Det ni inte ser….

Av , , Bli först att kommentera 4

Kan inte annat säga än att min söndag var bra! Sov länge och kaffet var färdigt när jag klev upp. Planen för dagen var att åka till apoteket och sedan på loppisen på Umåker. Fyndade lite vilket ni kan se på bilden nedan.

10004006_10151973109611759_1745324359_n

Efter loppisen bestämde vi oss för att vi var värda lite lugn söndagslyx med att smörja våra krås på lokal pub.

10003544_10151973028871759_1343676439_n

Det var väldigt gott men jag hade blivit gladare om Bishops meny hade en korrekt beskrivning av vad man faktiskt får på tallriken. Hade jag vetat att det skulle vara citron på längden, tvären och brädden hade jag beställt en annan rätt än laxen.

Som sagt med välsmorda krås for vi hem och matkoman slog ner oss som en bomb! Det var bara att ge med sig och gå och vila några timmar.

Vad är det ni inte ser då? Det kan väl tyckas att jag är driftig, social och inte har nämnvärda problem. Men ack ack ack! Det ni inte ser är min ständiga kamp varje morgon med kronisk värk, och innan vissa piller som jag måste ta för att leva, har börjat göra sitt för dagen. Det ni inte ser är hur min panikångest hindrar mig att ta mig utanför ytterdörren med egen kraft. Plågan av att veta att rent tekniskt finns egentligen inget hinder för mig att bege mig ut genom dörren, men mina neuropsykiatriska funktionshinder spökar och sätter där med stopp. Följden är att jag känner mig korkad för att jag inte klarar av en sådan enkel sak som borde vara så lätt. Medvetenheten gör att jag skäms och plågas ytterligare. Önskar så otroligt att jag var lyckligt ovetandes om allt detta.

Dessa problem blir allt tydligare nu när jag inte har en viss struktur i vardagen längre. Den struktur jag hade när jag arbetade på Returbutiken. Det abrupta avslutet har gett mig mardrömmar vilket leder till än mer bristfällig sömn. Därför sitter jag här nu mitt i natten och skriver detta blogginlägg. Hoppas iaf att ni andra sover gott.

/Den ofrivillige nattugglan

Hyllas de som hyllas bör….

Av , , Bli först att kommentera 6

Fortsätter med att blogga om personer som jag tycker är fantastiska och vill lyfta fram i rampljuset lite extra. Det innebär inte att andra är sämre eller så…

Idag vill jag lyfta fram Ritva som med motgångar envist fortsätter ett mycket arbetskrävande projekt i form av 1-milahalsduken. Ja den har en egen blogg här på VK 1-milahalsduken gå gärna in och läs där.

10154273_761722213845600_765415198_n

Tänk så många fantastiska människor som hjälps åt för att skapa denna färgsprakande, iögonfallande, kreativa och minst sagt imponerande skapelse! Ge er själva en klapp på axeln för det är ni värda! Själv är jag totalt värdelös på att sticka och det är väl därför jag är så förbaskat imponerad. I vilket fall som helst så säger jag bra jobbat Ritva! Trots din värk stretar du vidare på Viva Returbutiken med halsduken och utan dig hade det nog inte blivit mycket till samordning!

Roadtrip till IKEA

Av , , Bli först att kommentera 3

Ja inte trodde jag att jag skulle se fram emot en resa till Sundsvall och IKEA men ack så fel jag hade…..

Hittade ett vitrinskåp som kommer passa perfekt som monter till min lilla Metallica samling i passagen som jag kallar för Metallica Avenue här hemma!klingsbo-vitrinskap__0087307_PE216495_S4Men den egentliga orsaken till att vi åker dit är att vi behöver införskaffa nya sängar. Ska bli skönt att få kunna sova längre än fyra timmar och slippa vakna ledbruten osv.

Sweeney Todd

Av , , Bli först att kommentera 1

 

Sweeny Todd Chair

Denna häftiga stol ska få mycket kärlek! Ska smörja in lädret idag och sedan börja fundera hur jag ska fixa till den så den blir som jag har tänkt. Så mina damer och herrar får jag här med presentera ett av mina senaste projekt *liten trumvirvel och fanfar* Mr Sweeney Todd chair!

En film jag aldrig glömmer

Av , , 11 kommentarer 4

Året var 1986 och jag hade varit på bio. Vandrade ensam längst med Sveavägen som så många gånger förr, förbi platsen där några minuter senare skulle ske ett mord. Mordet var på ingen annan än vår dåvarande statsminister Olov Palme. Kan nu så här i efterhand känna att det var två men ack så skilda omtumlande händelser för en då 15 år gammal Stockholmstjej. Vid min hemkomst visste jag ännu inte vad som hade hänt. Efter ett par timmar sömn väckte min far hela familjen med att ”nu ska vi fira!”. Den skrämmande glädjen någon kunde visa för en person hade blivit bragt om livet var för mig obeskrivlig. Jag valde att vara tyst.

Min tystnad fortsatte även sedan i skolan där alla hade sorg och skolarbetet fick ge vika för känslor och reaktioner. Såg på alla som i en dimma. Klumpen inombords över mitt tragiska lilla liv, en film som berörde så det gjorde helvetiskt ont i hjärtat och en mördad stadsminister, trasade sönder mitt innandöme. Jag fortsatte att vara tyst.

Dagarna gick men har inget minne av dem, förutom Sussies ord ekande i huvudet ”Jag stannar aldrig någon stans, jag är alltid på väg. Om jag någon gång hittar någon som älskar mej ända ner i helvetet, så ska jag stanna där!” De orden bär jag fortfarande med mig i mitt innersta!

Jag var inget annat än en trasdocka, en utmärglad mager ensam sticka, som inte förstod hur man skulle vara för att passa in i samhället. Rädd för allt, vettskrämd för så mycket jag visste skulle hända trots ett tufft yttre. Likt en osalig ande brukade jag vandra gata upp och gata ner i centrala Stockholm för att fördriva tiden så jag skulle slippa bege mig hem. Fick slutligen oftast ge vika för tröttheten. Ibland var motviljan till att bege mig hem så stark att jag hellre sov i hårda kalla portuppgångar. Var enda liten mm av min kropp skrek RÄDDA MIG, men jag fortsatte att vara tyst.

Allt detta blossade upp igen många, många år senare när jag såg Lo Kauppis föreställning (om sitt liv) på Saga teatern i Umeå. Kan se att jag har kommit långt nu, men är fortfarande ingen annan än en trasig liten asfaltsblomma som vill få känna sig fin och älskad ibland, precis som Sussie i filmen Älska mej, en film jag aldrig glömmer och önskar att jag någon gång får se igen.

Filmen är fortfarande aktuell i mina ögon.

Berätta gärna på fb ert minne av filmen om ni har sett den vill säga…..

Tack!