Lucky you…

Kan man tränga in i Umehjärtan? Kan man le och bli bekräftad? Ibland tycks mig den här staden kall och oresonlig eller ibland too much åt andra hållet. Som om allt utgår ifrån kravallerna på Ålidhem, Sara Lidman, pizzerian Kamenski på Sävargården, Frukthörnan eller varför inte Björklöven? Jag är en svensk invandrare i en stad som jag inte får grepp på och jag undrar – vore det bättre i Grums, Göteborg eller Glöte? Jag är en främling. Jag kan inte de sociala koderna. Jag känner inte människorna på djupet och skuggorna vandrar bredvid mig. Så djup är kulturkrocken. Jag älskade den här staden när jag flyttade hit. Så annorlunda. Kulturlivet. Sedan blev allt så stort. Kulturhuvudstadsåret.

Jag är en främling. En lantis med rötterna i myllan. Jag älskar lantisar. Om det finns människor som förstår umbäranden så är det just lantisar. Man står helt enkelt ut. Brunnen sinar. Inget vatten. Utedass. Man står ut. Det snöar oavbrutet i tre månader. Man står ut. Man har ingen service och det är sex mil till närmsta vårdcentral. Man står ut. Man vet ju ändå att allt är ens eget fel när man bor därute i obygden. Man begär ingenting utan lever sitt liv utanför samhället, betalar sin skatt – och får väldigt lite. Men här i staden är det andra bullar. Man får rätt så mycket, men det är aldrig bra. Tänk på det en smula. I dagens samhälle flyttas människor runt som små bönder på ett schackbräde. Långt ifrån hembygd, familj och vänner. Man måste alltid vara beredd på att skapa sig ett nytt liv. Man åker hem och hälsar på. Det är liksom kravet när man bosatt sig på en plats så långt bort. Och jag sjunger Euskefeurats låtar: Hem till Altersbruk och Länge har vi väntat.

Jag är en främling. En kulturkrock. I mitt eget land. Moderater går bort. SD går fetbort. Liberalerna – vad kan man säga? Centerpartiet – en gång i tiden värnade de ju om bönderna och landsbygden. Kristdemokraterna – är de ens kristna längre? Vänsterpartiet – utopia. Miljöpartiet – go. Återstår Socialdemokraterna. Ingen människa är perfekt, inget parti är perfekt – men Socialdemokraternas vision ligger nära min egen.

Jag är en lantis som tror på solidaritet – Lucky you…

 

Etiketter: ,

2 kommentarer

  1. Anders

    Att som vuxen flytta till en plats som man inte har någon anknytning sedan tidigare ger en aldrig samma samhörighet som den plats där man växte upp. Att bli accepterad som någon som alltid funnits där hör nog till undantagen. Möjligen kan det på orter dit många utomsocknens flyttat upstå en ny gemenskap bland de inflyttade.

    Själv bor jag 115 mil från den plats där jag har mitt ursprung, men jag har på något sätt förlikat mig med att vara främling. I gengäld så får jag jobba med det som jag trivs med och har möjlighet att få ta del av de möjligheter som en centralt belägen ort ger. Men kanske flyttar jag tillbaka till min hemby på äldre dar, kanske inte…

    Men visst är det roligt att betrakta alla stadsbor som blir helt lamslagna så fort det kommer lite snö eller om något annat oförutsett inträffar 🙂

    Problem som lantisar är vana att ta tag i själva 🙂

    • Britta (inläggsförfattare)

      Fast jag gillar ju förstås Umeborna ändå:-) De kallar förstås plättar för tunnpannkakor, men annars är de helt ok! (Förutom Björklöven då)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.