mer i mitt liv. Jag hade allt jag önskade. Sen när väl dörren öppnades och jag fick se hur ”något” påverkat människors liv blev jag nyfiken.
Det man själv har upplevt som väldigt bra, exempelvis Hawaii som semesterort, vill man gärna rekommendera till andra och det är upp till dig att uppleva det själv.
Finns Gud? Jag kan bara säga, utifrån det jag upplevt, att det går att ta reda på, och att det är värt att prova. Objektivt har jag svårt att se något att förlora på det men ändå drar vi oss från att våga öppna den delen i hjärtat. Det är lättare om den är stängd kanske, då behöver vi inte tänka så stort och vi(människan) får vara det största på jorden. Lätta vägar är sällan vinnande tyvärr. Stora saker kräver tid och energi. Tid har vi, jag vet själv hur mycket tid som går åt mobilspel eller serier. Och jag vet själv hur bra jag mår när jag prioriterar det som är stort i livet. Viktiga relationer och saker som går till hjärtat!

Om du nu har en realtion med någon, är det givetvis viktigt att ta hand om den. Om du vill veta vad någon kan ge dig, måste man våga komma nära. Det gäller din vän, syster och detsamma med Gud.

Vad som mest kommer att prägla mitt liv från nu och framåt kanske inte är fotbollen, vem vet, det är en obekant och ovanlig tanke. Om något är obekant eller ovanligt kan jag själv välja hur modig jag vill vara. Något som vid första syn kan kännas obekant eller ovanligt, kan när du upplevt det sluta i dur. Jag fortsätter att kämpa och hoppas att jag får spela min fotboll så snart som möjligt! Jag har även startat min tränarkarriär i år, med Umeå IKs damer. Var jag står om ett år vet jag inte.. men det jag vet är att Gud kommer stå vid min sida och fortsätta ge mig av sin storhet i mitt hjärta. Tack för det!