Respekt för media och Umeborna

Av , , 1 kommentar 6

Respekt.
Det är vad denna krönika handlar om.
Umeås högsta politiker, kommunalrådet Lennart Holmlund (S), menar att lokala media går fram med ”lögner”. Han hotar med bojkott.

Lögner? Enligt vem?

Debatten om relationen mellan media och politiker kan upplevas som ett bråk i en ankdamm. Men då kan det vara bra att lyfta blicken en aning.
New York Times berättade att Barack Obamas stab regelbundet får läsa sina citat – och ändra i dem. Media som inte accepterar detta kan inte alltid räkna med intervju.

Även i Sverige finns tydliga tecken från politiskt håll att allt mer vilja begränsa journalisters handlingsutrymme. Både genom lagstiftning, genom att vrida på fakta och använda sig av hot.
Därför är det viktigt att media markerar när det gått för långt.
Jag menar att Umeås kommunalråd gjort det.

Kommunalrådet talar om att bojkotta reportrar han ”inte litar på”.
På sin blogg namnger han reportrar han tycker skriver fel och tidigare i sommar röt Lennart Holmlund till Folkbladets reporter Anne Pettersson att hon skulle ”hålla käften” när hon ställde frågor som inte gillades.
Ett fullständigt oacceptabelt agerande från ett kommunalråd.

Media är inte här för att skriva om Holmlunds subjektiva sanning. VK kommer aldrig låta någon politiker välja vilka reportrar som ska bevaka dem.

Holmlunds senaste idé är att använda sig av Umeå kommuns hemsida för att berätta ”sanningen”. Som om den vore hans.
Vad säger alliansen, vänstern eller miljöpartiet om det? Eller Marie -Louise Rönnmark och Christer Lindvall (S) för den delen?

Helt orimligt, förstås. Umeå företräds inte av en åsikt. Det finns inte bara en sanning.

Det vore också klädsamt om kommunalrådet vågade publicera kritik och faktafel om det han skrivit på sin blogg och inte bara beröm.

Alla gör fel ibland. Även Holmlund.
Men han är ingen lögnare för det.
Hans agerande är dock inte respektfullt, vare sig mot media eller Umeborna.

1 kommentar

Holmlunds pampfasoner

Av , , 2 kommentarer 9

Lennart Holmlund (S) , Umeås högste politiske företrädare, känner sig trampad på fötterna av media.
För vilken gång i ordningen, vet jag inte. Jag har tappat räkningen.
Denna gång menar han att travtränaren Åke Svanstedt blivit illa behandlad av TV4, vilket VK skrev om igår.
Holmlund funderar därför på att bojkotta media.
Förstår Umeås kommunalråd att han då skulle begå ett historiskt misstag?

Att det skulle slå mot hans eget parti är hans huvudbry. Det allvarliga är att det skulle slå mot demokratin, mot dem han företräder – Umeborna.
Hade Holmlund tänkt sitta tyst vid varje kritisk fråga, vid varje presskonferens, varje gång media ringde och förväntade sig svar på frågor som Umeborna rimligen borde få svar på?

Att Umeå har självständiga medier som bevakar den kommunala verksamheten, där Holmlund har det högsta ansvaret, är en självklarhet.
Och att låta olika röster komma till tals, att ställa åsikter mot varandra, bedriva journalistik som utkräver svar, granskar och förklarar konsekvenser av politiska beslut – allt detta syresätter vilken kommun som helst.

Nu är Holmlund inne på att stänga sin dörr.  Vad är det för pampfasoner? 
Umeå är en modern stad, en av de snabbast växande i Europa. Det byggs, det händer saker överallt. Men det finns också många problem. Problem och glädjeämnen som kommunalrådet har det yttersta ansvaret för.

För Umeås kommunalråd innebär det en skyldighet att vara tillgänglig för media. Att stå till svars. Att förklara och försvara.
Hade kommunalrådet tänkt vägra svara när media frågar om kommunens ekonomi, om socialtjänstens besparingar, om skolans problem, om kritiken från näringslivet, om svårigheterna med kulturhuvudstadsåret, om den större segregeringen, om ungdomsarbetslösheten och så vidare och så vidare?
Inga svar. Inga kritiska frågor. Bara kommunikéer – likt forna Sovjet?

Att kommunalrådet hotar med mediebojkott är inte att ta ansvar för Umeå. Det är barnsligt och oansvarigt!
Gör om. Gör rätt.

2 kommentarer
Etiketter: