Så, så svenskt…

Jag har under den här veckan (på kvällarna) snöat in på Monica Törnell och låten ”Vintersaga”. Texten är som en kort sammanfattning av det svenska kynnet – men det var Ted Ström som skrev den och sedan har flera artister gjort sina egna tolkningar:

”En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken.
Ett träningspass på Ullevi i dis.
Gränsstationen i Torneå, en gumma på en spark.
Landsorts fyr där snöstormen drar in.
Tät snö som gloppar i Mariabergets backar.
Hett och svett på Statt i Härnösand.
En tradare i snörök mellan Kiruna och fjärran
flämtande ljus i Visby hamn

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.”

Låten är rena Kunskapskanalen i miniatyr och jag förstår plötsligt varför vi svenskar är världens ensammaste människor i raden ”en tradare i snörök mellan Kiruna och fjärran”. Inte undra på att vi älskar tacos, chiligrytor, kinamat, salsadans och yoga – vi vill bort från långtradarens trånga hytt med korvlimpmackan i facket mellan sätena, se stad efter stad tätt ihop, komma in i värmen igen. Lära oss samba och gå språkkurser – vi längtar ut – bort från svenskheten – till ett annat bättre land – med mycket kärlek, värme och artiga människor som säger tack, varsågod och håller upp dörren för en istället för att bara slinka in utan att bry sig om de som kommer efter. Komma bort från gatuzombisarna med hörlurar, ser inget, hör inget annat än vad som strömmar in. Kommunicerar inte, ser bara uttryckslöst ut i raka luften. Bildligt talat är vi fortfarande i den där långtradarhytten. Och besvärar man någon gång någon i en affär för att fråga vilken kvalitet det är får man själv kolla på lappen inne i tröjan eller har man glömt att fylla i ett streck på en kupong och frågar om man får låna en penna – så är hytten där igen. Så har svenskarna blivit det mest besvärliga folket också. Stör ingen, fråga ingen – sköt dig själv – besvära ingen.

Alla går och glor ned i sina mobiler. Jag gör det också och jag gillar inte vad mobilen har gjort med mig. Jag klarar mig så bra med dator och mobil – allt är så enkelt, rationellt och smidigt.

”I Malmö rispas dimman av färjornas sirener
Och på andra sidan sundet börjar världen.
En ensam Volvo sliter i motvinden på Tjörnbron
Bion i Pajala ger ”Den sista färden”
Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten
Gårdarna släcker sina ljus
Ett stormpiskat Marstrand ber sitt Pater Noster
Stockholm city svajar i sitt rus

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind”…