Jag hoppade av

Har fått tag i Micke som frivilligt valt att gästblogga. Jag har känt honom stora delar av mitt liv men det var evigheter sedan vi sågs. Micke lämnar här sin berättelse.

”Har känt Bertil mycket länge men inte haft så mycket kontakt med honom som vuxen. För det första tycker jag det är bra att han känt sin trygghet i tron för han var nog relativt vilsen som ung och de första stapplande stegen i vuxenlivet.

Jag var med i Pingströrelsen tills jag var 26 år gammal. Jag hade ett uppehåll mellan jag var 17-19 och det var på den tiden en jobbig tid. Man blev i stort sett utfryst av församlingen det talades om att djävulen lagt beslag på en.

Jag föddes i en troende familj och kyrkan blev ett måste som barn. I skolan så var det samma sak. Mina föräldrar tog med mig till Pingstkyrkan och aktiviteterna. När jag var 11 så döptes jag och jag kom ihåg att det inte alls egentligen var mitt beslut. Det var mina föräldrars.

I tonåren var det mycket som lockade men jag fick hela tiden vara i kyrkan. Det var knappt jag fick umgås med andra det var stundtals jobbigt.

När jag var 17 så slutade jag gå i kyrkan och jag träffade då Bertil vid några tillfällen. Han tyckte inte om det här med Pingstkyrkan och jag umgicks med honom emellanåt. Jag vill inte kasta skit men det var kanske inte det bästa sällskapet men jag tyckte Bertil trots allt var hygglig och rolig.

Jag träffade en tjej som var med i församlingen så jag gifte mig och började vara i kyrkan igen. Minns en gång då jag skulle åka till mina föräldrar och såg ”Berra” komma gåendes. Han var på väg till en fest. Jag stannade bilen och erbjöd honom skjuts. Jag erbjöd honom också komma hem till mina föräldrar på mat och sedan skjutsa honom till den där festen, det accepterade han. Vistelsen för honom blev inte långvarig då jag och min familj började tala om Jesus för honom och vi slog på ett kassettband som var från ett helandemöte. ”Berra ”tackade för sig och gick.

Så där höll det på. När vi träffade folk som inte var troende så öste vi på med historier som gav motsatt effekt. Det blev som ett tvång av omgivningen att man skulle vittna om Jesus så fort man träffade folk utanför kyrkan. Det blev svårt för mig att få kontakt med människor utanför kyrkan, jag visste inte hur jag skulle bete mig.

Det blev värre och värre och när jag var 26 så lämnade vi dvs jag och min fru församlingen. Nu var det många som kontaktade en och påstod att man gjorde fel. Den första tiden var man lite utanför och man hörde inte hemma någonstans. Vi flyttade och då blev det lättare.

Jag vet att idag är det lite annorlunda bland det kristna folket och församlingarna men det förekommer säkert samma historier som jag har berättat. Jag kan inte fördöma mina föräldrar som tvingade mig in i kyrkan för på den tiden gjorde man så. Jag vet det är annorlunda idag men kyrkan tilltalar inte mig.

Jag blev väldigt förvånad då jag hörde att Bertil fått en stark tro för han var väldigt negativ tidigare det vet jag. Han verkar dock inte ha i tanken att omvända mig han accepterar min ståndpunkt. Idag så vet jag att kyrkorna är mycket mer öppna än när jag växte upp. Idag umgås de kristna mer med icke kristna vilket är bra. Det verkar som Bertil lever som vanligt trots han har sin tro dvs gör saker som du och jag gör. Han accepterar att jag inte har en tro.”

Micke heter egentligen något annat