När jag stänger dörren bakom mig och hör orden
jag älskar dig mormor
när jag leker med bilar och bygger
Bamse-pusslet för tionde gången
när jag leker att jag är en häst
och han klänger sig fast på min
rygg och gnäggar glatt
när jag är med mitt barnbarn
i hans värld
när vi leker med bollar
och han vinner över mig
glömmer jag allt annat
ett nu, nu, nu är det
enda som finns…
Dold bakom fasaderna
Jag föddes fri utan bojor
från ljus till mörker
världen gör mig sorgsen
Var glad!
öppna ögonen mot ljusblå sky
stryk slöjan bort
en klar dag nalkas
utan solkiga kanter
ett paradis för en drömmare
en blomsteräng för en konstnär
Kärleken kommer aldrig att dö
den övervinner allt
den strängaste kyla och de hårdaste ord
går in i varje hjärta
får dem att vekna
smältande is blir porlande vatten
brusar friskt och skönt
livets strömmar kan ingen värja sig mot
Glid med!
Skratta!
gläds åt det vackra
försök förstå
människan
dold bakom fasaderna
Britta Johansson, 2012
På ett golv av björk
nattens tystnad
hör, nattens tystnad
alla före mig
har hört den
spetsat öronen
försökt förstå
nattens tystnad
funderat på
mysteriet att
det tysta
hörs mest av allt
hör, nattens tystnad
går genom rummet
försiktigt på golvet
knarrar stumt
mot björkens yta
alla före mig
som väntat
på dagens ljud
för att äntligen
somna lugnt
Britta Johansson 2012-12-30
Det är något speciellt med hösten, som om livet börjar igen – fast naturen vill annorlunda. Nu kan man utan dåligt samvete kura inomhus, sortera böcker eller måla ett rum. Jag tänker göra en biohöst, frossa i filmer, läsa böcker och kanske växa lite som människa…
Jag läste att synen på medelåldern har förändrats; numera börjar den inte förrän vid 55. Man kan fortfarande bli en poet eller mjölka en get. Bara som exempel. Än finns det tid…
Alla höstar före denna
jag har dem inom mig
förhoppningarna
längtan att
börja om på nytt
När något stannar
startar något annat
tid att tänka
tid att känna
tid att längta
Jag har dem inom mig
i multnande löv
dallrande, frostiga morgnar
stilla står jag
och väntar…
.jpg)
Jag skriver lite dikter ibland. Inga märkvärdigheter, bara fritt ur hjärtat. Ibland är sinnesstämningen just på den nivån. Den här skrev jag en tidig morgon…
Innan dagen börjar…
Jag vill gripa tag i dagen
säga åt den, försvinn inte
stanna här hos mig
Jag är stjärnan i universum
som du är stjärnan
i din värld
Om dagarna möts vi
strålar ikapp, alla vi stjärnor
som vill skapa bilden av Orion
Stjärnorna ger bilden
utan dem omkring
vore jag ingenting…
Panteon i Rom, som byggdes för över 1800 år sedan, ger lite perspektiv åt tillvaron. Hålet i taket ger ljus i den stora byggnaden. Någon fler som också varit i Panteon…?
BrittaBloggen
Jag kommer från en liten charmig by i Norrbotten. Det var där jag formades och försökte komma på vad livet gick ut på egentligen.
Livet är en resa. Jag reser ibland. Tittar mig nyfiket omkring. Punktlig. Allt det andra kan vara svårt. Hållplatserna. Trängseln. Intrycken. Jag försöker fortfarande komma på hur livet ska levas. Kan inte låta bli att skriva. Kanske för att det blir för mycket i hjärnan ibland. Det finns så många saker att fundera på.
Jag är introvert, vilket innebär att jag regelbundet måste tanka energi tillsammans med mig själv.
Vad jag borde göra - kasta mig ut i livet.
Min andra blogg på Wordpress heter
Brittas Betraktelser
Senaste kommentarerna