Fredrik Gustavsson, Vindeln

Djurägarens svåra val

Hunden Elliot blev 8 år gammal. Foto: Fredrik Gustavsson

Den gång man skaffar husdjur tar man på sig ett ansvar att se till att ge sitt husdjur ett bra liv och en del i sin familj. Man tar också på sig ansvaret och möjligheten att bestämma hur länge husdjuret ska få finnas kvar i jordelivet.

Vår äldre hund, den 8-årige Elliot av rasen Siberian Husky finns nu inte längre hos oss i jordelivet. 

Han kom till oss som 2-årig omplaceringshund efter att ha haft det svårt hos sina föregående ägare. Han var svält och misshandlad och var så rädd för beröring att man knappt fick röra vid honom. Han kom till oss och vår yngre hund Gordon som då var valp i stort behov av en kompis. 

Efter ungefär två år hade han fått upp vikten ordentligt och var inte längre dyster i sinnet. Han blev glad av människor och tvekade aldrig att visa sin uppskattning med rikliga hundpussar. När vi fått ordning på magen och hittat ett glutenfritt foder som gick att kombinera med ett färskfoder upplevdes en helt ny och väldigt trevlig hund.

Under det sista året blev det allt jobbigare för honom med löptikar och stressande moment i tillvaron. Han började springa in i saker och blev allt mer stressad av det mesta. 

När man har småbarn hemma fungerar det inte så bra med en hund som är stressad och drar igång på nätterna och vandrar fram och tillbaka där andra vaknar av trampandet och springandet. Han backade tillbaka flera år i sin tidigare så positiva utveckling. Omplacering skulle helt enkelt inte fungera för honom.

Vi fattade det oåterkalleliga beslutet att han skulle få lämna oss och förhoppningsvis komma till en plats av evig grönska och oändliga blomsterängar där han inte längre skulle plågas av sitt förflutna. Det var oändligt jobbigt att åka till veterinären.

Saknaden efter honom är stor men vi har många fina minnen att se tillbaka på. 

Så här några veckor efter märkte vi på vår andra hund och på resten av familjen att det nog faktiskt varit värre med honom än vi upplevde. Den stress som tidigare präglade båda hundarna var som borta och hela situationen har blivit mer harmonisk. (hur harmoniskt det nu kan vara med småbarn).

Man kan aldrig ersätta en hund med en annan. Man kan däremot bereda plats för en ny medlem i familjen. Valpen Mac har flyttat in till oss sedan en vecka. Nu får man vara vaken på nätterna för att hjälpa valpen att gå på hundtoaletten, men det går nog över inför hösten!

//Fredrik

 

En kommentar

  1. Terttu

    Fint skrivit. Vi människor blir fäst vid våra djur. Saknaden blir stor. Jag förlorade i helgen min katt, som följde mig med alla mina sysslor. Men man måste uppleva sorgen för att kunna njuta av glädjen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.