Vi skulle aldrig bli som de…

Det är ju bara sju är sedan jag skrev den här texten – den 13 september 2011…

De som satt där vid borden och stirrade på varandra eller ned i duken. Eller somnade framför TVn eller aldrig gick ut och dansade. Som sällan skrattade eller fattade vad som var kul i livet. Som aldrig stannade upp hela natten utan att tänka på hur trötta de skulle bli dagen efter. Nej, vi skulle aldrig bli som de där medelålders, gråa människorna som bara brydde sig om vad grannen gjorde eller åt strömmingsflundror till middag.

Vi skulle aldrig sätta på oss knästrumpor i nylon eller säga goddag min fru, jag ser min fru, ni lillan har i famnen. Nej, vi skulle vara unga helt livet, skratta, och ha kul. Varenda dag, varenda fredag och varenda lördag. Spela Supertramp och School högre än högt och bara gå in i musiken och dansa runt i våra proggtröjor.

Vi skulle aldrig klippa oss i frisyrer med tantvarning och ha lila hår. Inte bära stödstrumpor och hålla in magen framför spegeln och bara umgås med andra likadana trista människor på parmiddagar. Prata om jobbet, barnen och huset och trädgården. Nej, vi ville bara skrika rakt ut när vi råkade ut för tanterna och farbröderna. De som satt mittemot varandra och inte sa flaska eller så grälade de hela tiden. Tittade aldrig på varandra med sug i blicken och hellre sa; ska du äta det där med din mage – än ”älskling vi struntar i maten”.

Nu kör vi…..!!!

Britta – läs igenom den här texten en gång till…