A. Jag har lagt ut en länk här nedan som innehåller en beskrivning av hur Socialdemokraterna i Sverige år 1999 ingick en uppgörelse med en av alla de organisationer som står Muslimska brödraskapet (MB) nära, nämligen Sveriges Muslimska Råd (SMR).

Det handlar om en skrämmande läsning!
Skrämmande, skrev jag. Låt mig förklara genom några ord om Muslimska brödraskapet. Deras mål är att upprätta ett Islamisk stat baserad på sharialagar. Ett kalifat. ”Brödraskapet” har alltså samma mål som Islamiska Staten (IS)!

Skillnaden är att ”brödraskapet” inte använder sig av våld i Europa. I Europa använder sig ”brödraskapet” istället av indoktrinering genom predikan och ”dawah” (missionering). Detta betyder dock inte att Muslimska brödraskapet tar avstånd från våld.

Muslimska brödraskapets motto lyder: ”Allah är vårt mål; Profeten är vår ledare; Koranen är vår lag; Jihad är vår väg; och Döden för Allahs ära är vår högsta strävan”.

Det har nyss kommit ut en andra rapport om Muslimska brödraskapet och dess arbetsmetoder i Europa och i Sverige. Jag kommer att göra det enkelt för alla som vill läsa denna rapport genom att lägga ut en länk till rapporten i ett blogginlägg senare under denna vecka.

B. Sanningssägande kvinnlig S-politiker fick betala högt pris
Den tidigare S- riksdagsledamoten Carina Hägg tillhörde det fåtal som tidigt kritiserade Socialdemokraternas flathet mot islamistiska åsikter och ambitioner. En av de saker hon kritiserade var att Islamiska förbundets ordförande Omar Mustafa blev invald i den socialdemokratiska partistyrelsen. I sin roll som ordförande för Islamiska förbundet hade Omar Mustafa bland annat bjudit in antisemitiska föreläsare som spridit myter om att judar ritualmördar kristna småbarn!

Islamiska förbundet är en del av ”Federation of Islamic Organisations in Europé” (FIOE). Denna organisation har nära kopplingar till Muslimska brödraskapet. Alltså: Carina Hägg kritiserande bland annat kopplingen: Muslimska brödraskapet – Islamiska Förbundet – socialdemokraternas partistyrelse .

S-riksdagsledamoten Carina Hägg var dessutom, tror jag, den som först berättade om den uppgörelse som ingicks mellan Socialdemokraterna och Islamiska förbundet (sannolikt ”moderorganisationen” för det nätverk som Muslimska brödraskapet spunnit i Sverige).

C. Överenskommelsen gav Socialdemokraterna röster i valen – och islamisternas fick möjlighet till politisk makt
Ett för islamisterna lysande exempel på framgång var den tidigare bostadsministern Mehmet Kaplan. Denne visade sig vara en islamist som avslöjades av en tillfällighet – på grund av en middag med mycket fel personer – och som tvingades avgå ur regeringen. Det kommer mer om vad som islamisterna både ville ha och har fått i texten som du finner på länken nedan. Överenskommelsen fungerade både för Socialdemokraterna som, på vissa ställen i Sverige, fick exceptionella röstetal. Låt oss titta på några nästan osannolikt goda valresultat för Socialdemokraterna i riksdagsvalen i Malmö.

Jag har valt år 2010 eftersom det var enklast att få fram statistik från detta års riksdagsval.

I riksdagsvalet i Malmö år 2010 fick S mer än 80 % av rösterna i fyra valdistrikt. Samtliga ligger på Rosengård där islamister kunnat utnyttja sina positioner för att påverka väljarna i valet av politiskt parti.

De fyra valdistrikten är:

– Herrgården (87,5 %),

– Örtagården V (85,3 %), 

– Örtagården Ö (83,0 %),

– Törnrosen (81,5 %).

Kommentarer
Detta är närmast orimliga valresultat för ett parti som i övriga Sverige kämpade för att nå upp till 30 procentsgränsen. Det finns liknande områden både i Göteborg och Stockholm där valresultaten för S låg på mellan 70-75 procent i valet år 2010. Det handlar exempelvis om Tensta och Rinkeby i Stockholm och om Bergsjön i Göteborg.

Jag tror dock att Socialdemokraternas siffror var ännu högre i dessa områden om vi skulle gå tillbaka till valen 2002 och 2006 (dessa är dock bortplockade från Valmyndighetens hemsida och därför svårare att få fram). Det som har hänt sedan dess är bland annat att flera av de övriga partierna delvis har tagit efter Socialdemokraterna. Detta till islamisternas stora lycka.  Konkurrensen om deras förmåga att påverka väljarnas röstande i vissa området stärker naturligtvis deras förhandlingsställning. För alla ska ha följande klart för sig:
a) Islamisterna strävar efter ett parallellsamhälle med sharialagar för de människor som kommer från länder som domineras av islam. Dessa måste skyddas från inflytandet från den svenska majoritetsbefolkningens olika livsstilar – från sådant som imamen Abu Muadh kallade för ”virus”. Virus sprids av homosexuella. Men imamen Abu Muadh anser även att ALLA som inte är muslimer utgör ett virus.
b) De islamister som arbetar för införande av sharialagar, ett parallellsamhälle och dubbla lagsystem kommer att testa möjligheterna för att få stöd för dessa åsikter inom ALLA riksdagspartier. Islamisterna kommer att testa Moderaterna på samma sätt som Socialdemokraterna, Centerpartiet på samma sätt som Miljöpartiet. Och naturligtvis även Vänsterpartiet och FI. För islamisterna (exempelvis inom Muslimska brödraskapet) handlar det om möjligheten att få gehör för deras krav på ett parallellsamhälle baserat på sharialagar som räknas. Inte de olika ideologier som majoritetsbefolkningen i Sverige gärna vill hoppas ligger ska utgöra grunden till varför olika individer engagerar sig i de olika politiska partierna.

D. Överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och det Muslimska brödraskapet närstående Islamiska förbundet skulle skyddas från insyn.
Därför sköttes samtalen, och ingicks överenskommelsen, från Socialdemokraternas sida av organisationen ”Tro och solidaritet” (tidigare ”Broderskapsrörelsen” – då de kristna socialdemokraternas organisation). Den organisation som skötte samtal, och ingick överenskommelse, från den islamistiska (inte muslimska) motpartens sida var Sveriges Muslimska Råd (SMR).

Uppgörelsen ingicks alltså redan år 1999. Och Islamiska förbundet ingick som en del i ”paraplyorganisationen” SMR fram till år 2010. Så kopplingen mellan Socialdemokraterna och det Muslimska brödraskapet närstående Islamiska förbundet är mycket tydlig.

Tycker du att det hela blir förvirrande på grund av alla namn?
I så fall kan jag trösta dig med att detta är tanken. Muslimska brödraskapets sätt att jobba påminner om arbetssättet hos ett ljusskyggt moderbolag som systematiskt använder sig av skalbolag och dotterbolag.

E. Vad blev tacken för den modiga socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg?
Hon som redan i slutet på 1990-talet varnade för den utveckling som Sverige befinner sig i just nu. Jag syftar bland annat på att det till och med har funnits en islamist i regeringen – förre bostadsminister Mehmet Kaplan – och islamistiska shariaanhängare inom rättsväsendet exempelvis i Solna. Fler exempel följer på länken nedan.

Tacken blev att Carina Hägg inför valet 2014 först flyttades bort från valbar plats på riksdagslistan – och sedan blev struken helt och hållet. Carina Hägg stod rakryggat upp mot det ljusskygga innehållet samarbetet mellan Socialdemokraterna och det Muslimska brödraskapet närstående Islamiska förbundet. För denna rakryggade hållning fick hon betala ett högt politiskt pris.

F. Nu släpper jag in er, kära läsare, på den länk som bland annat beskriver det skrämmande samarbetet mellan Socialdemokraterna och islamister från Muslimska brödraskapet närstående organisationer.

Artikeln heter ”Socialdemokraternas islamistiska draksådd” och är skriven av Helena Edlund.

(Har du problem med att komma in på länken – tryck på tangenten Ctrl.

http://helenaedlund.se/socialdemokraternas-islamistiska-draksadd/

FORTSÄTTNING  FÖLJER …

På söndag ska jag publicera en länk som visar hur Socialdemokraterna gjorde upp med islamister om att dessa skulle påverka sina församlingar att rösta på S, detta i utbyte mot att socialdemokraterna avstod ett antal platser i valen till kommun och landsting. Inte till individer – utan till den organisation som de ingick denna uppgörelse med. Vi ska även visa resultatet av denna köpslagan. I Malmö. Där har S fått uppåt 90 procent (!) av rösterna i vissa valdistrikt. Det ska vi också titta på.

I morgon kväll.

Del I

Många svenska institutioner har visat en skrämmande oförmåga att försvara svenska lagar men även själva principerna för hur lagar stiftas demokratiskt. Detta främst inför krav från islamister som medvetet strävar efter att skapa ett parallellt samhälle där sharialagar skulle gälla för människor som kommer från länder med en huvudsakligen muslimsk befolkning, medan svenska lagar skulle gälla för majoritetsbefolkningen.

Några exempel på krav som traditionella riksdagspartier och olika myndigheter har haft svårt att försvara mot islamister genom att stå upp för svenska lagar och normer:
– kraven på att stoppa manliga förskollärare från att göra blöjbyten på flickor – eftersom islamisterna då anser att flickorna skulle riskera att bli ”orena”,
– kraven på att offentliga bad ska ha separata tider för män och kvinnor under ordinarie öppethållande – eftersom islamisterna anser sig tvingade att skydda sina kvinnor från blickar,
– kraven på statligt finansierad högskoleutbildning av religiösa ledare – så att islamisterna skulle kunna finna positioner inom det sekulära utbildningsväsendet.

Ett skäl till denna eftergiftspolitik beror på en självpåtagen uppfattning att Sverige inte skulle ha några djupare värden att försvara. Detta anser jag vara fel. Däremot är det inte svårt att förstå varför det gått som det har gått.

Del II

Kristendomen kom till Sverige på 800-talet. Det är 1200 år sedan.

Under 1900-talet avkristnades Sverige – men utan att någon annan medveten livsåskådning trädde i kristendomens ställe!

Det är detta som utgör en mycket stor del av förklaringen till den hållningslösa eftergiftspolitik som traditionella svenska riksdagspartier och myndighetschefer visar inför kraven från främst islamister.

Jag anser att två livsåskådningar skulle ha kunnat träda fram i kristendomens ställe:
– Den ena handlar om den sekulära staten som har en avgörande betydelse för möjligheten att skapa ett demokratiskt samhälle
– Den andra handlar om arbetarrörelsens kamp för ett bättre samhälle – som ett internationellt projekt i enlighet med parollen ”proletärer i alla länder – förena er”.

Del III

En sekulär stat – något att vara stolt över?

Den sekulära staten skulle kunna vara något verkligt stort – och som skulle kunna fylla en roll som en form av livsåskådning. Vi ska strax titta på Frankrike. Men Sverige avkristnades av själva samhällsutvecklingen under främst 1900-talet. Den sekulära staten uppstod inte som en stolt och självmedveten segrare, efter en strid mot den kombination av kungamakt och prästerskap som dominerat Sverige sedan mitten slutet på 1200-talet. Den sekulära staten blev huvudsakligen till som en passiv ”restpost” – i takt med att kristendomen försvann. Den sekulära staten kom därför aldrig att bli ett positivt alternativ att vara stolt över.

Men en sekulär stat är något som vi skulle kunna vara väldigt stolta över. En sekulär stat ska stå neutral – och samtidigt garantera en rad oändligt viktiga rättigheter.

Den sekulära staten ska stå neutral mellan icke-troende och troende. Den sekulära staten ska stå neutral mellan olika trosinriktningar som exempelvis kristendom, judendom och islam, buddism och hinduism samt deras olika riktningar. Bara inom kristendomen har vi protestanter, katoliker och ortodoxa. Och inom islam har vi sunni och shia.

Utan en starkt självmedveten sekulär stat som både garanterar rättigheter för alla troende – och även rättigheten att inte tro – är risken uppenbar att staten tas över av någon av trosinriktningarna – som därefter kommer att förtrycka övriga trosinriktningar. Det är endast en neutral stat som kan garantera att både ateister och troende har samma rättigheter i samhället. Och detta tillhör inte det förgångna. Dessa, den nya formen av religionskrig, utspelar sig mitt framför våra ögon. Idag.

Detta är bakgrunden till att en sekulär stat utgör en av de viktigaste förutsättningarna för uppbygget av ett samhälle där det finns tryckfrihet, yttrandefrihet, mötesfrihet, organisationsfrihet, religionsfrihet – eller frihet från religion. Den sekulära staten utgör en avgörande grundsten för ett demokratiskt samhälle.

Men hur många är stolta över att Sverige har en sekulär stat?

Om vi går ut på Rådhustorget idag och frågar de umebor vi möter om de är stolta över att Sverige har en sekulär stat kommer vi garanterat att få undvikande svar. Skälet är att så många inte känner till vad en sekulär stat är.

Detta beror inte på att folk är dumma.

Detta beror på att ingen – inte partierna eller skolan eller någon annan – lär ut vad en sekulär stat innebär. Och absolut inte vad en sekulär stat skulle kunna innebära. Ingen lär ut varför en sekulär stat utgör en av de viktigaste förutsättningarna för ett demokratiskt samhälle så länge religionerna existerar – och betyder mer än något annat i tillvaron för miljarder av människor. Detta är den tragiska bakgrunden till att den sekulära staten inte utgör ett alternativ till kristendomen när det gäller behovet av en livsåskådning. I Sverige.

Del IV

Arbetarrörelsens (S och LO) strävan efter ett folkhem eller välfärdssamhälle – något att vara stolt över?

Men, tänker då många, betydde inte detta något: genombrottet för den politiska demokratin, trygghetsförsäkringarna vid arbetslöshet, sjuk- och ålderdom, semestern, en utbyggd offentlig sektor med dramatiska förbättringar av sjukvård och utbildning kompletterad av förskola och äldreomsorg, kvinnans inträde på arbetsmarknaden och löneförhöjningar som – tillsammans med övriga förbättringar – minskade klassklyftorna i samhället! Var inte detta välfärdsbygge värt något?

Jo, detta var värt oändligt mycket.
Det rätade på ryggen på den generation som mina far- och morföräldrar tillhörde, vana som de var att stå med mössan i hand. Den innebar att min far och min mors generation kunde flytta från en trång och mörk tvåa till en ljus och rymlig trea, skaffa sommarstuga, bil och köra denna ända till Rom i Italien och tillbaka. Och därmed vidga vyerna på ett närmast svindlande sätt. Själv fick jag följa med! Utvecklingen under 1900-talet innebar att medan min pappa och mamma, som hade erfarenhet av att gå hungriga till sängs i sin barndom under 1920-talet, fick uppleva känslan av att deras arbete och kamp bidragit till att de efterlämnade ett samhälle där till och med dörrarna till universitetets utbildningar öppnades för arbetarungar – för sådana som mig. Mina socialdemokratiska föräldrar var oändligt stolta över att deras son kunde gå på Umeå universitet. Denna stolthet delar jag med dem. Liksom stoltheten över de minskade samhällsklyftor som de bidrog till att skapa. Båda hade nämligen präglats djupt av erfarenheterna av 30-talets fattig-Sverige.

Men vi måste komma ihåg två helt avgörande faktorer:

* ökad välfärd är varken en religion eller en ideologi!!

* resan mot ett välfärdssamhälle och minskade klassklyftor kan vändas till sin motsats – vilket är just vad som har skett
sedan början på 80-talet då baklängesresan tog sin början. Under snart 40 år har utvecklingen inneburit att klyftorna ökar mellan mellan löntagare och kapitalägare, mellan arbetare och tjänstemän, mellan de med jobb och de som står utan. Det har skapats ett trasproletariat av långvarigt arbetslösa. Till dessa hör ofta invånarna i det som idag kallas för utanförskapsområden på grund av att de ökade klassklyftorna sedan en tid tillbaka har börjat smälta samman med ökade motsättningar av etnisk och religiös natur.

Socialdemokratin håller på att förvandlas till en svans åt den traditionella borgerligheten. Socialdemokratin har övergett sitt eget internationella projekt – proletärer i alla länder förena er – via en Socialistisk International. Istället har socialdemokratin hoppat på den traditionella borgerlighetens projekt som går ut på att omvandla EU till ett Europas Förenta Stater – på ruinerna av välfärds- och nationalstaterna. Som delaktiga i borgarnas EU-projekt har socialdemokraterna själva bidragit till den nedskärningspolitik som alltså har resulterat i ökade klyftor. Detta har inneburit att socialdemokraterna har blivit utmanade. Men inte av de klassiska motståndarna (kommunisterna). Istället är det borgerlighetens ny-reaktionära falang, i form av rörelser som Marine Le Pens Front National och Sverigedemokraterna som har gjort väldiga inbrytningar bland LO-arbetarna.

Det finns ingen chans att dagens arbetarrörelse (S och LO) skulle kunna fylla det tomrum som kristendomen har lämnat efter sig när det gäller behovet av en livsåskådning.

Del V

Jämför vi Sverige med Frankrike finns med största sannolikhet en större andel troende katoliker i Frankrike än vad det finns troende protestanter i Sverige. Men samtidigt är en väldigt mycket större andel av fransmännen medvetna och stolta över sitt sekulära arv än vad svenskarna är. Detta gäller för bående troende och icke-troende fransmän. Styrkan hos ett sekulärt samhälle har alltså inte allt att göra med hur många som tror på gud eller är ateister. Det handlar om hur etablerad den sekulära staten är.

Återigen: det finns med största sannolikhet fler ateister i Sverige än vad det finns i Frankrike. Samtidigt finns det HELT SÄKERT väldigt många fler fransmän som är medvetna om, och stolta över, sitt sekulära arv än svenskar.

Det enda sätt att få denna matematik att gå ihop är att även de troende i Frankrike är stolta över, och medvetna om, sitt sekulära arv. Återigen: i Sverige slutade folk helt enkelt att tro på gud. Men detta innebar inget medveten sekulär hållning. Inte i Sverige.

Franska revolutionens sekularitet blev något av en livsåskådning. Den svenska sekulariteten blev en omedveten ”restprodukt” efter att folk slutat tro på gud.

I Frankrike är alltså principen om sekularitet djupt rotad. Det handlar om den franska revolutionens roll. Efter revolutionen (som inleddes 1789 och avslutades tio år senare) kom termen ”laïcité”, det vill säga konfessionslöshet, att symbolisera principen om att den verkställande, juridiska och lagstiftande makten inte ska beblandas med religion.

Här ser vi den medvetna uppfattningen om att tron ska hållas borta den världsliga makten. Redan i början av 1880-talet togs det ord som på svenska blir sekulär in i en fransk lagtext för första gången. Synen på skolan var att den skulle vara gratis, obligatorisk – och sekulär! Och redan 1905 skiljdes den franska staten och kyrkan åt. Idag, över hundra år senare, är det en självklarhet för nästan alla franska män och kvinnor att religionen tillhör privatlivet. Och den världsliga makten regleras via allmänna val – där prästerskapet, kyrkan och religionen ska hållas utanför.

Det var den franska revolutionen som skapade denna starka ställning för de sekulära traditionerna och tänkandet. Alltså: den världsliga maktutövningen ska vara befriad från inblandning från religion och prästerskap. Religionen ska tillhöra privatlivet.

Del VI

När kyrkan skiljdes från staten i Sverige fanns det inget som ens vagt påminde om Frankrike.

Utan ambition på exakthet vågar jag påstå att både kungahus och prästerskap kommit till insikt om den ömsesidiga nyttan av samarbete redan mot slutet på 1200-talet. I Sverige. Och i den första regeringsformen 1634 finns en insikt om att kyrka och stat vuxit samman.

Vi har nämnt franska revolutionen. Det är svårt att tänka sig något som skiljer sig mer än den franska revolutionen, och dess betydelse för den sekulära traditionen, än hur det gick till då kyrka och stat skildes åt i Sverige. Medan det i Frankrike fanns en insikt om behovet att hålla den kyrkliga makten, prästerskap och religion, borta från det världsliga styret redan vid 1800-talets början, ersattes i Sverige kungamakt och prästerskap under 1900-talets början! Parlamentarismens genombrott i Sverige kom under åren 1917 – 1921. Då begreppet sekulär togs in fransk lagtext (redan) på 1880-talet betydde detta verkligen något. Även om kungahus och prästerskap i realiteten hade förlorat sitt inflytande i och med parlamentarismens genombrott i Sverige (1917 – 1921) dröjde det ända fram till år 2000 innan kyrka och stat, formellt och halvhjärtat, skildes åt i Sverige. Nästan exakt hundra år efter Frankrike. Men skillnaderna är alltså ännu större. Svenska kyrkan, tidigare Svenska Statskyrkan, behåller än idag en särställning i en rad sammanhang. Detta är dock det mindre problemet.

Det större problemet är att i Sverige fick kyrkan hålla sig kvar inom statsförvaltningen under hela 1900-talet. Svenska statskyrkan a) behöll folkbokföringen ända fram till 1991, b) du föddes in i statskyrkan ända fram till 1996 om dina föräldrar var medlemmar, c) du erlade kyrkoskatt ända fram till 1996. Sverige avkristnades. Men sekulariseringen skedde endast bit för bit – på det stora hela taget i hemlighet – som om det var något skamligt.

Det som i Frankrike var resultatet av en revolution som sopade bort monarkin, med hjälp av giljotin, och skapade en stolt och självmedveten sekulär tradition var i Sverige en process som ännu inte är avslutad. För kungahuset finns kvar. Och enligt successionsordningen, en grundlag från 1810, ska den svenska monarken vara medlem i Svenska kyrkan. (Vi föreslår ingen giljotin. Bara en anständig pension. Utom till Maddes Chris som verkar klara sig själv).

Del VII  Sverige – ett land utan livsåskådning kommer att backa för islamisterna

När det gäller det demokratiska elementet fyllde perioden 1917 – 1921 sin roll. Efter parlamentarismens införande så stiftas lagarna av en lagstiftande församling kallad riksdag utsedd i fria och allmänna val. Det är utmärkt. Men detta betyder fortfarande inte att Sverige, på något sätt, är ett stolt och medvetet sekulärt land i fransk bemärkelse.

I Frankrike utgör den sekulära staten, där religionen utgör en privatsak, och där den världsliga makten befriats från både kung och prästerskap, på ett revolutionärt sätt, något som stöds både av troende och av ateister. I denna bemärkelse fyller den sekulära staten – och det demokratiska samhällsbygget som vilar på denna sekulära stat – i viss mån rollen av en livsåskådning. Det sekulära och revolutionära arvet håller samman medborgarna och innebär att dessa anser att det finns något att försvara.

Detta innebär att motståndet mot idéer om parallellsamhälle och sharialagar kommer att bekämpas i Frankrike. Med ett stort folkligt stöd.

I Sverige känner de flesta medborgarna inte ens till innebörden i begreppet sekulär. Detta för att det sekulära endast är en restprodukt efter att samhället avkristnades. Samhällets representanterna har gång på gång backat inför islamister som ställer krav som pekar på ett framtida parallellsamhälle, med dubbla lagsystem, där sharialagar ska gälla för vissa.

Och skälet till att svenska partier och myndigheter har så svårt att sätta ned foten, och säga ”hit men inte längre”, är att landet saknar den livsåskådning som Frankrike erövrade i samband med bland annat den franska revolutionen. Självklart innebar motståndet mot ockupationen av Nazityskland också mycket (för de som inte samarbetade med nazisterna).

Problemet är inte att Sverige är gudlöst.

Problemet är att Sverige inte kan sluta upp bakom varken religion, ockupation, försvarskrig eller revolution. Sverige saknar en gemensam erfarenhet som gör att ”alla” sluter upp bakom demokratiska traditioner som att lagarna ska stiftas demokratiskt genom en lagstiftande församling som är utsedd genom fria val. Och bakom andra sekulära traditioner. Dessa erfarenheter finns i Norge, Finland, Danmark och naturligtvis i Frankrike. Men Sverige saknar sådana gemensamma traditioner. Det är därför som politiska partier och statliga myndigheter inte klarar av att sätta ned foten – mot shariaanhängarna.

Det finns en djup ovilja hos många i Sverige – även inom Svenska kyrkan – att ta konflikt med shariaanhängarna till och med när det gäller principer som att försvara demokratiska traditioner som att lagar ska stiftas via fria och demokratiska val och att samma lagar ska gälla för alla svenska medborgare.

Fegheten blir oacceptabel när de som ska försvara demokratiska och (åtminstone på papperet) sekulära traditioner ställs mot de islamister som anser sig stå för idén om en gudomlig lagstiftning. Jag tänker på islamisternas strävan att införa sharialagar och ett parallellsamhälle, där vissa lyder under lagar som är demokratiskt stiftade, och andra lyder under sharialagar.

Tar vi inte konflikten nu så offrar vi principer som att lagen ska vara lika för alla. Vi offrar kvinnor på månggiftets altare, barn på barngiftermålens altare, och homosexuella på de homosexuellas altare. Slutligen kommer vi att offra principen om att lagarna ska stiftas av en lagstiftande församling – utsedd genom allmänna och fria val.

Det är därför som någon JUST NU måste sätta ned foten och säga ”hit men inte längre”.
Vi accepterar inte sharialagar,
Samma lag ska gälla för alla,
Vi försvarar kvinnor och barn,
Detsamma gäller för de homosexuella.

Vi som inser detta måste gå före och själva sätta ned foten och säga till anhängarna av sharialagarna: HIT – MEN INTE LÄNGRE!

Det är mycket tråkigt att inte kunna hålla löftet att varje måndag fortsätta att berätta om min tid i grundskolan i Umeå och hur dessa upplevelser har kommit att forma mitt och många andras liv. Speciellt tråkigt är det att bryta detta löfte då jag, så sent som i lördags, skrev att jag skulle komma med en ny blogg-berättelse i dag måndag.

Men den strid som jag har påbörjat mot de som förhärligar jihad – i bemärkelsen att strida och dö för att bli martyrer – och föra fram en oacceptabel kvinnosyn samt hetsa mot homosexuella gör att jag tyvärr inte kan hålla mitt löfte. Det inser jag nu, klockan 16.35, idag måndag.

Jag hoppas att alla som brukar läsa mina blogg-berättelse från skoltiden godtar denna ursäkt.

I nästa bloggberättelse kommer jag att berätta om ett knivslagsmål på nyårsafton 1970 / 71 utanför ”Versan” (Universum – då norra Europas största krog) då jag var 17 år. Som jag tidigare nämnt var det inte jag som höll i kniven.

Men just nu skulle det bli väldigt fel att gå från att bekämpa värderingarna hos den till Umeå inbjudna imamen, som ingår i en religiös-politisk miljö som bidragit till att unga svenska att rest till Mellanöstern för att strida för Islamiska Staten, och sedan hoppa tillbaka 50 år i tiden och till sina egna upplevelser. Och sedan omedelbart återgå till kampen för en sekulär (religiöst neutral) stat och ett demokratiskt samhälle – mot den mäktiga MINORITET av muslimer som förespråkar parallella rättssystem.

Jag, och nästa alla med mig, slår vakt om principen att samma lagar ska gälla för alla.
Men det finns en allt mer självsäker skara islamister som inte accepterar det sätt på vilka lagarna stiftas i Sverige. I alla fall inte när de gäller de människor som har kommit hit från länder där islam utgör den dominerande religionen. Dessa islamistiska anhängare av sharia (lagar och domstolar) ska dock inte blandas samman med den MAJORITET av ”svensson-muslimer” som är nöjda med det svenska styrelse-skicket.

Det måste stå klart för alla vad stridens kärna består i.
I Sverige stiftas lagarna av en lagstiftande församling som utsetts av medborgarna i fria val. I Sverige kallas denna lagstiftande församling för riksdag (i Tyskland för Förbundsdagen, i Storbritannien för parlamentet, o s v). I Sverige har detta styrelse-skick  blivit möjligt sedan kyrka och stat skilts åt. Annorlunda uttryckt: sedan det kristna prästerskapet och kungahuset fråntagits rätten att lagstifta och regera. Detta var innebörden i den långa kampen för politisk demokrati som har förts i Sverige. Detta har inneburit att den religiösa tron har blivit en privatsak – medan den politiska demokratin uttrycks i form av fria val av en riksdag.

Kärnan för islamisterna är att de inte har skilt kyrka från stat.
Annorlunda uttryckt: islamisterna strävar mycket medvetet efter att ett självutnämnt islamistiskt prästerskap – utan fria val till en lagstiftande församling – även ska stifta och tolka de lagar som styr samhället. Religionen är alltså inte en privatsak.
Religionen, i form av sharialagar, tolkade av islamistiska präster skulle komma att utgöra grundvalen på vilket hela samhället vilar. Inte endast när det gäller människan förhållande, eller brist på förhållande, till gud. Återigen: Den lagstiftning som idag beslutas av riksdagen vill islamisterna avskaffa och istället åter placera hos ett prästerskap. Fast denna gång inte hos ett kristet prästerskap utan hos ett islamistiskt som till sin hjälp skulle ha stöd av sharialagar – med månggifte och barnäktenskap som en del av ”familjepolitiken”. Kom ihåg centerpartisterna i Tingsrätten i Solna!

Detta skulle kasta Sverige hundratals år tillbaka i tiden.

Sharia kan inte kombineras med demokratiska val till en lagstiftande församling. Antingen demokratiska val – eller sharialagar och shariadomstolar. Demokrati och sharia kan INTE kombineras  – det gäller att välja sida.
Detta, att en konflikt är oundviklig, och att alla som inte aktivt tar avstånd från sharialagar och shariadomstolar sviker-överger-och förkastar demokratin är det många svenskar som vägrar att förstå. Bristen på förståelse beror inte på ett lågt IQ – det beror på politisk och moralisk ryggradslöshet.

Denna strid måste bland annat jag fullfölja.
I en första omgång fram till Umeå kommunfullmäktiges – nästa måndag den 26 mars 09.00 och framåt.

Avslutningsvis vill jag publicerar en, för alla mina läsare, mycket intressant länk. Ett råd: Sätt dig ned innan du läser länken. Den är inte rolig. Men på samma sätt som jag brukar berätta om hemskheterna från min begränsade värld under tiden i grundskolan, vill jag även föra vidare berättelser som handlar om en mycket större värld – i nutid.

Så var snäll och läs länken nedan.

https://ledarsidorna.se/2018/03/islamistiska-domslutet-i-solna-de-politiska-partierna-visste-stubinen-ar-tand/

I morgon måndag 12 mars kommer en ny blogg-berättelse från min, och andras, tid grundskolan. Och från åren efter.
Men jag kommer att publicera fler blogginlägg om islamismen (som ska skiljas från muslimer i allmänhet) och riksdagspartierna. Det kommer att handla om kopplingen mellan islamismen och vissa av dessa riksdagspartierna. Det första på onsdag 14 mars.

_          _          _          _          _          _          _          _          _          _          _          _

Jag har i fyra bloggar beskrivit de uppfattningar som imamen Abu Muadh, som föreläste i Umeå den 10/ 3 fört fram.

Abu Muadh har bland annat förhärligat martyrdöden i flera videoklipp som ligger ute på Youtube sedan 2013 – det vill säga under den period då alltför många svenska ungdomar reste ned till mellanöster för att strida för Islamiska Staten. Abu Muadh har även beskrivit homosexualitet som ett virus och påstått att muslimska kvinnor som inte bär hijab har lurats av djävulen.

Abu Muadh sprider inte dessa budskap i ett isolerat vakuum.
Enligt den liberala muslimska debattören Hanna Gadban har Abu Muadh en viktig position i en grupp av muslimer på den svenska västkusten som på olika sätt sprider extrema idéer. Även journalisterna Magnus Sandelin och Per Gudmundsson samt den socialdemokratiske debattören Torbjörn Jerlerup pekar ut Abu Muadh som en del i ett större nätverk av extremister.

Detta nätverk finns kring föreningen Sveriges Förenade Muslimer (SFM), med fäste i Göteborg. SFM uppmärksammades under fjolåret i och med att de blev av med sina statliga bidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). SFM blev även återbetalningsskyldiga med 535 000 kronor. I sin motivering till de indragna bidragen skrev MUCF följande: ”De uttalanden som gjorts om kvinnor i föreläsningar arrangerade av SFM strider mot demokratins idéer”. Detta syftade bland annat på föreläsningar där imamer sagt att 12-åriga flickor som inte täcker sig hamnar i helvetet och att kvinnor inte får lämna hemmet utan sin makes tillåtelse.

Journalisten Magnus Sandelin bevakade SFM:s årliga konferens i Göteborg år 2014 för Uppdrag Gransknings räkning. Han och hans kollega skulle intervjua Abu Muadh (som deltog på konferensen) med anledning av att han, i sina videor, uppmanat personer som syndat mycket att göra jihad.

Uppdrag Granskning ansåg nämligen att dessa föreläsningar med goda grunder kunde kritiseras mot bakgrund av att så många unga muslimer från just Göteborg rest till Syrien och anslutit sig till Islamiska Staten (IS). Detta är samma videoklipp som vi beskrivit i tidigare bloggar. I bevakningen av SFM-konferensen noterade Magnus Sandelin att en rad personer med extrema kopplingar deltog:

• Konferensens värd, Bilal Mizher, hade dessförinnan uttryckt sitt stöd för
  Usama bin Ladin på Facebook.
• Bland deltagarna syntes Ahmad Qadan från Burlöv, som år 2017 dömdes
  till sex månaders fängelse för terrorbrott efter att ha uppmanat människor
  att skänka pengar till bl.a. Islamiska Staten och Al Nusrafronten.
• En annan deltagare var en ung man vid namn Khaled Shahade som rest till
  Syrien och återvänt, för att senare åka ned igen.
• Sandelin noterade även en medlem från den öppet jihadistiska föreningen
  al-Taqwa samt en ung kille från Eskilstuna som senare uppmärksammades
  för sina IS-sympatier och hot mot bl.a. en moderat politiker.

I kretsen kring SFM finns även personer som Amanj Aziz, Anas Khalifa och den s.k. ”IS-svensken” Michael Skråmo.

* Michael Skråmo är en svensk som konverterat till islam. Han har kallats för ”IS-svensken” i media sedan han tog med sig sin fru och fyra barn för att flytta till Islamiska Statens huvudstad Raqqa i Syrien år 2014. Enligt journalisten Magnus Sandelin föreläste Skråmo hos SFM en kort tid innan han reste ned till Syrien och anslöt sig till IS.

På sin Youtube-kanal länkar Michael Skråmo till en rad videor av just Abu Muadh – som alltså håller föreläsningar för muslimer i Umeå.

* Amanj Aziz har i många år förekommit i extrema islamistiska kretsar. Aziz var tidigare talesperson för den extrema muslimska föreningen TUFF (Troende Unga Framtida Förebilder).

Föreningen TUFF uppmärksammades då de hade bjudit in en hatpredikant som bland annat förespråkade dödsstraff för homosexuella och otrogna – samt ansåg att våldtäkt inom äktenskapet inte existerade. I ett inslag med radions Studio Ett år 2011 försvarade Aziz inbjudan av denne hatpredikant eftersom han skulle föreläsa om islamofobi. Aziz har även själv drivit en nättidning där han publicerade texter som förringade självmordsbombningen på Drottninggatan 2010 och uppmanade muslimer att bojkotta val.

Abu Muadh föreläste ett flertal gånger för föreningen TUFF.
I en video från 2011 som fortfarande finns tillgänglig på Youtube föreläser Abu Muadh om ”Råd till nygifta” för föreningen TUFF.
I videon säger han bland annat följande: ”En man går ut och strider för Allahs skull, han gör jihad. Han försörjer sin familj. Det är obligatoriskt för honom. (…)

Din uppgift är, om du ber dina fem, fastar din månad, och bevarar ditt könsorgan och lyder din man. Det sägs till dig, kom in i paradiset från vilken port du vill.

Nummer två. Det är väldigt viktigt att en syster ska veta att hennes mans rätt är den största rätten över henne.”

* Anas Khalifa är en annan extrem person som har kopplingar till Abu Muadh.
Khalifa har vid ett flertal tillfällen föreläst på Halmstads moské. Flera av dessa föreläsningar finns tillgängliga på Youtube än idag. Där förekommer bland annat ett videoklipp där Anas Khalifa talar om martyrskapet år 2011.

Anas Khalifa blev bredare uppmärksammad via ett program ur Uppdrag Granskning från 2006 där han talade om jihad och att dö för sin religion inför en publik där en stor del av deltagarna var små barn!

Anas Khalifa var även en av de ledande personerna i föreningen TUFF. Han blev omskriven under 2017 då han la upp en video på facebook där han sa att unga muslimer som festar i samband med att de tar studenten skulle få Allahs vrede över sig. Khalifa dömdes även till fängelse för momsbrott år 2013. Det handlade inte om några småsummor, utan om 20 – 25 miljoner kronor, varav 5 miljoner hade förts ut ur Sverige.

Detta är alltså några av de personer som ingår i den krets som imamen Abu Muadh rör sig i. I en artikel i Hallandsposten från den 10 juni 2016 får Abu Muadh frågor om Sveriges Förenade Muslimer (SFM) och de personer som finns kring SFM. När tidningen konfronterar honom säger han följande: ”Jag är föreläsare och står för det jag säger, de andra får stå för det de säger”. Han påstår också att det inte finns någon grund för att påstå att SFM är ett jihadistfäste – där jihad betyder väpnad kamp för organisationer som al-Qaida, al-Nusrafronten och Islamiska Staten.

Och naturligtvis förnekar Abu Muadh detta.

Men de personer, föreningar och kopplingar som vi visat här visar att Abu Muadh just ingår i ett sådant nätverk. Alternativt uttryckt: i en miljö av jihadister.

Vi vill avsluta med att rikta uppmaningar åt två håll:
1. Till Umeås kommunalråd: agera mot dessa förespråkare för ett parallellsamhälle styrt av sharialagar och mot dess sympatier till jihadism,
2. Till Islamiska Föreningen i Västerbotten: Bryt med dessa förespråkare för ett parallellsamhälle styrt av sharialagar och mot dess sympatier till jihadism.

Det är allvar nu.

_          _          _           _           _           _          _          _

Du som förstår att det faktiskt är allvar, hör av dig till mig med kommentarer till dessa fyra blogginlägg – så läs alltså även de tre föregående blogginläggen – om du inte redan har gjort detta.

Jag lovar – det kommer mer.
Det kommer att handla om den skuld som speciellt vilar på tre partier: Centern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna!

-Detta är det tredje blogginlägget i serien om islamisten Abu Muadh som just nu befinner sig i Umeå – ett fjärde blogginlägg publiceras i morgon lördag 10 mars.

________________________________________________________________________________________________________

Då ska vi visa att Abu Muadh ingår i en miljö, eller nätverk, som värvar jihadistkrigare, uttryckt stöd för Usama bin Ladin, uppmanat människor att skänka pengar till Islamiska Staten och Al Nusrafronten, rest fram och tillbaka mellan Syrien och Sverige sannolikt för att strida för IS, stöder den öppet jihadistiska föreningen al-Taqwa, hotat politiker i Sverige och förringat terrordådet på Drottninggatan 2010.

Missa inte morgondagens blogginlägg.

________________________________________________________________________________________________________

Jag har varit med och skrivit tre frågor till Kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S) (ni vet han som efterträdde Lennart Holmlund som Umeå kommuns regeringschef) med anledning av att imamen Abu Muadh ska tala vid minst två tillfällen under sitt besök i Umeå denna helg.

En av frågorna lyder: ”Ska Umeå kommun upplåta lokaler åt en person som sprider sådana värderingar?

Hans Lindberg hänvisar till lagen.
Han gömmer sig bakom regler.

Linberg har inte läst. Han vet inte. På alla tänkbara sätt undviker Umeås regeringschef själva frågan om vad han, som regeringschef i Umeå, själv har för åsikter:
Låt oss därför repetera den fråga vi ställt till Linberg: ”Ska Umeå kommun upplåta lokaler åt en person som sprider sådana värderingar?” som Abu Muadh gör.

-Jag vill understryka en sak, Hans Lindberg, detta handlar inte om BARA om lagar och regler. Det handlar FRÄMST om vad du som Umeå kommuns främste politiske företrädare SJÄLV TYCKER. Det handlar om vilka åsikter som du har i frågor som faktiskt handlar om LIV OCH DÖD.

Om du saknar egna åsikter i dessa frågor. Och bara gömmer dig bakom påstådda bristande kunskaper (inte läst VK). Och bakom regler. Ja, då kan du ersättas med en tjänsteman. Sådana ska nämligen inte forma opinioner. Men det ska politiker – speciellt regeringschefer. Tänk om Olof Palme hade gömt sig bakom regler och lagar istället för att själv påverka – och till och med skapa – opinioner?

Kanske är det orättvist att jämföra Hans Lindberg med Olof Palme.

Låt oss istället jämföra Hans Lindbergs agerande med tjänstemännens agerande på ”Myndigheten för stöd till trossamfund” då Abu Muadhs uttalande om homosexuella uppdagades 2015?

-Myndigheten för stöd till trossamfund  frös, via paraplyorganisationen Svenska Muslimers Förbund, det ekonomiska bidraget till Halmstads moské där Abu Muadh verkar. Detta är andra takter än de som Hans Lindberg visar.
Vad hände sedan?

Olika representanter för Halmstad moské påstod då att Abu Muadh inte var imam i moskén. Nej! Abu Muadh var endast en frilansare. Som endast deltog då och då. Detta bidrog till att moskén, återigen, började få pengar. Men är det sant att Abu Muadh endast är en frilansare inom moskén? Som bara deltar då och då.

Låt oss titta på vilka videoklipp som moskén i Halmstad har lagt ut på youtube under de senaste två åren. Det handlar om ett antal i intervallet 100 – 200 klipp. Av dessa förekommer Abu Muadh på så gått som alla. Till helt överväldigande del ensam. Det finns några få klipp där han inte deltar alls. Där andra spelar någon form av självständig roll. Men de är försvinnande få. Det finns också några videoklipp där Abu Muadh förekommer tillsammans med någon/några andra. Men ser vi till helheten på hemsidan framstår Abu Muadh som moskéns totalt dominerande personlighet. Han framstår, under inga omständigheter, som en frilansare som endast deltar då och då. Nej, Abu Muadh framstår som moskéns totalt dominerande ledare. Han framstår som moskéns imam.

Då ”Myndigheten för stöd till trossamfund” fick kännedom om att videoklipp med Abu Muadh fanns på Halmstads moskés hemsida så sent som 2018 blev de mycket förvånade. Och intresserade. Vi väntar med intresse för att se om de ekonomiska bidragen till moskén i Halmstad återigen kommer att frysas. Som de blivit tidigare.

-Hans Lindberg kan lära sig något av ”Myndigheten för stöd till trossamfund”. Den direktör (alltså tjänsteman) som är chef för myndigheten verkar, tillsammans med sina medarbetare, hysa mer åsikter om vad som är acceptabelt och inte acceptabelt, än vad Umeå kommuns regeringschef har.

Vad är det då för åsikter som Hans Lindberg är så rädd att ta ställning till. Eller emot. Låt oss repetera vad vi publicerade på vår förra blogg. Och ställ dig själv följande fråga: skulle du, som Umeå kommuns regeringschef, ställa kommunens lokaler till förfogande åt en person med följande åsikter:

*  Abu Muadh glorifierar martyrdöden genom att i ett videoklipp berätta om de belöningar som väntar efter döden.
Abu Muadh understryker att en rad av de stora historiska ledarna, kaliferna, dog som martyrer. En kalif är alltså ledare för ett kalifat. Det sista kalifatet upplöstes 1924 då även titeln kalif försvann. Men år 2014, nästan exakt 90 år senare, utropade Islamiska Staten (IS) ett nytt kalifat och sin egen ledare Abu Bakr al-Baghdadi till kalif. Detta innebar, enligt IS, att al-Baghdadi är den legitime arvtagaren till profeten Muhammed för världens alla sunnimuslimer.

I ett annat videoklipp tar Abu Muadh med tittarna till dagens Syrien och säger följande: ”När vi ser den här människan i Syrien som begravs levande, så undrar man, har han förlorat? Men vi alla skulle önska att vi befann oss i den graven om vi visste vad som skulle ske när livet tar slut. Han blir förlåten för allt han gjort vid första blodsdroppen. Det är därför Ibn Taymiyya (en muslimsk lärd från 1200-talet) brukar säga att den som har syndat mycket, han ska göra jihad”.

Abu Muadhs föreläsningar och uttalanden om att dö för Allah hölls 2013 – före Islamiska Staten väldiga militära framgångar och innan IS utropade sitt kalifat – men hans föreläsningar fortsatte att ligga ute på nätet ända fram till idag.
a. Detta innebär att hans budskap utan tvekan har utgjort en del av den miljö vilken har bidragit till att lura unga muslimer att lämna Sverige för att åka till främst Syrien och Irak och kämpa för IS.
b. Abu Muadhs föreläsningar om att dö för Allah ska också ses mot bakgrund av Säpos uppskattningar att det idag finns ca 2 000 ”våldsbejakande” islamister i Sverige.
c. Abu Muadhs åsikter ska även ses mot bakgrund av den pågående rättegången mot terroristen Rakhmat Akilov som körde ihjäl fem och skadade 15 människor längs Drottninggatan i Stockholm.

* Abu Muadh ansåg att terrordådet mot Charlie Hebdo i januari 2015 var en ”fejk”!

I ett inlägg på Halmstad moskés hemsida den 10 januari 2015 skrev Abu Muadh följande: ”Det börjar dyka upp mer och mer BEVIS för att den så kallade ”terror attacken” i Paris är en enda stor lögn!”

Abu Muadh ansåg att terrordådet mot Charlie Hebdo istället var tänkt som ett angrepp på muslimer! ”Vem ligger bakom detta och varför? Det återstår några år eller decenier innan vi får veta sanningen. Det enda vi med säkerhet kan säga är att livet för muslimer i Europa kommer att bli tuffare då dessa påhittde terror attacker alltid har lett till att islamofobin och muslimhatet ökat”. När inlägget fick stor uppmärksamhet i en rad media påstod Muadh istället att han sysslat med ett ”socialt experiment” för att ”testa yttrandefriheten”.

* Till saken hör att islamister systematiskt sprider konspirationsteorier
i samband med större islamistiska terrordåd. Några välkända exempel är påståendet att judarna, via den amerikanska staten, ska ha legat bakom 9/11-attackerna. Eller att staten Israel påstås ligga bakom Islamiska Staten (IS).

* Abu Muadh kallar homosexualitet för ett virus.
I en föreläsning om barnuppfostran talar Abu Muadh om att föräldrar måste se till att deras barn har ett bra immunförsvar. Skälet är att det finns många virus i samhället. Ett sådant virus är, enligt Muadh, homosexualitet. Uttalandet uppmärksammades i media och väckte kraftiga reaktioner. Moskéns statsbidrag frystes, studieförbundet NBV avbröt sitt samarbete med moskén och RFSL polisanmälde moskén för hets mot folkgrupp. Abu Muadh förklarade sig senare med att han använt sig av en olycklig formulering. Samtidigt framhöll han fram att homosexuella handlingar är förbjudna enligt islam.

* Abu Muadh anser att kvinnor som inte bär hijab har lurats av Djävulen.
I ett filmklipp riktat till muslimska kvinnor förklarar Abu Muadh varför muslimska kvinnor både ska bära slöja (hijab) och en klädsel som döljer kvinnans figur. Muadh säger å ena sidan att det inte finns något tvång i religionen. Å andra sidan säger han att den kvinna som vill följa islam, uppriktigt, måste täcka sin kropp och inte dra uppmärksamhet till sig. Och att det är Djävulen som försöker lura kvinnor att inte bära heltäckande hijab.

”Du ska inte låta Shaytan [djävulen] lura dig. Du får ajr [en belöning] från Allah på grund av att du beslöjar dig. Denna belöning vill Shaytan att du inte ska få. Så vad försöker Shaytan göra, som de lärda säger? Shaytan har olika steg. Han försöker att få dig att inte beslöja dig. När du beslöjar dig försöker han få dig att inte komplettera den här slöjan med ett sätt som får den att bli fullkomlig. Han låter dig ta på dig tight, sminka dig, parfymera dig, göra sådana onödiga saker som egentligen går emot din slöja”.

Detta är några av de ståndpunkter som Abu Muadh har fört fram de senaste åren.

Och det är till dessa åsikter som Hans Lindberg har så svårt att ta ställning till. Eller emot.

Skulle du, som Umeå kommuns regeringschef, upplåta lokaler åt en person som sprider sådana värderingar?

–     –     –     –     –     –     –     –     –     –

TILL sist:
Det här är inte en debatt som handlar om rasism, hudfärg eller ”kultur” – även om det finns folk både ”till vänster” och rasister/nazister som gör sitt bästa för att förvrida debatten och sänka den till en sådan primitiv nivå.

Det handlar om att skilja kyrkan från staten – alternativt uttryckt – det handlar om att befria lagstiftningen från prästerskapet.

Annorlunda uttryckt: Denna debatt handlar om hur lagarna ska stiftas – av en lagstiftande församling som är utsedd via fria val och som i dagens Sverige kallas för riksdag. Eller ska lagarna stiftas av ett prästerskap som har utsett sig själva. Det handlar om att skilja kyrkan från staten. I Sverige har vi klarat av denna uppgift till 98 procent.

Men islamisterna vill rulla tillbaka denna demokratiska utveckling och återinföra präststyret, på bekostnad av de fria valen, och därmed kasta samhället hundratals år tillbaka i tiden. Det är en sådan baklängesutveckling som jag, och många med mig, säger ett bestämt NEJ till. Jag anser att Abu Muadh tillhör dessa islamister.

Jag, och flera med mig, kommer däremot att försvara rätten för de muslimer som accepterar svenska lagar, och det sätt på vilka dessa lagar stiftas (via riksdagen till vilken det hålls fria val) att utöva sin religion.

Jag hoppas att den förening som bjudit in denne imam – Islamiska Föreningen i Västerbotten – har förstått vidden av sitt misstag. Och att de fortsättningsvis orienterar sig bort från islamistiska, och till och med salafistiska, förebilder.

I mitt förra blogginlägg lovade jag att skriva mer om den imam från Halmstad som besöker Umeå i helgen.
Imamen är inbjuden av Islamiska Föreningen i Västerbotten för att hålla i föreningens fredagsbön samt för att hålla en föreläsning på Ålidhemsskolan (tidigare Kolbäcksskolan) under lördagen.

Imamen som kommer att besöka Umeå i helgen heter Abu Muadh. Han är alltså verksam vid Halmstads moské. Imamen Abu Muadh och Halmstads moské har vid en rad tillfällen kopplats samman med religiös extremism. Låt oss börja med att titta närmare på vilka uppfattningar Abu Muadh torgför. I ett tredje och senare blogginlägg i morgon ska vi titta på de kretsar i vilka han verkar.

Men innan vi går vidare vill jag understryka vikten av att läsa det första blogginlägget som jag lade ut tidigt onsdag morgon (00.10). I detta förklarar jag vilken utgångspunkt jag har för att kritisera denne imam.

För mig handlar det om att kämpa för en sekulär stat – och att försvara ett demokratiskt samhälle. Det handlar också om att samma lagar ska gälla för alla som är bosatta i Sverige.

Konsekvenserna av detta blir att jag och många med mig dels kritiserar och motarbetar de islamister som arbetar för ett parallellsamhälle i Sverige där en viss del av befolkningen ska styras av sharialagar tolkade av islamistiska präster,
dels att jag och många med mig stöder och försvarar rätten för de muslimer som accepterar svensk lagstiftning, och den svenska metoden att stifta lagar, att utöva sin religion.

Dessa frågor diskuteras tyvärr alltför sällan i Sverige.

Det är därför som jag ber dig och alla andra läsare att även läsa mitt första blogginlägg i denna fråga. Utan att förstå den principiella ståndpunkten – det handlar om att skilja kyrka från stat, det handlar om att lagarna i samhället ska stiftas av en riksdag utsedd i fria val och inte av ett självutnämnt prästerskap – kan det vara lätt att missförstå den bestämda attityd som jag använder i denna debatt. Det handlar inte om att vara hård mot någon speciell religion. Det handlar om att vi i Sverige bekämpade den katolska och protestantiska kyrkans (samt monarkins) makt under flera hundra år. Och offrade mycket för att nå dit vi är idag för att befria oss från detta odemokratiska styrelseskick.

Jag, och många med mig, är inte beredda att backa för de som vill återinföra ett feodalt och odemokratiskt styrelseskick oavsett hur högt delar av ”vänstern” än skriker att är ”rasistiskt” att inte låta en minoritet, från vissa länder, påtvinga en majoritet från samma länder, ett feodalt och odemokratiskt styrelseskick HÄR I SVERIGE – där vi gjort oss av med just detta styrelseskick efter århundraden av strid. Många som flyr till Sverige har lämnat sina hemländer just på grund av att dessa hade förtryckande feodala och odemokratiska styrelseskick. Ska vi, på grund av en enorm politisk feghet, tvinga dessa flyktingar att träffa på de värderingar som de flytt ifrån HÄR OCKSÅ? Nej, nej och åter nej.

Det här är inte en debatt som handlar om rasism, hudfärg eller ”kultur” – även om det både finns folk ”till vänster” och rasister/nazister som gör sitt bästa för att förvrida debatten och sänka den till en sådan primitiv nivå.

Det handlar om att skilja kyrkan från staten – det handlar om att befria lagstiftningen från prästerskapet.

Annorlunda uttryckt: Denna debatt handlar om hur lagarna ska stiftas – av en lagstiftande församling som är utsedd via fria val. Eller av ett prästerskap som är utsedda av sig själva. Alltså: om att skilja kyrkan från staten. I Sverige har vi klarat av denna uppgift till 98 procent. Islamisterna vill rulla tillbaka denna demokratiska utveckling och återinföra präststyret, på bekostnad av de fria valen, och därmed kasta samhället hundratals år tillbaka i tiden. Det är till en sådan baklängesutveckling som jag, och många med mig, säger ett bestämt NEJ.

Jag, och flera med mig, kommer där att försvara rätten för de muslimer – som de accepterar svenska lagar och det sätt på vilka dessa lagar stiftas (via riksdagen till vilken det hålls fria val) – att praktisera / utöva sin religion.

Med detta sagt – tillbaka till imamen från Halmstads moské Abu Muadh – som kommer till Umeå i helgen.

Abu Muadhs uppfattningar

* Abu Muadh glorifierar martyrskap och uppmanar till att strida för Allah.
I en föreläsning från 2013 som finns på Youtube talar Abu Muadh på temat ”Jihadens status”. Föreläsningen är ett nästan 20 minuter långt brandtal, riktat till muslimer, om varför dessa ska strida för Allah. Inledningsvis säger Abu Muadh att ”Profeten Muhammed har påbjudit sahaba till att kämpa för Allahs skull även med sitt eget liv”. (Sahaba var profeten Muhammeds samtida följeslagare). Muadh berättar vidare om de belöningar som väntar en martyr då denne möter Allah när han dött: ”Hans synder förlåts av den första droppen som kommer ut av hans blod. Han får gifta sig med 72 av hoor al-ayn (änglar). Och på domedagen kommer han att vara en som kan ta med sig 70 av sin familj till Paradiset. Och han slipper graven. Och han slipper domedagens rädsla”. Muadh understryker också att en rad av de stora historiska muslimska ledarna, kaliferna, dog som martyrer. I slutet av föreläsningen citerar han den med profeten Muhammed samtide kalifen Abu Bakrs ord: ”Sök döden – du får livet”.

Abu Muadh har även vid andra tillfällen uppmanat till att göra jihad.

I ett annat klipp från 2013 säger Abu Muadh följande ”När vi ser den här människan i Syrien som begravs levande, så undrar man, har han förlorat? Men vi alla skulle önska att vi befann oss i den graven om vi visste vad som skulle ske när livet tar slut. Han blir förlåten för allt han gjort vid första blodsdroppen. Det är därför Ibn Taymiyya (en muslimsk lärd från 1200-talet) brukar säga att den som har syndat mycket, han ska göra jihad”.

Även om Abu Muadhs föreläsningar och uttalanden om att dö för Allah hölls 2013 – alltså före Islamiska Staten (IS) väldiga militära framgångar och före det att IS utropade sitt kalifat – har hans föreläsningar legat ute på nätet till allmän beskådan ända sedan 2013.
a. Detta innebär att hans budskap mycket väl har kunnat spela en bidragande roll till att vissa unga muslimer lämnat Sverige för att kämpa för IS.
b. Abu Muadhs föreläsningar om att dö för Allah måste även ses mot bakgrund av Säpos uppskattningar om att det idag finns cirka 2 000 våldsbejakande islamister i Sverige.
c. Hans åsikter ska även ses mot bakgrund av den nu pågående rättegången mot terroristen Rakhmat Akilov som körde ihjäl fem och skadade 15 människor längs Drottninggatan i Stockholm.

* Abu Muadh ansåg att terrordådet mot Charlie Hebdo i januari 2015 var en ”fejk”!

I ett inlägg på Halmstad moskés hemsida den 10 januari 2015 skrev Abu Muadh följande: ”Det börjar dyka upp mer och mer BEVIS för att den så kallade ”terror attacken” i Paris är en enda stor lögn!”

Abu Muadh ansåg att terrordådet mot Charlie Hebdo istället var tänkt som ett angrepp på muslimer! ”Vem ligger bakom detta och varför? Det återstår några år eller decenier innan vi får veta sanningen. Det enda vi med säkerhet kan säga är att livet för muslimer i Europa kommer att bli tuffare då dessa påhittde terror attacker alltid har lett till att islamofobin och muslimhatet ökat”. När inlägget fick stor uppmärksamhet i en rad media påstod Muadh istället att han sysslat med ett ”socialt experiment” för att ”testa yttrandefriheten”.

* Till saken hör att islamister systematiskt sprider konspirationsteorier
i samband med större islamistiska terrordåd. Några välkända exempel är påståendet att judarna, via den amerikanska staten, ska ha legat bakom 9/11-attackerna. Eller att staten Israel påstås ligga bakom Islamiska Staten (IS).

* Abu Muadh kallar homosexualitet för ett virus.
I en föreläsning om barnuppfostran talar Abu Muadh om att föräldrar måste se till att deras barn har ett bra immunförsvar. Skälet är att det finns många virus i samhället. Ett sådant virus är, enligt Muadh, homosexualitet. Uttalandet uppmärksammades i media och väckte kraftiga reaktioner. Moskéns statsbidrag frystes, studieförbundet NBV avbröt sitt samarbete med moskén och RFSL polisanmälde moskén för hets mot folkgrupp. Abu Muadh förklarade sig senare med att han använt sig av en olycklig formulering. Samtidigt framhöll han fram att homosexuella handlingar är förbjudna enligt islam.

* Abu Muadh anser att kvinnor som inte bär hijab har lurats av Djävulen.
I ett filmklipp riktat till muslimska kvinnor förklarar Abu Muadh varför muslimska kvinnor både ska bära slöja (hijab) och en klädsel som döljer kvinnans figur. Muadh säger å ena sidan att det inte finns något tvång i religionen. Å andra sidan säger han att den kvinna som vill följa islam, uppriktigt, måste täcka sin kropp och inte dra uppmärksamhet till sig. Och att det är Djävulen som försöker lura kvinnor att inte bära heltäckande hijab.

”Du ska inte låta Shaytan [djävulen] lura dig. Du får ajr [en belöning] från Allah på grund av att du beslöjar dig. Denna belöning vill Shaytan att du inte ska få. Så vad försöker Shaytan göra, som de lärda säger? Shaytan har olika steg. Han försöker att få dig att inte beslöja dig. När du beslöjar dig försöker han få dig att inte komplettera den här slöjan med ett sätt som får den att bli fullkomlig. Han låter dig ta på dig tight, sminka dig, parfymera dig, göra sådana onödiga saker som egentligen går emot din slöja”.

Detta är några av de ståndpunkter som Abu Muadh har fört fram de senaste åren.

Det är mycket lämpligt att bemöta hans åsikter om kvinnan och hennes roll, fri- och rättigheter just på Internationella kvinnodagen.

* Abu Muadh sprider dock inte sina budskap i ett isolerat vakuum.
Enligt den liberala muslimska debattören Hanna Gadban har Abu Muadh en viktig position i en grupp av muslimer på den svenska västkusten som på olika sätt sprider extrema idéer.

Jag, tillsammans med folk jag samarbetar med, kommer att försöka beskriva denna grupp på västkusten i ett tredje blogginlägg.
Detta hoppas jag att vi kan publicera i morgon torsdag eller på fredag.

Och glöm inte att läsa mitt första blogginlägg – där jag förklarar min syn på behovet av en sekulär stat och behovet att försvara ett demokratiskt samhälle.

Samma lagar ska gälla för alla i Sverige.

Det faktum att det finns nämndemän som hävdar motsatsen, inom det svenska rättssystemet, genom att hänvisa till sharialagar visar att det har blivit allvar nu: nu krävs det en strid för att försvara en sekulär stat och ett demokratiskt samhälle. Den upprörande domen, som naturligtvis har överklagats till hovrätten, fastställdes av Tingsrätten i Solna.

Kampen för en sekulär stat och försvaret av ett demokratiskt samhälle måste föras även i Umeå.

Umeå har tidigare besökts av en imam från Irland som, exempelvis, anser att det är rätt att döda homosexuella under vissa omständigheter. Nämligen om de påverkar andra att bli homosexuella.

På lördag får Umeå besök av en annan imam – från Halmstad.
Denne imam har bland annat uttalat sig om att homosexualitet kan jämföras med ett virus. Samme imam uttalade sig år 2013 – under en föreläsning- på ett sätt som glorifierade martyrskapet. Med martyrskapet menade han att strida och dö för Allah. Här ett direkt citat: ”Profeten Muhammed har påbjudit Sahaba att kämpa för Allahs skull även med sitt eget liv”. (Sahaba var profeten Muhammeds samtida).

Denne imam ska nu föreläsa i Umeå den 10 mars.

Det är dags att ta dessa föreläsare, som besöker olika städer – bland annat Umeå – på allvar.
Precis som Tingsrättens dom i Solna måste tas på allvar.

Det är allvar nu. Detta sagt till de som inte har fattat detta tidigare – trots alla krigshandlingar från IS och dess sympatisörer – i Europas städer exempelvis Paris. Eller krigshandlingen på Drottninggatan. För IS och dess sympatisörer ser inte dessa handlingar som terrorhandlingar. De ser dödandet av människor som krigshandlingar där civila är legitima måltavlor. Glöm inte det.

Men religionsfriheten måste försvaras för den majoritet av muslimer som följer svensk lagstiftning. Och de imamer som följer svensk lagstiftning måste ges allt stöd. Detta är av avgörande vikt för oss som försvarar tanken på en sekulär stat – och ett demokratiskt samhälle. Försvarar vi inte de muslimer och de imamer som följer den svenska lagstiftningen har vi själva övergett idén om den sekulära staten – och försvaret av det demokratiska samhället.

Men de islamister – till skillnad från andra muslimer – som vill införa dubbla rättssystem i Sverige (där sharialagar gäller för vissa tolkade av islamistiska imamer) måste bekämpas. Denna uppgift står på dagordningen. Det är en ideologisk politisk kamp jag talar om – med det skrivna och talade ordet som vapen. Inte med vapen.

Jag vill betona detta en gång till:
a) det svenska samhället kan inte längre undvika striden för en sekulär stat – och försvaret av ett demokratiska samhället. I denna kamp ingå det att samma lagar ska gälla för alla.
b) En sekulär stat och ett demokratiskt samhälle försvarar rätten för muslimer och deras imamer – som följer svensk lagstiftning – att utöva sin religion. På samma sätt som en sekulär stat och ett demokratiskt samhälle försvarar rätten för kristna att vara kristna, judar att vara judar, hinduer att vara hinduer och ateister att vara ateister. Så länge alla följer svensk lagstiftning.

Det som kännetecknar en sekulär stat och ett demokratiskt samhälle är främst två saker:
1. att lagarna stiftas av en församling – i dagens Sverige är detta riksdagen – som utsetts i fria val.
Inte av ett prästerskap som gör anspråk på att både bestämma de troendes förhållande till gud OCH människans förhållande till andra människor – genom att samma prästerskap även stiftar de lagar som reglerar hur samhället ska fungera när det gäller människors förhållande till andra människor (detta är sharia).
2. I ett sekulärt land är staten skild ifrån kyrkan / religionen.
Det är därför som lagarna om hur samhället ska fungera – när det gäller människans förhållande till andra människor (exempelvis kvinnans ställning) – inte stiftas av något prästerskap. Varken av ett kristet prästerskap som överlåtit makten till en ”Kung av guds nåde” eller av islamistiska präster. Utan av en vald församling.

Kampen för en sekulär stat är inte slutförd i Sverige.
Detta även om vi har kommit en mycket lång bit på vägen och Sverige är en sekulär stat på papperet. Tyvärr har den Svenska Kyrkan har fortfarande en särställning. Och det är få svenskar som är ”sekulärt medvetna”. Detta gäller inte bara enskilda individer. Detta gäller även politiker som stiftar lagar, politiska partier och hela institutioner. Det svenska samhället har en lång bit kvar när det gäller att skapa en medveten opinion för en ”medveten” sekulär stat.

Vi måste föra en kamp för en ”medveten” sekulär stat – samtidigt som vi försvarar den demokratiska metoden att stifta lagar genom en riksdag som är utsedd via fria val.

Återigen:
Sverige har kommit en lång bit på vägen – och vi har väldigt mycket som är värt att försvara!.
Exempelvis principen att samma lagar ska gälla för alla. Antingen stiftas lagarna av riksdagen – utsedd i fria val. Eller så bestäms lagarna av ett prästerskap (sharia). Dessa två metoder kan inte förenas.

Vi som kämpar för en medveten sekulär stat och ett demokratiskt samhälle måste föra en dubbel strid.

* Dels måste vi bekämpa de islamister som vill införa ett dubbelt rättssystem i Sverige där sharialagar gäller för vissa och de lagar som stiftas i riksdagen för andra. Detta är absolut oacceptabelt.

* Dels måste vi försvara rätten för den majoritet av muslimer – som accepterar de svenska lagarna och det sätt på vilka dessa lagar stiftas – att utöva sin religion. Det är vår absoluta skyldighet att försvara deras rätt till religionsfrihet. Gör vi inte det överger vi både vår strävan efter en ”medveten” sekulär stat – och ett demokratiskt samhälle.

Här gäller det alltså att våga ta strid.
Och dessutom mot två typer av förtryck – något som i sin tur kräver att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Är detta möjligt i Sverige. Erfarenheterna hittills är inte uppmuntrande.

Rasisterna drar alla muslimer över en kam. Å ena sidan. Å andra sidan förnekar stora delar av den s. k. ”vänstern” att det skulle existera problem med sharia – lagar och domstolar. (Och med hedersförtryck – två saker som bör hållas isär – även om det finns beröringspunkter).

I Storbritannien har stora delar av ”vänstern” till och med gjort gemensam sak med de islamister som strävar efter ett dubbelt rättssystem. Resultatet är skrämmande. Det finns minst 120 shariadomstolar idag i Storbritannien – detta som ett resultat av den enorma fegheten i samhället där kvinnor och barn sviks. Liksom homosexuella.

Men nu finns det inte längre något val annat än att ta denna – dubbla – strid. Å ena sidan för muslimers rätt att utöva sin religion – om de svenska lagarna och det sätt på vilket dessa stiftas accepteras.
Å andra sidan mot de islamister som vill införa dubbla rättssystem där sharialagar 1/ ska gälla för vissa.

En utgångspunkt för striden är alltså att kyrkan måste vara skild från staten – och att staten därmed inte får domineras av någon religion utan måste vara sekulär. (Det är därför den Svenska Kyrkans särställning måste avskaffas). För vi har ännu inte uppnått en ”medveten” sekulär stat. Även om den svenska staten är sekulär, på papperet, är processen alltså ännu inte slutförd. Och det är endast i en sekulär stat som religionerna kan existera sida vid sida, och ateister kan existera sida vid sida med de religiösa. En sekulär stat är alltså neutral vad gäller de olika religionerna, och när det gäller religioner kontra ateism.

En annan utgångspunkt är att våga försvara denna sekulära stat – för utan en sekulär stat inget demokratiskt samhälle.

Ni som inte har ställts inför dessa frågeställningar tidigare, eller som medvetet har blundat för dessa, hör gärna av er.
Det är mer än hög tid att ni tar ställning i dessa frågor !

Mer följer om denne imam från Halmstad i ett nytt blogginlägg senare idag – onsdag 7 mars.

_   _   _   _   _   _

1/ Det finns alltid olidliga besservissrar som, i brist på något vettigt att säga i denna fråga på liv och död, snusförnuftigt påpekar att ”sharia betyder lag och att det därför innebär en tautologi att säga sharialag eftersom detta bli ”laglag”.
Till er, olidliga besservissrar, vill jag påpeka att även jag känner till detta. Men jag säger ändå sharialagar.

Jag har fått lov att publicera en berättelse från en person som jag blivit vän med efter att jag började skriva berättelser om min tid i grundskolan. Han läste vad jag skrev och hörde sedan av sig via mail. Med egna berättelser. Jag kallar honom från och med nu för ”Gästskribenten från Hagaskolan”. Här ger han rättvisa åt de så ofta bortglömda kvinnor som, trots låga löner och en orättvis kritik för att laga dålig mat, var avgörande för att vi skulle få i oss den näring vi behövde för att ta oss igenom både grund- och gymnasieskolan.

På Mimerskolan fick dessa kvinnor i matbespisningen sååå ofta städa efter det att vi elever medvetet svinat ned i matsalen. Detta är en av de grupper inom skolan som jag fortfarande får dåligt samvete av att tänka på. Och som jag är skyldig så många ursäkter.

Därför känns det väldigt bra att ha fått tillåtelse att publicera denna fina berättelse från ”Gästskribenten från Hagaskolan”.
Sent om sider kan jag därmed visa alla de glömda kvinnor som jobbade inom skolbespisningen den uppskattning som de, så väl, förtjänade redan på 60-talet. Detta även om jag måste låna berättelsen från en grabb som förstod dessa kvinnors positiva och viktiga roll bättre än vad jag gjorde under min tid i grundskolan – en tid då alla som arbetade inom skolbespisningen verkligen var kvinnor. Idag jobbar även en och annan man där.

Glöm inte Internationella kvinnodagen torsdag 8 mars

”Mattanternas lov.

Det är först nu en massa år senare då jag själv jobbar med mat som jag till fullo uppskattar det jobb som dom gjorde mattanterna.

Det fanns en liten lastbrygga på kortsidan av skolan . Den som vetter upp mot Sandbacka. Där lastades matvaror in. Tillagades på plats i vårt eget lilla skolkök.Maten tillagades och serverades av våra egna mattanter alltid klädda i vita kockkläder. För mig var det en glädje att gå till matan. Det var för matens skull. Jag som äter det mesta älskade deras levergryta, tjockpannkaka, köttbullar, för att inte tala om den uppstekta tjockpannkakan med lingonsylt.

Semlor och mjölk på semmeldagen och choklad och ostfrallor då vi hade skidtävling utanför skolan.

I matsalen åt alla. Från ettan till sexan. Om jag minns rätt så var det två omgångar  En omgång med lågstadiet och en omgång med mellanstadiet. Vi satt alla vid långbord utom lärarna dom hade en egen glasbur i ena hörnet av lokalen så dom skulle slippa oss ungar och sitta i en lugnare miljö då dom åt lunch.

Dom kunde ju i alla fall se oss om nåt gick på tok. Dessutom var det en eller två lärare som var matvakter. Dom gick runt i matsalen och kontrollerade ordningen.

Det fanns dam under min tid i lågstadiet som tog det på största allvar och som jag uppfattade som pennalist. Hon var väldigt mörkhårig och såg sträng ut. Jag tror att hon hette Tyra … men blev i folkmun kallad för Tortyra. Hon hade som specialitet att lyfta dom som hon uppfattade som oskötsamma. Inte i örsnibben utan i dom små håren som sitter bakom.

Det gör jävligt ont kan jag lova och du står på tå som en balettdansös.

Efter den behandlingen fick man sätta sig ner och skämmas.

Matan användes ju också till samlingar vid högtider.

Gissa vem som varit stjärngosse och stått på den lilla scenen och försökt sjunga

Tillsamman med två stjärngossar till och en pepparkaksgubbe.”

Jag har två läsargrupper. De som läser mina berättelser som präglas av den mörka tiden i grundskolan och som jag aldrig kommer över. Dels de som läser det jag skriver som politiskt aktiv i Umeå sedan 1975. Kanske finns det de som både läser det personliga och det politiska. Jag försöker hålla isär dessa så mycket som jag kan.

Jag lägger ned oändligt mycket mer tid på de personliga berättelserna från min tid i, och efter, grundskolan. För att kunna skriva dessa så bra som möjligt tänker jag framöver skriva de personliga berättelserna under de för evigt ångestfyllda söndagarna för att kunna publicera dem på måndagarna. Så knivslagsmålet utanför ”Versan” (obs – det var inte jag som höll i kniven) kommer att publiceras på en måndag. Inte i morgon, då blir det något annat, men det som är personligt kommer alltså hädanefter på måndagar. Jag behöver tid under söndagarna för att kunna minnas hur det kändes. Det behövs att jag spelar skivor och tittar på kort. Ibland till och med ringer jag någon. Jag har gjort mycket som jag ångrar. Andra borde ångra vad de gjort mot mig. Det är viktigt att få den rätta balansen i dessa personliga berättelser.

Blir det både en del I och en del II av en berättelse – många har sagt att jag skriver bra men alldeles för långt – så berättar jag på måndag när del två kommer. Jag kommer inte att vänta en hel vecka då berättelsen redan är kvar.

De inlägg som jag skriver av politisk karaktär kommer vanligast när jag är förbannad. Och eftersom jag oftast ÄR förbannad så kan de komma alla dagar i veckan. UTOM PÅ MÅNDAG. Jag är noga med fakta då jag skriver de politiska bloggarna. Tro inget annat. Men de tar ändå kortare tid. För de politiska bloggarna som jag skriver handlar ofta om saker som jag redan har förberett mig för, exempelvis inför en debatt i Umeå kommunfullmäktige. Eller inför ett torgmöte.

Det var det.

Jo, en sak till: jag ska strax ned i mitt gym och lyfta skrot. I gymmet har jag en rad bilder på Sonny Liston.

Det har skrivits och framförts en fantastisk sång om honom som heter ”Song för Sonny Liston”. Den är gjord och framförd av
Mark Knoppler – tidigare Dire Straits. Jag fick tårar i ögonen över denna hyllning till den så nedvärderade och bortglömde tidigare väldsmästaren i professionell tungviktsboxning – min idol – Sonny Liston.

Texten publicerar jag nedan. Men lyssna på låten – den är underbar. Om du gillar blues och boxning.

”Song For Sonny Liston”

So many mouths
To feed on the farm

Del I: Det biologiska arvet betyder något – det kan vara mycket, eller litet eller mellanstort – men det betyder något.

Du kanske tillhör den majoritet av mänskligheten som anser att det spelar någon sorts roll (det kan vara en liten roll eller en mellanstor roll eller kanske en stor roll) om du biologiskt är född som man eller som kvinna när det gäller vilket kön du tillhör.

Om du anser dig tillhöra det manliga könet kanske du bär på uppfattningen att detta till NÅGON del har att göra med om du är född med en snopp, testiklar och att du kan producera spermier som möjliggör den befruktning av ägg som är en förutsättning för det mänskliga släktets fortlevnad.

Om du anser dig tillhöra det kvinnliga könet kanske du bär på uppfattningen att detta till NÅGON del har att göra med att du är född med en vagina, äggstockar och att du kan producera de ägg som – efter att ha blivit befruktade av en spermie – möjliggör det mänskliga släktets fortlevnad.

Det betyder i så fall att du tillhör den majoritet i världen som anser att ditt biologiska arv har betydelse för om du kommer att uppfatta dig som en man eller kvinna. Återigen: Du kan anse att det biologiska arvet har stor, mellan eller liten betydelse för om du uppfattar dig som man eller kvinna. Men om du anser att ditt din snopp eller vagina, testiklar eller äggstockar har någon betydelse för om du identifierar dig som man eller som kvinna anser du att det biologiska arvet har någon betydelse för ditt kön.

Min egen uppfattning är att det biologiska arvet har betydelse för om människor uppfattar sig som män eller kvinnor. Det kan handla om en liten, en mellan- eller stor betydelse – men jag anser att det biologiska arvet har betydelse för vilket kön som människor uppfattar sig tillhöra. Jag vill understryka att detta resonemang inte förnekar existensen av transpersoner.

Detta är också åsikten hos det parti som jag tillhör – Arbetarpartiet.

Del II: Identiteten man eller kvinna beror på en kombination av biologiskt arv och social uppfostran

Det finns de som anser att om en människa uppfattar sig som en man eller som en kvinna inte enbart är beroende av biologiska faktorer utan även av sociala faktorer. Detta innebär att alltså att dessa anser att hur vi blir behandlade från födseln – av föräldrar och av samhället i stort – också betyder något för om vi senare kommer att uppfatta oss som män eller kvinnor. Dessa personer menar att det könet skapas genom en kombination av det biologiska arvet och av den sociala miljön. Detta eftersom de som, biologiskt sett, är födda som pojkar och de som, biologiskt sett, är födda som flickor uppfostras olika. Och att hur en människa ser sig själv kan förändras om uppfostran förändrades.

Ett annat sätt att uttrycka detta på är att könet inte endast bygger på det biologiska arvet utan även bygger på sociala faktorer och att könet därför delvis är en social konstruktion. Hur mycket väger då de sociala faktorerna i förhållande till det biologiska arvet? Du kan anse att de sociala faktorerna väger mycket tungt, mellantungt eller mycket lätt – i förhållande till det biologiska arvet.

Men oavsett om du anser att det biologiska arvet väger mycket och de sociala faktorerna väger lite – eller om du anser att de sociala faktorerna väger mycket och det biologiska arvet litet, eller om du anser att biologi och social konstruktion väger ungefär lika mycket – anser du att en individs identitet beror på en kombination av biologiskt arv och social miljö.

Min egen uppfattning är att det handlar om en kombination av biologiskt arv och sociala miljön i form av uppfostran i bred bemärkelse när gäller vilket kön en individ uppfattar sig tillhöra. Jag vill understryka att detta resonemang inte förnekar existensen av transpersoner.

Detta är också åsikten hos det parti som jag tillhör – Arbetarpartiet.

Del III: Påståendet att könet enbart skulle vara resultatet av en ”social konstruktion” via uppfostran – och att det biologiska arvet skulle sakna all betydelse när det gäller skapandet av könet – är en mycket ovanlig uppfattning av verkligheten.

Och farlig.

Ändå håller Umeå kommunfullmäktige öppet för just den ståndpunkten – att könet skulle kunna skapas enbart genom den sociala miljön – utan att någon hänsyn alls tas till det biologiska arvet. Detta är skrämmande antivetenskapligt och leder tankarna rakt till en av Stalins favoriter vid namn Lysenko. Mer om honom nedan.

Under ett möte med Umeå kommunfullmäktige den 27 november i fjol – togs den viktiga frågan upp om en strategi för jämställdhet mellan könen. I ett avsnitt under rubriken ”Kön och genus” fanns det formuleringar som enligt Arbetarpartiets (inklusive min) uppfattning var medvetet diffust skrivna. Frågan om könet skapades genom en kombination av biologiskt arv och sociala miljö – eller om hela könet skulle kunna vara resultatet av en ”social konstruktion” lämnades öppen!

Del IV: hur gick då detta till

I utkastet till strategin för jämställdhet (under rubriken ”Kön och genus”) hade alltså Arbetarpartiet hittat en i vårt tycke helt oacceptabel formulering som vi ansåg medvetet lämnade dörren öppen för att ”vänsterfolk” skulle kunna tolka verkligheten som att könet, helt och hållet, skulle kunna vara resultatet av en ”social konstruktion” – och som därför även håller dörren öppen för att det biologiska arvet skulle kunna sakna all betydelse när det gäller att skapa det mänskliga könet!

I syfte att stänga dörren för denna skamlösa oklarhet lade Arbetarpartiet fram följande ändringsförslag till vad vi ansåg var den medvetet diffusa skrivningen i jämställdhetsstrategin:

”Varje individ är ett resultat av både det biologiska arvet och den sociala miljön. Det är svårt att säga hur mycket det biologiska arvet väger i förhållande till den sociala miljön. Däremot är det lätt att säga att könet inte enbart är en social konstruktion”.

Detta förslag från Arbetarpartiet röstades ned!

De som gick i spetsen för att rösta ned vårt förslag var naturligtvis representanter för Vänsterpartiet, Feministiskt Initiativ och Socialdemokraterna. Detta förvånade oss inte. Det finns flum inom alla dessa partier (vilket inte betyder att vi dömer ut de personer som gav uttryck för en flummig inställning i just denna fråga som flummare i allmänhet).

Något som emellertid förvånade oss, och som gjorde oss besvikna, var att även en representant för Liberalerna anslöt sig till denna anti-vetenskapliga allians. Vi blev också mycket besvikna över att inget av de övriga partierna, som ju höll med oss (vilket även många inom S gjorde) gick upp och stödde vårt rimliga förslag.

Detta var också ett oroande exempel på hur svaga vissa yngre socialdemokrater står i förhållande till Vänsterpartiet. Men det var också ytterligare ett exempel på hur fegt partierna i Alliansen och MP agerar när det verkligen gäller. Även dessa agerade som flummare.

Del V: Det var ett misstag av oss i Arbetarpartiet att inte begära votering i denna fråga.

Vi hade önskat att få svart på vitt på vilka ledamöter i Umeå kommunfullmäktige som håller öppet för att könet enbart är en ”social konstruktion” och att det biologiska arvet helt skulle kunna sakna betydelse för det mänskliga könet.

Denna feghet från en rad partier innebär alltså att Umeå kommuns officiella ståndpunkt idag är denna:
a) könet skulle enbart kunna vara en ”social konstruktion” beroende på uppfostran av föräldrar och samhälle,
b) det biologiska arvet skulle kunna sakna all betydelse när det gäller skapandet av det manliga eller kvinnliga könet.

Del VI: Reaktionär stalinism och anti-vetenskapligt dravel

Detta är inte endast ett misstag i en viss fråga. Det är en metodfråga av väldig betydelse.
De som likt S, V, FI och L öppnar dörren för möjligheten att förneka det biologiska arvet (som i detta fall måste anses representerar naturvetenskapen) – till förmån för den reaktionära idén att förändringar i den sociala miljön skulle kunna avskaffa biologins/naturvetenskapens betydelse – närmar sig samma metoder som en av Stalins favoriter, biologen och agronomen Trofim Lysenko, använde sig av med fullständigt katastrofala resultat. Lysenko vägrade acceptera de begränsningar som naturen satte – till förmån för den tidens rådande populära politiska idéer om möjligheter att lära växter att existera i miljöer där de inte kunde existera genom att ”uppfostra” växterna.

Det kan tyckas som att jag drar väldigt långt gående växlar på denna enskilda debatt och fråga. Men beslutet i fullmäktige sker inte i ett tomrum. Beslutet är endast ett av massor med exempel på den vägran att acceptera de begränsningar som materialismen sätter för de, för stunden rådande och populära politiska idéerna, som ofta bygger på filosofisk idealism (vilket innebär en vägran att acceptera verklighetens begränsningar). De som öppnar dörren för att kunna förneka betydelsen av det biologiska arvet (och naturvetenskapliga faktorer över huvud taget) skiljer sig inte från de som tror på tomtar och troll. Det är en vetenskapsfientlig hållning. Därför måste vi ta strid dels mot de argument som representanterna från V, S, FI och L förde fram, dels för de argument som dessa inte förde fram. Och detta mycket bestämt.

Arbetarpartiet kommer att återkomma i denna strid. I själva sakfrågan handlar det alltså om att besegra de som inte vill erkänna att det mänskliga könet skapas av en kombination där det biologiska arvet utgör en faktor och den sociala miljön en annan faktor. Dels handlar det om själva metoden: våra motståndare vägrar att acceptera att den materiella världen sätter begränsningar för vad som är möjligt och inte möjligt. Detta går igen i fråga efter fråga. Enbart viljan räcker inte för att kunna flyga. Det gäller att ta hänsyn till tyngdlagen också. Lysenkov trodde att människan kan ärva förvärvade egenskaper. På detta sätt ville han spränga de gränser som biologi och naturvetenskap sätter. Detta ligger väldigt nära den ovetenskapliga metod som de personer och partier använder sig av som förnekar det biologiska arvets (naturvetenskapens) betydelse när det gäller hur könet formas.

Sug på denna illasmakande karamell:
Umeå kommuns officiella ståndpunkt är alltså idag att kommunen inte kan välja mellan ståndpunkten att könet är skapat av en kombination av det biologiska arvet och samhällets uppfostran – eller om det biologiska arvet HELT saknar betydelse och könet därför ENBART skulle bero på uppfostran och därmed helt och hållet utgöra en ”social konstruktion”. Umeå talar om sig själv som en stad för kultur och kunskap. Men när det verkligen gäller håller Umeå kommunfullmäktige dörren öppen för tron på tomar och troll, demoner och häxerier.

Men också för Lysenko – en gång Stalins favorit.