Vem är idioten egentligen, jag eller tv-tittarna?

Folk har hånat mig "vilken jävla sten har du bott under?". Dom har skrattat bakom min rygg "hon har ju verkligen inte koll alls". Personer har nästan ramlat av stolen av förvåning "Du skämtar!?"
När jag ställar frågor som : Vem är den där Kenza, Vem är Erik Grönwall eller vem Edward Cullen är.
Och ska jag vara helt jävla ärlig, vem är det som är konstig egentligen? Inte fan är det jag.

Jag är tydligen dum i huvudet för att jag inte vet vem den där lismande smörpopparen Erik Grönwall är, men hur många vet vem Frans Stangl är? "Jamen det är ju inte så viktigt att kunna, alla vet ju vem Erik Grönwall/Kenza/Edawrd Cullen är! Hallå lixom bah!"
Urk.
Ja, det är tydligen viktigare att veta att Kenza köpt nya örhängen/gillar det nya avsnittet av Cougar Town (har faktiskt ingen aning vad tjejen skriver om, eftersom jag aldrig gått in på bloggen drar bara egna fördomsfulla slutsatser här) istället för att veta namnet på personen som var kommendant för Treblinka.

Skräpkunskap är vad folk anstränger sig att mata in i deras skallar numera. Ingen har nån nytta av att kunna den där informationen om fem år. Jag känner mig lyckligt lottad som inte äger nån tv. Detta brukar också förvåna folk, ibland tror dom jag rent av ljuger. Man ser misstron i deras ögon "äger du verkligen ingen tv?"
Sen blir man tvungen att försvara sig varför man inte vill äga nån tv. Folk borde få förklara för mig varför dom vill äga den där soptunnan i sitt hem! Nyheter, vädret och de dokumentärer och program jag vill se kan datorn ge mig. Jag vill faktiskt välja vad jag ska se, istället för att använda tv som nån slags "räddning" när jag har tråkigt och sitta och slötitta på nån skit i flera timmar för att efteråt inte kunna erinra sig vad jag titat på. När folk väl smällt att jag inte äger en tv blir dom faschinerade, vad gör jag utan en tv då? Alltså, hur fördriver jag min tid? Hur somnar jag på kvällarna?
Ja, vad gör jag utan en tv?
Väljer att svara på den sista frågan, tycker den är smårolig. Jag måste slå fast att jag aldrig kommer välja tv som en insomningsmetod, herregud vad white trash att somna tjock i en soffa framför nån polisserie från nittiotalet! Får jag svårt att somna kommer jag hellre svepe en flaska rom och somna i ett badkar. Nån integritet får man ändå ha.

Åter till folk som är beroende av tv: jag vet par som köpt nytt tjusigt matbord men aldrig suttit vid det. Varför? Jo, dom sitter framför tv varje middag. Hur tragiskt är inte det? Herregud, stäng av skiten och ta er tid att prata med varandra istället.

(om bloggerskan Kenza, eller anhängare skulle läsa mitt "påhopp" så hoppas jag att Ni besparar Er energin att gnälla över mina åsikter, fritt land, yttrandefrihet bla bli bla)