I skuggan av folkomröstningen

Av , , 4 kommentarer 4

Gröna industrijobb – stark offentlig sektor – rikare fritid

Det som kan rädda inlandet är en satsning på gröna industrijobb – samtidigt som sjukvård, skola, barn- och äldreomsorg tryggas. Arbetsmarknaden måste också blir mer differentierad. Till detta måste vi lägga en rikare utbud av handel och fritid. Det är främst kvinnornas vilja att bo kvar i inlandskommunerna som måste uppmärksammas.

Industrisatsningar – och ökat miljömedvetande

1. Syntetisk diesel baserad på biomassa. En stor möjlighet vore en industriell satsning på mindre miljöfarligt fordonsbränsle. Det gäller att kombinera olika förutsättningar som finns i länet: a) det vetenskapliga kunnande som finns vid de två universiteten i Umeå, b) skogsråvaran i inlandet, c) odling av energigräs, t ex rörflen, på nedlagd åkermark, d) det stora industriella kunnande som finns i länet, bl a inom skogsteknikföretagen.

Det finns uppåt en miljard personbilar, bussar och lastbilar i världen. Och antalet växer. Genom syntetisk diesel, baserad på biomassa, skulle utsläppen av koldioxid kunna minska med uppåt 80 procent – detta utan att förändra motorer, bränslepumpar eller transportsystem! För att rädda klimatet krävs ett arbete på två (minst) fronter. Dels snabba förbättringar, inom ramen för den rådande infrastrukturen, för att vinna tid. Dels stora satsningar på en kraftig ökning av energitillgång från sol, vind och vatten. Och Västerbotten har möjlighet att bidra på båda dessa fronter.

2. Bygg vindkraftverk i länet. Vid sidan av mindre miljöfarligt fordonsbränsle måste en kraftfull utbyggnad av vindkraft starta redan nu. Glädjande nog finns långt gående planer på att göra detta. Det finns många lämpliga platser för vindkraftverk i länet. Inte minst i fjälltrakterna och vid kusten. Den siffra som brukar nämnas är att det finns planer på att bygga 1 100 vindkraftverk. Det som då är viktigt, när det gäller framtiden för inlandet, är att produktionen av miljövänligt fordonsbränsle och byggandet av vindkraftverk sker ”på plats” här i Västerbotten. Annars kan inte trenden av tillbakagång brytas. När det gäller exempelvis syntetisk diesel baserad på biobränsle är det naturligt att en sådan produktion sker i Västerbotten – om det är här som initiativet till produktionen tas. Men när det gäller vindkraften är situationen annorlunda. Här kommer det att krävas en verklig kamp för att olika komponenter till vindkraftverken ska byggas i länet.

3. Gruvdrift en möjlighet – men hårdare miljökrav krävs. Det finns en väldig potential för ökad gruvproduktion i Sverige – inte minst på grund av tillväxten i exempelvis Kina och Indien. Men riskkapitalister, med snabba klipp som mål, går definitivt inte ihop med den långsiktighet som gruvdrift kräver. Snabba klipp går inte heller ihop med behovet av att skydda miljön. Det måste ställas hårdare miljökrav på gruvdriften. Och det finns numera långt mer kunskaper om hur miljöförstöring ska förebyggas vid gruvdrift än tidigare.

Det krävs också en långt positivare syn från regeringen än idag. De styrande måste ta ett mycket större ansvar för att få till stånd en allsidig utveckling, både av arbetsmarknad och samhällsservice, på de platser där stora och lönsamma mineralfyndigheter finns. Här skulle statliga gruvbolaget LKAB kunna spela en viktig roll när det gäller branschkunskap. Pensionsfonder är en aktör som skulle kunna garantera den långsiktiga finansiella styrka som krävs vid gruvdrift.

När det gäller skatten måste frågan ställas om vad gruvföretagen ska betala. Idag betalar de endast 0,5 promille (0,0005) av de värden som utvinns. I Australien är motsvarande siffra hela 30 procent. En anständig skatt skulle hålla lycksökarna borta från gruvbranschen och bidra till att finansiera den allsidiga utveckling av ”gruvkommunerna” i glesbygden som är nödvändig för att folk ska flytta till dessa och bo kvar. Liksom när det gäller vindkraft måste det s k ”oljeplattformssyndromet” bekämpas. Innebörden är att folk flyger in, från Umeå eller Stockholm, för att arbeta i gruvorna i två veckor och sedan åka hem i två veckor, o s v. Det betyder att de nya jobben varken leder till en ökning av antalet invånare eller av skatteunderlaget.

Sammanfattningsvis måste gruvorna ses som en tillgång när det gäller möjligheten att stoppa den utarmning som präglar stora delar av Sverige. Gruvbranschen, med sina krav på en utbyggd infrastruktur i form av järnvägar och djuphamnar, innebär en möjlighet att öka antalet jobb och invånare utanför de tre storstadsområdena. Detta gäller både för Norrland och Mellansverige. Men ska trenden kunna vändas till en positiv utveckling måste särskild uppmärksamhet ägnas åt kvinnornas situation.

Regionalpolitik för hela landet

Västerbotten får inte reduceras till en råvaruproducerande koloni där folk bara arbetar men inte bor. Ska detta lyckas måste kampen föras för något. Inte bara emot. Vi ser en aktiv industri- och regionalpolitik som grunden för att rädda glesbygden och övriga regioner utanför storstadsområdena. För oss är industrisatsningar, baserade på miljömedvetenhet, centrala. Det är mot denna bakgrund vi vill satsa på miljövänligt fordonsbränsle, vindkraft och en ansvarsfull gruvdrift. Detta kräver att de tillgängliga resurserna samordnas. Detta är vad Arbetarpartiet kallar för en socialistisk regionalpolitik – för att hela landet ska leva.

4 kommentarer

Moderaten Ågren har missförstått

Av , , Bli först att kommentera 8

Moderaten Anders Ågren har missförstått det mesta. På sin blogg skriver Ågren att Arbetarpartiet fruktar en socialdemokratisk vänstersväng. I verkligheten är det precis tvärtom. Ingen skulle vara gladare än vi i Arbetarpartiet om Socialdemokraterna verkligen återvände till sina rötter inom arbetarrörelsen. Vi skulle välkomna ett socialdemokratiskt budgetförslag som ökade personaltätheten inom vård och skola. Eller som gav fasta jobb åt kommunens vikarier. Eller som innebar att den individuella lönesättningen i kommunen avskaffades. Tyvärr har inga sådana s-budgetar presenterats.

 

Istället har vi sett hur Socialdemokraterna tagit över allt mer av Anders Ågrens allianspolitik av nedskärningar och privatiseringar. Tillsammans har S,V och Alliansen beslutat om att satsa uppåt hundra miljoner av umebornas skattepengar på K14-året. Vi har också sett hur de lokala socialdemokraterna, tillsammans med Ågrens Allianspartier, gett frikort åt de lokala byggherrarna när det gäller exploatering av Umeå centrum. Exempel på detta är Kulturhuset och de nya tvillingtornen vid älven. Dessa beslut har dessutom stötts av Vänsterpartiet – som lydigt följt Socialdemokraternas marsch högerut.

 

Mot den bakgrunden, dvs de konkreta beslut som fattas av Vänsterpartiet och Socialdemokraterna i kommunfullmäktige, är Ågrens anklagelse om ”vänstersväng” helt enkelt inte överensstämmande med verkligheten – varken vad gäller S eller V.

 

Socialdemokraterna har inte svängt till vänster. Tyvärr.

Bli först att kommentera

Ågren vill ha makt men saknar program för jobben

Av , , Bli först att kommentera 16

Moderaten och kommunalrådet Anders Ågren vill ta över makten i Umeå stadshus efter valet 2014. I en debattartikel den 6 juli (både VK och Folkbladet) skriver Ågren att det är dags för ”nytt kapitel i boken om Umeå”. Ågrens konkreta politik för Umeå är dock höljd i dunkel.

Ågren hävdar att socialdemokraten Holmlund bidragit med många positiva beslut för kommunen. Ågren tycker också att Socialdemokrater och Moderater samarbetat på ett konstruktivt sätt ”på många områden” genom åren. Men nu står alltså (M) och övriga Allianspartier redo för ett maktskifte

Vad är då orsaken till att Ågren anser att samarbetet mellan Socialdemokrater och Moderater nått vägs ände? Jo, Ågren anser att Socialdemokraterna gått flera steg åt vänster och, minsann, blivit ”mer hårdföra ideologiskt”. Som exempel nämner Ågren att S i Umeå sagt sig vilja införa sex timmars arbetsdag, att man vill ”begränsa Umebornas möjlighet till valfrihet” samt att man styr tillsammans med Vänsterpartiet. För en nykter betraktare ter sig anklagelsen mot Socialdemokraterna om ”hårdför” vänsterpolitik som mycket fantasifull, ja nästan konstuerad.

Förkortad arbetstid var visserligen en motion från Umeås socialdemokrater till partiets nationella kongress. Men förslaget har inte förts fram i S budget alternativ för Umeå kommuns anställda. Lokalt har debatten istället handlat om hur Vänsterpartiet och Socialdemokraterna ska kunna försämra arbetstiderna inom bland annat äldreomsorgen. Värt att notera är också att S i Umeå gått i spetsen när det gäller utvecklingen mot en större del privat äldreomsorg och hemtjänst i kommunen. Och när det gäller det lokala ”regeringssamarbetet” är det som vanligt S som vridit V till höger och inte tvärtom.

Ågrens artikel har mycket lite att komma med när det gäller på vilket sätt Alliansen vill förändra Umeå efter ”epoken” Holmlund. Egentligen är det bara i en enda mening som han berör detta: ”Tillväxt, nya jobb och fler bostäder står i centrum för Moderaterna i Umeå”. Men denna formulering kunde lika gärna vara skriven av Socialdemokraterna. Alla stora satsningar – Kulturhuvudstadsåret, Äventyrsbadet, Kulturhuset på kajen osv – har skett i största samförstånd mellan S+V och Alliansen.

När det gäller rikspolitiken ser vi en tydlig trend av avindustrialisering och flytt av jobb till låglöneländer. Riktiga jobb ersätts med Fas 3-jobb, lönebidrag och praktikplatser. Inom byggbranschen och transportnäringen ersätts fackliga rättigheter och kollektivavtalsenliga löner av lönedumpning och rent kriminella företag. Fortfarande står över en miljon människor utanför arbetsmarknaden.

Så länge Ågren, och Alliansen, inte presenterar något konkret program för jobben i Umeå är deras trovärdighet är lika med noll vad gäller ”tillväxt, nya jobb och fler bostäder”. Moderaternas och Alliansens utspel handlar mycket mer om längtan efter makten än om ett seriöst alternativt program för jobben i Umeå.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,