Kvinnor får inte vara som män

Under min grundskoleperiod stod det i varje utvecklingssamtalpapper att jag "pratade för mycket", jag kan påstå att 9/10 lärare skrev det i sina anteckningar som sedan min mentor samtalade med min mor om. Jaha, vaddå pratar för mycket? Det finns studier på att flickor i klassrum talar 1/3 av tiden medans pojkar har 2/3. Är det för mycket? Ska man beskriva mig kan man använda ord som "tar mycket plats", "är framåt" eller "pratar mycket". Och oftast är det varken eller, antingen tycker folk att det är helt underbart att jag pratar så mycket och tar sådan plats eller så tjurar dom och tycker att jag är för bossig och uppmärksamhetskrävande

Och jag vet vad det sitter i. Jag tar lika mycket plats som en man.

Enligt studien Delad Kommunal makt som gjordes 1998 granskade man arbetet i en Socialnämnd under ett års tid. Man undersökte hur män och kvinnor agerade och bemöttes i politiken. Och vad kom då forskarna fram till?
Nämnden på 22 ledamöter var könsmässigt jämnställd, 10 kvinnor och 12 män. Man mätte talartiden med ett schackur och debatterna utvärderades : kvinnorna talade 1/3 och männen 2/3. Kvinnorna avbröts medans männen fick tala till punkt. Männens motioner och sakfrågor hamnade högst upp på agendan och kvinnorna längst ner. Om en kvinna hade sakkunskap i ett ämne fick hon inte yttra sig för då ansågs hon jävig. Om en man hade sakkunskap uppmuntrades han att leda debatten, eftersom han var expert.

Det finns liknande mätningar och utvärderingar, bl.a i Sveriges riksdag som visat samma resultat. Men är det så förvånande? Är det inte det här som vi fått lära oss från barnsben och som Sverige ser ut idag : männen får tala och vi kvinnor finns till för att lyssna på dom. Och när det väl finns kvinnor som tar lika mycket plats som en man bemötts hon med piska, glåpord och pajkastning.

Och det är just därför som jag aldrig tänker ge bort min talartid till en man, även om folk fortsätter att klistra på etiketten "hon pratar för mycket".