Version 2. Det krävs en ny ”regering” i Umeå. Ågrens attityd till ”buset” som försökte skrämma mig att köpa knark understryker behovet att S måste bryta med M samtidigt som någon annan måste våga stiga fram.

Av , , 20 kommentarer 64

 

 

I. Det håller på att växa upp gäng kring knarkhandeln i Umeå. Alla VET detta utom de som inte VILL veta.

Polisen måste göra något. Och polisen gör något. Men vi andra måste hjälpa polisen. Jag tog initiativet till en manifestation på Rådhustorget fredagen den 31 augusti i år. Jag kan tänka mig att arrangera nattvandrare – bara jag känner de som vandrar. Det får inte vara cowboys. Det måste finnas disciplin och själva gripandena måste överlåtas till just polisen.

Men antingen gör jag något. Eller så gör jag mig olycklig.

Jag träffade på ett sådant gäng bestående av tre grabbar, och en vuxen man,. endast 30 meter från min arbetsplats. I går. Jag tänkte handla en läsk i min närbutik. Där stod dom – fyra stycken. Jag brydde mig inte om dom utan gick rakt igenom flocken medan adrenalinet började pumpa. Jag var tillbaka på Mimerskolans grusgård igen. Jag anade, jag visste, vad komma skulle och jag var tacksam för det jag har lärt mig i närstrid då jag gjorde lumpen. Det består inte av varken elegans eller ”fair play” men knarklangare sysslar inte heller med ”fair play”. Detta var inte tid eller plats för ”fair play”. Skälet till att jag gick rakt igenom flocken var att jag BÅDE ville in i den skyddande affären. Och SAMTIDIGT ville jag se vad dom skulle ta sig till.

Jag kände på dörren. Den borde ha varit öppen. Då jag vände mig om visste jag vad som komma skulle. Ett försök att sälja knark och kanske ett försök till rån, under alla förhållanden. Det går extremt fort i sådana tillfället. Det är som om allt rusar genom skallen, både  i expressfart, och utan ansträngning. Jag har varit illa ute i Istanbul, i Jugoslavien och i Grekland, bland annat, i yngre år. Jag hade i tankarna funderat ut vilken av mina två väskor jag skulle slänga, inledningsvis, och vilken jag skulle använda som klubba. Jag hade även övervägt graden av våld och kommit fram till att om någon tog upp en kniv så fanns det inga begränsningar.

 

II. Affären borde ha varit öppen. Det var en halv timme till stängningsdags.

Jag vet hur viktigt det är att skapa någon sorts kontakt, så jag frågade på svenska hur mycket klockan var. Fast det visste jag naturligtvis. Män i min generation behöver inte leta i fickorna efter någon djävla mobil utan bara titta på vänster handled. Och det hade jag gjort.

”I don´t know” fnittrade en av de fyra killarna.

Man ska inte bli hög på sina egna produkter står det i alla deckare som jag läst, och detta for också genom huvudet på mig. Jag hade en av killarna till vänster, han som var hög och fnittrade, den vuxne mannen till höger. Och han förberedda sig uppenbarligen för att fråga om jag ville köpa något. Han liksom samlade mod. Troligen förstod han att han inte hade med någon drogliberal student att göra. Båda dessa var inom slag- eller sparklängd. Det två andra stod rakt framför mig men för långt för att hinna med i en blixtattack från min sida mot de andra i gänget. Även de såg rädda ut. Jag hade min plan klar OM jag skulle behöva använda våld.

”Do you wan´t to by something veeery special” kom det, som förutsett, från mannen till höger. Han log, inte bara med ansiktet utan även med rösten, samt med hela kroppen. Men hans leende liknade en grimasch. Även han förstod vikten av att bygga broar, där, i halvmörkret. De övriga tre var alldeles stilla.

 

III. Mitt svar blev väldigt hårt:
”You don´t talk to me about something like that, DO YOU UNDERSTAND” sade jag med väldigt aggressiv stämma. Denna stämma kommer automatiskt då man är redo att skada någon i självförsvar. Jag tyckte inte att detta räckte till så jag fortsatte med: ”AND YOU NEVER TALK TO ME ANYMORE, ABOUT ANYTHING, EVER. DO – YOU – UNDERSTAND”.

Killen till höger gick in i ett chocktillstånd. OM jag skulle ha använt våld så var detta tillfället. De två som var närmas hade varit chanslösa och de andra två för långt borta. Men det bättre i mig  återtog kontrollen över viljan att skipa egen rättvisa. Och jag har dessutom andra att tänka på:
-mina anhöriga.
-det parti som jag tillhör,

Därför sade jag ”IT`S OK, NO PROBLEMS, JUST DON´T BOTHER ME, NOT ME, UNDERSTAND”. Min röst var fortfarande väldigt hård. Och hotfull. Jag tänkte då på att repressalier kan följa från de som står högre upp i näringskedjan. Knarknäringskedjan. Det var alltså bäst att jag stannade just där. Vid det muntliga.

Alla fyra nickade. De såg plötsligt ut som fyra små tonårsgrabbar som blivit påkomna med att ha pallat äpplen i en svart-vit 30-talsfilm. Han till vänster sade vädjande, men föga övertygande, ”he just wanted to sell you a cigarett”. Jag stirrade på honom med väldigt elak blick. Och han blev rädd han med. Han insåg att jag inte var någon knarkliberal student utan vuxen och redo att använda våld. Vilket uppenbarligen ingen av dem hade varit.Men de var van att göra affärer med drogliberala studenter.

 

IV. Det är viktigt att behålla initiativet.

Dom var trots allt fyra och troligen hade minst en av dem något sorts stickvapen. Så jag sade ”YOU LEAVE FIRST”. Jag ville inte vända ryggen till. Efter att ha arbetat inom kriminalvården, visserligen inte så länge, men tillräckligt länge, så visste jag bättre än att vända ryggen till. Speciellt mot en underboss, som blivit skrämd och också utskämd, i sina egna och i de övrigas ögon (även om de varit rädda allihopa). Men en boss ska vara en boss. Så jag måste utgå ifrån att han skulle kunna vilja återvinna förlorad prestige. Men de bara lommade iväg.” No problem” sade jag då de gick. Jag tänkte åter på ”de mina”. ”Oh, no problem” svarade han som hade försökt sälja. Underbossen. Jag gav honom en chans att rädda ansiktet genom att avsluta samtalet med just honom – vilket visade att jag insåg att han var boss. Och därmed hoppas jag att hans behov att ta revansch minskat.

Detta skedde igår. I Umeå. Det skedde 30 meter från utgången till min arbetsplats.

 

V. Anders Ågren är en primitiv skitstövel

Jag har alltid, sedan min tid i skolan, struntat i mitt eget liv. Jag föraktar mig själv för det jag gjorde, och också för det jag inte gjorde, och kommer så att göra detta till dess att jag dör. Det kändes som om jag bara ville få en anledning att försvara mig själv. Men idag har jag andra som är beroende av mig. Jag vill bli morfar och jag vill inte lämna min fru. Den politiska strid som jag fört, i organiserad form, sedan 1975 har gjort att även om jag ÄR lika självdestruktiv som då jag gick ut nian så agerar jag inte på samma sätt idag. Jag har lärt mig att andra vill ha kvar mig. Vissa andra. Jag vill inte att Marika ska behöva få några fler dödsbud om nära som gått bort på ett onaturligt sätt. Och jag älskar mitt barn. Jag vill hinna bli morfar. Och eftersom ungen tagit över så många drag från mig så lär detta dröja. Men morfar vill jag bli.

Men visst är det, relativt andra, förhållandevis lätt för mig att hantera en situation som den beskrivna. För hur skrämma någon som inte är rädd om livet? Och som KOMMER att använda våld i självförsvar. Så mycket våld som det krävs.

På den sista gruppledardebatten avslutade Anders Ågren sitt inlägg på temat om ”oron i Umeå” med en gammal slogan, så gammal att Anders Ågren, som måste vara en alien, troligen uppfattar den som ny. Eller så hade han just läst något som han trodde var nytt. Denne skrivbordsgeneral I samband med gruppledardebatten på restaurang skrek han, olidligt teatraliskt, till den uppenbarligen lättroade publiken ”lås in buset”! Jag vet inte om tönten även lade till ”och släng bort nyckel”. Jag hade nämligen slutat lyssna.

Men Ågren, din dumma djävel, då jag arbetade som kriminalvårdare nere i Västervik med män som begått våld i nära relation så tog jag och mina dåvarande kollegor vid. Vi tog vid just där du, du och den delvist salongsberusade publiken på REX, stampade i golvet och applåderade. Vi fick ”buset” forslat till oss. Och en dag ska dessa grabbar ut. Det var det som jag tänkte på under hela min tid där. Att det jag gav verkligen betydde något. För vissa av dessa var förlorade. Andra var det inte. Ett par killar grät när jag slutade. De jag hade nått fram till. Delvis berodde det på att vi talade samma språk. Men inte samma metoder. Därför befann vi oss på olika sidor om gallret – i bildning mening. Vi befann oss bredvid varandra. Jobbade ofta sida vid sida. Men jag använde inte knark och jag kunde lägga band på mig. När jag blev ursinnig.

Vissa av dessa grabbar hade gjort saker som, om jag skulle berätta så skulle min personlighet försvinna för den som jag berättade för. Det enda som skulle bli kvar av mig är den bild som den personen som fått höra någon av mina historier kommer att skapa i sin egen hjärna och som jag kommer att förknippas med så länge den personen heter. Jag själv skulle försvinna. Ersatt av den historia som jag berättat.

Så ni, alla ”lowlife”, som brölade och applåderade åt HERR KOMMUNALRÅDET SJÄLVT, Anders Ågren, kom ihåg detta: Jag och mina kollegor tog vid just där. Just där inlåsningen skedde. Och det var vårt jobb att se till att grabbarna var bättre när dom kom ut än när dom kom dit. Missförstå mig inte. Jag är inte någon blöthjärtad liberal (varken av borgerlig eller av vänstertyp). För övrigt finns det ingen skillnad mellan dessa två kategorier.

Jag anser att inlåsning är rätt – i en rad fall.
Men då man är så förbannat dum att man tror att processen slutar i och med med inlåsning, och inte fortsätter, då ska man aldrig styra ens en optimistjolle. I en toalettstol. Då är man en skithög Jag har sällan varit med om något så förbannat skrämmande primitivt, i politiska sammanhang, som på REX den gången då Ågren ropade ”lås in buset” och fick en rad bröl tillbaka från den (delvis) salongsberusade publiken. Eller den pöbel som Ågren försökte skapa. Och om du, käre läsare, var där och brölade den kvällen så hoppas jag att du har vett nog att skämmas. För du borde göra det.

 

VI. Vilka ska styra Umeå – vilka ska inte styra Umeå
Muslimer har jag absolut inget emot. Eller kristna, eller judar, eller hinduer eller buddister. Men islamister som Muslimska brödraskapet är mina motståndare. De vill nämligen avskaffa allmänna och fria val – för män och kvinnor – till en lagstiftande församling som i Sverige kallas för riksdag, i Storbritannien för parlament och i Tyskland för Förbundsdag. Istället vill de att samhället ska styras genom tron på en gudomlig rättsskipning baserad på 350 verser ur Koranen plus berättelser om Profeten Muhammeds gärningar och uttalanden (sunna). Dessa är från 600-talet och måste naturligtvis tolkas av ett självutnämnt prästerskap. Islamisterna har infiltrerat alla partier, mer eller mindre, och de är mina motståndare oavsett i vilket parti som de befinner sig i. Eller i vilken Tingsrätt de befinner sig.a) Islamister ska inte vara med och styra Umeå.

a) Nummer två i Miljöpartiet är islamist. MP kommer aldrig att få en ytterligare chans att styra Umeå – om vi kan stoppa det.

b) Primitiva personer som Anders Ågren ska heller inte få styra Umeå.  Men till skillnad från islamisterna i Muslimska brödraskapet – som tog sig ända in i regeringen just via det struktur- och principlösa Miljöpartiet – vill inte Anders Ågren styra Umeå. Han trivs bra med att gnälla – i opposition. Ågren ska aldrig få styra Umeå om vi kan stoppa det. Men visst har det funnits bra Moderater. Ett helt gäng. Skälet till att jag inte ville att dessa skulle styra Umeå var att vi inte hade samma politik. Men när det gäller Anders Ågren tillkom det en ny och rent personlig aspekt då han nästan vrålade ”lås in buset” som om det var slutet – något sorts ”end of the line”. Det var rent obehagligt kortsiktigt.  Varför de övriga borgerliga partierna, och andra moderater, finner sig i denne lille kostymnisses ledarskap övergår mitt förstånd.

Men låt oss gå tillbaka till Socialdemokraterna: S har svårt att förstå den nya skiljelinje som uppstått i det svenska samhället och som tar sig uttryck i form av hedersförtryck och religiös extremism. Vänsterpartiet har ännu svårare att fatta. Hos dem är sjukdomen obotlig.

 

VII. Tillbaka till knarklangarna utanför min arbetsplats

Jag undrar: hur skulle skrivbordsgeneralen Ågren ha agerat om det varit han som stått utanför min arbetsplats i går kväll. Skulle han ha ropat ”lås in buset” då och försökt sig på ett civilt gripande.

Eller skulle han ha skitit i byxorna?

Vi ska låsa in vissa. Men kom ihåg: efter 2/3 av strafftiden kommer de ut. Visst kan vi ändra på detta så att alla får sitta inlåst hela strafftiden i stället för att som idag – om de skött sig i fängelset – få villkorligt under straffets sista 1/3. Men ut kommer de någon gång i alla fall.

Och frågan kommer alltid att vara: kommer grabbarna ut bättre, eller sämre. Denna fråga ställde sig aldrig Anders Ågren, den kvällen på Rex, onsdag den 29/8? Det var den frågan som jag ställde mig varje dag i Västervik. Även då jag blev utmanad.

 

PS. Jag kommer att snacka med polisen – om nu någon undrar. DS.

 

 

 

20 kommentarer

Arbetarpartiet blir kvar i Umeå kommunfullmäktige – tack alla ni nya väljare som hjälpt oss till denna framgång.

Av , , 18 kommentarer 76

Det finns dagar då man känner sig ödmjuk.

Idag är en sådan. Vi blev nästan lika stora som KD (de fick ungefär 150 röster mer). Vi fick fler väljare än vad vi någonsin fått i något val om man räknar antalet människor som anförtrodde oss sin röst  (även om andelen väljare har varit större exempelvis 2002 om vi räknar om rösterna till procent). Jag vet inte vad utjämningsmandaten kommer att innebära. Men i skrivande stund har Arbetarpartiet tagit närmare fyra procent av rösterna och hoppas på att kunna erövra ett tredje mandat med hjälp av just ett sådant utjämningsmandat.

Upptäckten att vårt tidigare andra namn stod åtalad för ett grovt ekobrott, fyra dagar före valdagen, var inte rolig. Dels gav det inte, direkt, god publicitet i media. Dels höjde det inte, direkt, kamp-stämningen i partiet då vi fick veta att en av våra egna gått bakom ryggen på oss andra under nästan tre månader. Jag var säker på ett valresultat på mellan 4 – 6 procent. Efter insikten om ekobrottet hoppades jag på ett valresultat på mellan 4 – 6 procent.

Åtalet av vårt andranamn innebär att vårt valresultat trots allt känns som en seger. Vi gick framåt i nästan alla av Umeås cirka 65 valdistrikt. Detta visade att vi hade rätt när vi berättade att vi aldrig har mötts av en sådan stark värme och ett sådant brett intresse som inför detta val.

Jag vill tacka alla som ställt upp, så oerhört mycket, för vårt parti under denna långa valrörels. Jag tänker naturligtvis på alla våra medlemmar och aktiva valarbetare. Men jag tänker också på alla som har hört av sig, och som har berättat att de tidigare ”alltid röstat S” eller alltid ”lagt rösten på ett [visst] borgerligt parti”, men att nu fick det vara nog. Det måste bli en förändring.

Och det håller vi med om.

I framtiden måste Umeå präglas av
a) ett långt mer öppet ledarskap och mycket större personalinflytande,
b) en utrensning när det gäller den utbredda vänskapskorruptionen,
c) av att någon vågar sluta upp bakom oss i Arbetarpartiet för att hjälpa oss att ta tag i, och komma till rätta med, det skenande budgetunderskottet som kan komma att ödelägga Umeå kommuns lagstadgade kärnverksamheter som skola, omsorger och teknisk service – det krävs hårda prioriteringar framöver och då är nya skrytprojekt inte en av dessa prioriteringar,
d) en upptrappad kamp mot hedersförtryck och religiös extremism,
e) en förbättrad luftmiljö – det måste gå att andas i centrala Umeå utan att invånarna tar skada – även under kalla vinterdagar,
f) en rejäl satsning på framtiden i form av grön industriell produktion – Umeå måste skaffa lite av Skellefteås industriella attityd och väva ihop denna med de stora forskningsresurser som Umeå har när det gäller att bekämpa den NÖDVÄNDIGA industrins behov av en grönare teknik.

Det Arbetarparti som jag tillhör håller på att göra detta ”regeringsprogram” klart att sjösättas. För det krävs verkligen en förändring i Umeå kommun – och vårt mål är att bidra till dessa förändringar.

Återigen: Tack för det stora stöd som vi fick.

Vi ska göra allt för att visa oss värdiga detta nya förtroende.

18 kommentarer

I detta val bröt demokratin samman – och felet är Umeå kommuns.

Av , , 4 kommentarer 54

Av Jan Hägglund, 9 september 2018 kl 19:05, Bli först att kommentera 2

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Detta val måste få ett både politiskt och rättsligt efterspel. Tala om skandal!

Vid flera vallokaler uppstod, som ALLA vet, väldiga köer. Folk vände om och avstod för att rösta. En kompis till mig såg, med egna ögon, hur en karl försökte rösta vid fyra tillfällen på Ersängsskolan. Men vid varje tillfälle var kön uppåt 30-40 minuter lång. Och vid inget av besöken hade han tid att stanna så länge. Efter det fjärde besöket uttryckte han, mycket uppgivet, ”nu skiter jag i det här valet”.

Det var just i detta läge som demokratin bröt samman.

Vid vissa vallokaler kom valförrättarna på att de skulle lösa köbildningen genom följande idiot-åtgärder som alla gick ut på att låta de som hade sina valsedlar med sig gå före köerna! Låt mig ge några exempel:

1. Mariehemsskolan: där satte valförrättarna upp ett plakat om att de som redan hade valsedlar kunde gå förbi kön,
2. I Hörnefors kom valförrättarna regelbundet ut och ropade att de som hade valsedlar med sig kunde gå förbi den lång-långa kön,
3. Detsamma gällde i eller på Grisbacka, Böleäng, Linneaskolan, Sjöfruskolan (där valförrättaren kom ut och talade om detta) samt vid Ersdungen.

Detta var alltså inget demokratiskt val!

Varför fick de som hade valsedlarna i händerna gå före i kön?

Jo, därför att alla väljare skulle få vara ostörda, under en längre tid, vid det stora bord där valsedlarna med namn låg. En bra idé. Problemet var bara att den sjösattes av idioter till skrivbordsgeneraler. Det tog nämligen längre tid, och då uppstod det … köer. Det måste ha varit en lika stor överraskning för byråkraterna i Umeå kommun som snön är för SJ. Varje år.

Och så löste men, på sämsta byråkrat-svenska, problemet genom att – skylta, ropa eller komma ut och muntligen – meddela att de som hade valsedlar med sig kunde gå direkt fram till valförrättarna. Och Rösta. Problemet med detta var att det inte drabbade alla partier lika. Några exempel:

a) vissa partier fanns inte vid de längsta köerna – och kunde därför inte erbjuda varje väljare sina valsedlar,
b) om ett parti, som visserligen hade folk vid ett röstställ, men som endast ställde upp i valen till kommun och landsting skulle erbjuda sina valsedlar till sina sympatisörer skulle det ha uppstå en väldig besvikelse: de som bara kom med två valsedlar skulle ju bli berövade möjligheten att påverka valet till riksdagen och därmed beslutet om vilken regering de inte ville stoppa. För idag röstar de flesta inte för en regering. Idag röstar de flesta emot en regering. Så de som hade kommit fram till valförrättarna med endast två valsedlar, i tron att de skulle kunna få sig en tredje (riksdagssedel) ”på platsen” skulle ha känt sig grundlurade.
c) slutligen, vid pass 16.30, hörde jag att någon – troligen en händig vaktmästare – kommit på att folk skulle kunna slippa trängas vid samma bord där alla röstsedlar med namn låg. Samtidigt som valhemligheten ändå ökade. Så på ett litet antal ställen, under en mycket kort tid av valdagen, skapades därför ett extra bord, dvs totalt två bord, på vissa ställen där folk kunde rösta.

Men detta drag kom alltså inte förrän vid 16.30-tiden. Och berörde alltså enbart ett litet antal valställen. I många vallokaler hade denna smarta lösning dock varit helt omöjlig på grund av lokalens ringa storlek!

Summa summarum. Vissa partier gick längs långa köer och bjöd ut sig själv och sina valsedlar till kommun, landsting och riksdag: ”ta våra valsedlar så kan du gå förbi kön och rösta” sade detta partis företrädare. Vid olika ställen och tillfällen.

Detta var inte ett demokratiskt val? Det var ett ytterligare exempel på upplösningen av det svenska samhällets strukturer. Låt mig påminna om några tidigare steg i denna upplösning:

a) sommaren 2017:
- Transportstyrelsens katastrofala outsourcing av bl a körkortsregistret,
- högste polischefen Dan Eliassons outsourcing som riskerade att avslöja hans kollegor – bland annat de som jobbade med organiserad brottslighet – samt deras familjer!
- Fortifikationsverket, vars hemliga ritningar på militära byggnader hamnade i Kina.
b) sommaren 2018:
- myndigheternas totala oförmåga att bekämpa bränderna som rasade i hela Sverige. Under en period handlade det om 60 bränder – varav den värsta var i Ljusdal.
c) valet i Umeå 9 september 2018
- det totala kaoset där köerna blev längre än någonsin i stadens historia vilket kunde utnyttjas av vissa riksdagspartier som berättade att om man tog deras valsedlar (kommun, landsting och riksdag) kunde man gå förbi kön och komma rakt fram till valförrättarna.

Återigen: Detta val var inte demokratiskt.
Det måste bli ett efterspel. Både juridiskt och politiskt. Det går inte längre att ha det styre som vi har i Umeå. Det krävs en förändring. Vi i Arbetarpartiet vill mer än gärna medverka till en sådan. För Tiden är mogen.

Antingen blir det en förändring. Eller så ”skiter” medborgarna i de politiska makthavarna.

 

_________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt.
Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procents-spärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att uppnå tio procent av rösterna så att vi kan tvinga Socialdemokraterna och Vänsterpartiet till förhandlingsbordet.

 

I detta val bröt demokratin samman – och felet är Umeå kommuns.

Av Jan Hägglund, 9 september 2018 kl 19:05, Bli först att kommentera 2

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Detta val måste få ett både politiskt och rättsligt efterspel. Tala om skandal!

Vid flera vallokaler uppstod, som ALLA vet, väldiga köer. Folk vände om och avstod för att rösta. En kompis till mig såg, med egna ögon, hur en karl försökte rösta vid fyra tillfällen på Ersängsskolan. Men vid varje tillfälle var kön uppåt 30-40 minuter lång. Och vid inget av besöken hade han tid att stanna så länge. Efter det fjärde besöket uttryckte han, mycket uppgivet, ”nu skiter jag i det här valet”.

Det var just i detta läge som demokratin bröt samman.

Vid vissa vallokaler kom valförrättarna på att de skulle lösa köbildningen genom följande idiot-åtgärder som alla gick ut på att låta de som hade sina valsedlar med sig gå före köerna! Låt mig ge några exempel:

1. Mariehemsskolan: där satte valförrättarna upp ett plakat om att de som redan hade valsedlar kunde gå förbi kön,
2. I Hörnefors kom valförrättarna regelbundet ut och ropade att de som hade valsedlar med sig kunde gå förbi den lång-långa kön,
3. Detsamma gällde i eller på Grisbacka, Böleäng, Linneaskolan, Sjöfruskolan (där valförrättaren kom ut och talade om detta) samt vid Ersdungen.

Detta var alltså inget demokratiskt val!

Varför fick de som hade valsedlarna i händerna gå före i kön?

Jo, därför att alla väljare skulle få vara ostörda, under en längre tid, vid det stora bord där valsedlarna med namn låg. En bra idé. Problemet var bara att den sjösattes av idioter till skrivbordsgeneraler. Det tog nämligen längre tid, och då uppstod det … köer. Det måste ha varit en lika stor överraskning för byråkraterna i Umeå kommun som snön är för SJ. Varje år.

Och så löste men, på sämsta byråkrat-svenska, problemet genom att – skylta, ropa eller komma ut och muntligen – meddela att de som hade valsedlar med sig kunde gå direkt fram till valförrättarna. Och Rösta. Problemet med detta var att det inte drabbade alla partier lika. Några exempel:

a) vissa partier fanns inte vid de längsta köerna – och kunde därför inte erbjuda varje väljare sina valsedlar,
b) om ett parti, som visserligen hade folk vid ett röstställ, men som endast ställde upp i valen till kommun och landsting skulle erbjuda sina valsedlar till sina sympatisörer skulle det ha uppstå en väldig besvikelse: de som bara kom med två valsedlar skulle ju bli berövade möjligheten att påverka valet till riksdagen och därmed beslutet om vilken regering de inte ville stoppa. För idag röstar de flesta inte för en regering. Idag röstar de flesta emot en regering. Så de som hade kommit fram till valförrättarna med endast två valsedlar, i tron att de skulle kunna få sig en tredje (riksdagssedel) ”på platsen” skulle ha känt sig grundlurade.
c) slutligen, vid pass 16.30, hörde jag att någon – troligen en händig vaktmästare – kommit på att folk skulle kunna slippa trängas vid samma bord där alla röstsedlar med namn låg. Samtidigt som valhemligheten ändå ökade. Så på ett litet antal ställen, under en mycket kort tid av valdagen, skapades därför ett extra bord, dvs totalt två bord, på vissa ställen där folk kunde rösta.

Men detta drag kom alltså inte förrän vid 16.30-tiden. Och berörde alltså enbart ett litet antal valställen. I många vallokaler hade denna smarta lösning dock varit helt omöjlig på grund av lokalens ringa storlek!

Summa summarum. Vissa partier gick längs långa köer och bjöd ut sig själv och sina valsedlar till kommun, landsting och riksdag: ”ta våra valsedlar så kan du gå förbi kön och rösta” sade detta partis företrädare. Vid olika ställen och tillfällen.

Detta var inte ett demokratiskt val? Det var ett ytterligare exempel på upplösningen av det svenska samhällets strukturer. Låt mig påminna om några tidigare steg i denna upplösning:

a) sommaren 2017:
- Transportstyrelsens katastrofala outsourcing av bl a körkortsregistret,
- högste polischefen Dan Eliassons outsourcing som riskerade att avslöja hans kollegor – bland annat de som jobbade med organiserad brottslighet – samt deras familjer!
- Fortifikationsverket, vars hemliga ritningar på militära byggnader hamnade i Kina.
b) sommaren 2018:
- myndigheternas totala oförmåga att bekämpa bränderna som rasade i hela Sverige. Under en period handlade det om 60 bränder – varav den värsta var i Ljusdal.
c) valet i Umeå 9 september 2018
- det totala kaoset där köerna blev längre än någonsin i stadens historia vilket kunde utnyttjas av vissa riksdagspartier som berättade att om man tog deras valsedlar (kommun, landsting och riksdag) kunde man gå förbi kön och komma rakt fram till valförrättarna.

Återigen: Detta val var inte demokratiskt.
Det måste bli ett efterspel. Både juridiskt och politiskt. Det går inte längre att ha det styre som vi har i Umeå. Det krävs en förändring. Vi i Arbetarpartiet vill mer än gärna medverka till en sådan. För Tiden Är Mogen.

Antingen blir det en förändring. Eller så ”skiter” medborgarna i de politiska makthavarna.

 

_________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt.
Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procents-spärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att uppnå tio procent av rösterna så att vi kan tvinga Socialdemokraterna och Vänsterpartiet till förhandlingsbordet.

 

 

4 kommentarer

Den som söker väljarnas förtroende måste förtjäna detta – att lyfta bort någon från valsedeln är lätt. Men hur ska en partiledning se på att ha blivit lurad? Se sedan vilka namn som nu står på valbar plats för Arbetarpartiet!

Av , , 6 kommentarer 55

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

I. Som jag sagt tidigare har vi aldrig mötts av en sådan djup värme och brett intresse som inför valet 2018. Och vi har ändå ställt upp i sju tidigare val med början 1991. Dessa årtionden av erfarenhet har lärt oss att vi brukar få tre gånger så många röster som antyds av VK:s väljarundersökningar. Vårt mål och förhoppning är därför att nå upp till sex procent och erövra en vågmästarroll i Umeå kommunfullmäktige. Som vi har visat – gång efter gång efter gång – så lider Umeå kommuns ekonomi av ett skenande budgetunderskott. Låt mig än en gång visa detta med en minitabell.

År              Underskott

2019         148 miljoner
2023         746 miljoner
2028      1 673 miljoner

Ett budgetunderskott uppstår då utgifterna ökar snabbare än intäkterna. Dessa siffror kommer från ett av de kompendier som alla partier i Umeå kommunfullmäktige fick inför budgetarbetet för nästa år (2019). Det skenande budgetunderskottet – och vilka åtgärdsprogram de olika partierna har för att stoppa detta underskott – borde självklart vara de två frågor som den kommunala valrörelsen handlar om. Men det gör den inte. Det beror på att Umeås dominerande partier – S, M, V – tillsammans med media har bestämt sig för att inte diskutera verkligheten. Istället för att slå vakt om de verksamheter som umeborna har rätt till enligt lag, exempelvis förskolan, skolan, äldre-, handikapp-, individ- och familjeomsorger, brandförsvar, vill de dominerande partierna och Västerbottens-Kuriren diskutera mer ”spännande” saker. Låt oss ge några exempel på ”action”:

Socialdemokraterna: den nya superfärjan Umeå-Vasa – futuristisk formgivning, gasdrivna motorer och helvetiskt dyr. ACTION!

Moderaterna: SKATTESÄNKNINGAR. Skattesänkningar, skattesänkningar. Och – en superfärja Umeå-Vasa! ACTION.

Vänsterpartiet: minskade barngrupper, minskade skolklasser, ”hellre hål i vägar än hål i barn”, fler sjuka hus, gärna tömma Östra gymnasiet på 1800 elever plus lärare och övrig personal. Och – en superfärja Umeå-Vasa. Allt åt alla! Det enda som krävs är en skattehöjning på 20 öre år 2019. Att Vänsterpartiets valmanifest innehåller en skattehöjning på 50 öre – pengar som enbart ska gå till skolan – kan ju tyckas lite förvirrande och motsägelsefullt. Rent ologiskt, kan någon tycka. Men vem bryr sig om ifall politiker kan räkna? Så länge det blir bra ACTION!

I detta läge är det självklart att, de på sanning undernärda, umeborna vill höra just sanningen. Och det är Arbetarpartiets roll att delge denna, likt ett brev från Kronofogden. Umeborna, liksom de anställda i Umeå kommun och landstinget, tål precis allt utom fortsatta lögner. Precis allt. Även sanningen. Och detta har inte S, M, V samt VK fattat. Det är därför som Arbetarpartiet möts av en djupare värme och ett bredare intresse sedan vi ställde upp första gången 1991.

II. Som du, käre läsare, vet har vi avsatt vårt andranamn på kommunvalsedeln Åsa Eriksson. Vi i partiledningen fick reda på brottsmisstankarna först i onsdags. Vi kunde och borde ha fått reda på dem tre månader tidigare. Nu har Åsa Eriksson dragit tillbaka sitt ”samtycke till kandidatur”. Innebörden är att hon inte KAN bli vald. Men valsedeln kommer ändå att se likadan ut – det var för sent för oss att trycka nya valsedlar i onsdags – som alla förstår.

Men oavsett att valsedeln kommer att innehålla Åsa Erikssons namn är det följande personer som numera står på valbar plats:

1. Jan Hägglund, redaktör Umebladet
2. Patrik Brännberg, undersköterska
3. Gun Sandström, lokalvårdare
4. Tomas Westerström, undersköterska NUS
5. Agneta Björk, sjukpensionär Holmsund
6. Davis Kaza, redaktör Nya Arbetartidningen
7. Marika Atlegrim, biomedicinsk analytiker NUS
8. Olof Kristmansson, lärare
9. Kerstin Jonsson, pensionerad yrkeslärare
10. Frank Pettersson, sjuksköterska NUS
11. Lena Lindström, undersköterska äldreomsorgen
12. Donald Rosendahl, snickare
13. Pia Roth, boendehandledare, oberoende
14. Lars-Erik Utberg, ekonomibiträde
15. Maryam Sarjoughian, barnskötare

III. I media är detta en stor sak. Ett andranamn! Och det är klart – för partier vars verksamhet enbart består i vad de presterar, eller INTE presterar, i riksdag, landsting och kommun är det naturligtvis en stor sak om ett andranamn måste avgå. Missförstå mig inte. Det är det för oss också. Men saken får helt andra proportioner för de som känner Arbetarpartiet. Även om vi sätter en heder i att vara pålästa inför debatterna i kommunfullmäktige så utgör vårt arbete UTANFÖR fullmäktige en mycket viktigare del av partiets totala verksamhet än arbetet i kommunfullmäktige. Detta låter naturligtvis chockartat för många i en tidsålder då det inte längre finns några gräsrötter i partierna. Med gräsrötter brukar man avse medlemmar som inte innehar uppdrag i riksdag, landsting och kommun. I den nostalgiska bilden från förr svämmar medlemsmötena över av skäggiga och oskäggiga ”radikaler” som skriver efter rediga samhällsförändringar och ställer sina parlamentariker mot väggen. Bokstavligen!

Men sanningen är följande: Om man tar ett snitt genom alla partier och över hela Sverige så är alla partimedlemmar uppknutna till politiska uppdrag i riksdag, landsting och kommun. Det finns alltså inte längre några klassiska gräsrötter!
Utom i Arbetarpartiet. Det är därför som du ser oss varje lördag – på Rådhustorget, utanför ICA Kvantum, vid Coop Forum (Obs Interiör), på Tegs centrum och utanför Konsum i Holmsund. Det är därför som vi knackar på din dörr och försöker sälja Nya Arbetartidningen eller delar ut Umebladet i din brevlåda. Låt mig repetera: vårt arbete utanför kommunfullmäktige är alltså viktigare än vårt arbete inne i fullmäktige. Vilket alltså INTE innebär att vårt arbete inne i kommunfullmäktige blir sämre. Tvärtom. Jag ska förklara varför.

När vi träffar folk på deras arbetsplatser inom Umeå kommun – huvudsakligen kvinnor – som exempelvis arbetar inom äldre- och handikappomsorg, hemtjänst, lokalvård och Umeå Fritid så lär vi oss sådant som vi inte lär oss inom fullmäktiges varma väggar. Det handlar om löner och arbetsmiljö och arbetstrygghet. När vi träffar folk i samband med att vi säljer vår tidning i trapphusen hos AB Bostaden, men även i andra bostadsföretag som även innehåller bostadsrätter, lär vi oss andra saker som vi inte lär oss inne i fullmäktige. Vi lär oss om hur snabbt husen nöts ned samt att underhållet är nedsatt. Vi lär oss hur stor del av lönen som hyran tar och att den för många tar en allt större andel. När vi står utanför exempelvis ICA Maxi och Coop Forum (rättvisa mellan butikskedjorna) lär vi oss ytterligare saker om hur stor andel som matkontot utgör för en långtidsarbetslös.

Arbetet utanför fullmäktige gör att vi kan föra in verkligheten i fullmäktige. Och platserna i fullmäktige ger oss tillgång till arbetsplatserna.

Men tillbaka till den som vi tvingades avsätta.
Det är inte alltid lätt att veta vad en partiledning ska göra. Det var lätt när det gällde hur vi skulle agera mot umeborna. Vi går till val på att ”Umeå behöver ordning” när det gäller ekonomin. Underskottet måste bekämpas likt en skogsbrand i Ljusdal. Och det är vi beredda på. Till skillnad från de övriga nio partierna som inte verkar fatta någonting – efter 40 framgångsrika år. Att ställa om mentaliteten i skallen på Hans Lindberg, S, Anders Ågren, M, och Ulrika Edman, V, är lika svårt som att ändra kurs som på en supertanker. De fattar inte att vad som nu gäller är att utgå vad en kommun är skyldig att tillhandahålla sina invånare och att sedan anpassa munnen efter matsäcken. OM Team Aidanpääs långsiktiga ekonomiska prognoser hade kommit i bruk, för tio år sedan, då hade TROLIGEN följande oansvarigt onödiga projekt ALDRIG genomförts:

a) kulturhuvudstadsjippot (som inte har efterlämnat något positivt för kulturen i Umeå) – stöddes av alla utom oss – vi ville att Umeå skulle ha blivit miljöhuvudstad i stället (en idé som etablissemanget nu övertagit och förvrängt)
b) miljardbygget av Kulturväven – som doldes bakom det helt och hållet påhittade behovet av ett större utrymme för stadsbiblioteket,
c) bygget av ett Äventyrsbad som blev tre gånger så dyrt som det borde ha blivit,
d) på det miljömässigt sämsta stället i ett Umeå där luften redan är farlig att andas i centrum (lungcancer, hjärt- och kärlsjukdomar, astma och allergi samt demenssjukdomar som alzheimer)

IV. Skälet är att det inte finns pengar!
Det gick nämligen alldeles utmärkt att förutse att den andel av befolkningen som arbetar och betalar skatt skulle minska i förhållande till barn, skolelever och äldre som behöver barnomsorg, skolor, hemtjänst eller serviceboenden. Det handlar om demografi och skatteskalor. Men eftersom Umeå kommun sköttes av Holmlund – med kommunen på fickan, och noll koll vad gällde den långsiktiga framförhållningen plus auktoritära metoder som lade locket på - så satsades det på skrytprojekt istället för att sätta av pengar inför framtiden.

Det är lätt att föra fram denna politik – även om det sker i motvind.

V. Men vad ska vi göra då en medlem går bakom ryggen på oss i partiledningen och inte berättar att hon är åtalad för ett mycket grovt ekobrott? Det handlar om ”grov näringspenningtvätt”. Å ena sidan: Vår medlem har inte agerat för egen vinnings skull. Å andra sidan har hennes godtrogenhet försatt partiet i en svår situation. Inte utåt. Det vi gjorde mot umeborna – de kommunanställda och väljarna – var självklart. Hon togs bort från allt som var valbart. Men hur ska vi se på det faktum att vi kunde ha fått reda på brottsmisstankarna i så god tid att vi skulle ha tryckt upp nya valsedlar utan hennes namn på? Detta är något som en partiledning måste ta ställning till – efter valet.

VI. Vår valrörelse är nu över.
Jag är stolt över att tillhöra Arbetarpartiet – ett parti som för arbetarrörelsens bästa traditioner vidare. Det handlar inte om vänsterflum. Det handlar inte om nyliberal högerpolitik. Det handlar om att alla ska få en chans att göra rätt för sig och att slå vakt om den allmänna och lika rösträtten – för män och för kvinnor – mot hedersförtryck och religiös extremism.

Vi står för den stabilitet som detta land, som befinner sig i upplösning, så väl behöver.

Därför tar vi allvarligt både på vad som händer med kommunens ekonomi. Och vad som händer i vårt eget parti. Det är korten på bordet som gäller. Vi har alltid litat på de anställda och umeborna. Jag hoppas att de litar på oss i morgon.

Tack för ert tålamod med mina många och långa bloggar. Jag har aldrig strävat efter att bli populär. Däremot efter att bli respekterad.

Janne Hägglund,
Arbetarpartiet

 

_________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt.
Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procents-spärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att uppnå tio procent av rösterna så att vi kan tvinga Socialdemokraterna och Vänsterpartiet till förhandlingsbordet.

 

6 kommentarer

Version 2. Kryssa Holmlund-kampanj utan fart. I en värld utan Stasi- och IB-agenter har Lennart, f d kommunalråd absolut noll koll.

Av , , 3 kommentarer 45

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Klockan 18.00 publicerar jag de namn som nu är valbara på vår valsedel till Umeå kommunfullmäktige.

Till dess

Här kommer det självömkande gnället i en blogg av Lennart Holmlund – präglad av absolut noll koll.

”Överraskningar inför valet och i media

Av , 7 september 2018 kl 10:42, Bli först att kommentera 2

Överraskningar inför valet och i media. Igår kom den största överraskningen inför valet och det var misstanken om penningtvätt av Arbetarpartiets toppkandidat. Jag trodde Hägglund skulle ha full koll över sina medlemmar. Jag blev även överraskad över hur VK speglade detta när man inte ens namngav personen i fråga med så grova anklagelser när hon dessutom erkände det hon misstänks för. Så gick det inte för mig där jag blev anmäld för hets mot folkgrupp och där hängdes jag ut med hull och hår men åklagaren konstatera att jag inte gjort något brottsligt när jag kommenterade Igor Jonssons blogg. De bad inte ens om ursäkt.”

Min kommentar /Jh:

1. Tala om att inte ha koll. Holmlund skriver: ”När hon dessutom erkände det hon misstänks för”  och sedan fortsätter den man som varit kommunalråd under 20 år ”erkände” dessutom ”så grova anklagelser”.

Jag undrar när har vårt, av partiledningen avsatta, före detta andranamn ”erkänt”. Och i vilket sammanhang.  Alltså. När och Var.
Jag vill gärna veta varifrån Holmlund har sina källor? Eftersom mina källor är ”juridiska” vore det intressant om Holmlund har direkta kontakter med några andra källor.
Alltså Holmlund: visa att du har koll – och skriva När och Var fick jag redan på detta.
För annars saknar du inte bara koll. Du fabulerar fritt – vilket kommer att bli ditt fall.

Förr eller senare.
2. Holmlund är även missnöjd att VK inte namngav vårt före detta andranamn på kommunlistan. Det kanske kan ha berott på att det är fullt möjligt att räkna ut namnet ändå. Det beror på hur långt man kan räkna. Ett, två…
Meeen, som alltid, det krävs ju att ha koll.

3. Sedan kommer ett väldigt gammalt groll upp, ältat av Holmlund, igen och igen. Det härrör från en kommentar som Holmlund skrev till en blogg, av Igor Jonsson, i slutet av 1887-talet. Det var en kall vinter det året står det i kyrkböckerna. Vattnet både frös och rös. Det är klart att VK borde ha skrivit ”en man som tidigare har varit kommunalråd i Umeå under 20 år och samregerat med Vänsterpartiet och Tamara Spiric under åren 2010-2014″.
Det hade säker gjort Holmlund mer anonym. Skäms VK.
Tala om att inte ha koll.
Men det var en kall vinter, den gången, 1887.

Du som tycker att det verkar som om jag bara vandrar vidare genom tiden har fel. Det är inte ”bara”.

 

4. Holmlund verkar sedan, på fullaste allvar, tro att han ska få en ursäkt från media.
EN URSÄKT FRÅN MEDIA?

Vet han ens vilket århundrade han lever i?
En ursäkt från Norrlands malligaste morgontidning. Herregud, Holmlund, vilken brist på koll du. Vi lever ju på 1900-talet…
MEDIA, BE OM URSÄKT !

Köp en foliehatt.

 

5. Holmlund anser sedan att ”Hägglund skulle ha full koll över sina medlemmar”.

Nu är ju Arbetarpartiet, år 2018,  INTE  Socialdemokraterna på 1950-, 60- och 70-talen. Vi har inget IB som spionerar på våra egna medlemmar. Och andras. Återigen: noll Holmlund-koll.

I Arbetarpartiet nöjer vi oss med att fråga de som skriver under sina kandidatförsäkringar i april månad om de misstänks för något, sedan kollar vi i ”belastningsregistret” som det kallas i folkmun (i realiteten ber vi att få de offentliga upplysningar som finns hos Tingsrätten i Umeå).
När det gäller vårt andranamn så var det först den 23 augusti som man kunde utläsa att en förundersökning hade inletts. Men då hade vi annat att tänka på än att ringa Tingsrätten för att kolla våra egna medlemmar – som i april gett oss sitt ord på att de inte var misstänkta för något, och inte heller var belastad med någon fällande dom på sig, eller någon påbörjad förundersökning som kunde leda till en fällande dom. Detta alltså vid tiden då vi sände in våra kandidatförsäkringar – den tionde april.

Det enda sätt som ”Hägglund skulle [kunna] ha FULL koll över sina medlemmar”  är om jag hyrde in gamla Socialdemokrater som jobbat för IB – eller grånande Stasiagenter. Då kunde vi filma vad våra medlemmar har för sig i sovrummet, avlyssna deras telefoner eller hacka deras datorer.

Men IB-killarna har dött ut (fast sossarna har en kille kvar här i Umeå sedan den tiden, men är nu till åren väldigt kommen, och därför en inaktiv agent). De flesta från Stasi är också döa eller alltför ålderstigna. Och vi har inte råd att hyra in dagens moderna experter. Vi har inte de ekonomiska resurser som tidigare generationer av sossar hade (och nuvarande generation har). Vi gör heller inte samma prioriteringar med våra pengar.
NOLL KOLL, IGEN, NÄR DET GÄLLER MEDLEMSKOLLEN.

En sak kan jag dock upplysa om – vi har inga shariaanhängare inom våra led. Och inte heller några av deras medlöpare.
Där har jag full koll.
Men inte (S).
Eller (V).
Å MP.

Noll koll.

 

6. Gamla gliringar och gamla oförrätter räcker inte om du vill bli kryssad förbi ung-tupparna och ung-hönorna i det parti som en gång verkligen var ”ditt” parti Holmlund. Dubbel-noll. Och jag tänker inte på James Bond.

Du har nu en enda dag på dig att visa att du fortfarande betyder något för Umeå, för att kunna bli inkryssad, av DINA EGNA FRÅN TRAVSÄLLSKAPET.
Försök att vinna några tidigare lopp i morgon – jag menar genom att springa själv – med kusken i sulkyn.
Det kanske kan visa att du har koll.

7. Till sist:
Jag är inte ordförande i Arbetarpartiet. Medlemmarna är sina egna. Holmlund lever, som tidigare sagts, i en förgången tid tillsammans med av skuggorna av gamla IB- och Stasi-agenter.

Noll koll – nät-troll.

_________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt.
Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procents-spärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att uppnå tio procent av rösterna så att vi kan tvinga Socialdemokraterna och Vänsterpartiet till förhandlingsbordet.

 

 

3 kommentarer

Arbetarpartiet drar tillbaka sitt andra namn p g a misstanke om brott. Partier består av individer – som ibland begår misstag. Om individens misstag blir partiets misstag beror på hur partiledningen agerar. Läs denna lärorika blogg

Av , , 11 kommentarer 79

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Ingress
Om ledningen försöker blanda bort korten kommer individens misstag även att bli partiets. Om ledningen omedelbart beslutar att medlemmen ska dra tillbaka sin kandidatur, går ut med vad som skett och flyttar upp övriga kandidater på valsedeln blir inte individens misstag partiets misstag. Det är så Arbetarpartiet hanterar svåra situationer. Sanningen gentemot väljarna främst.

 

I. I går blev jag informerad av vårt andra namn på kommunvalsedeln att hon var misstänkt för ett grovt ekobrott. Detta är inte en fråga för gruppledaren i fullmäktige utan en fråga för partiets ledning. För att förebygga spekulationer avser partiledningen, med vår tidigare kandidats medgivande, att redogöra för att brottsmisstanken är grov näringspenningtvätt. Enligt åklagarens stämningsansökan har vår tidigare kandidat tillåtit en före detta sambo att kontrollera och använda ett av hennes bankkonton. På detta konto har sedan transaktioner skett som misstänks härröra från olaglig verksamhet.

Då partiledningen informerades om detta igår underströk den två saker. Dels att alla är oskyldiga till dess att motsatsen är bevisad. Dels att en förtroendevald söker umebornas förtroende. Under perioden fram till domslutet är det därför inte olagligt att kvarstå som kandidat. Men mot bakgrund av allvaret i anklagelserna är det direkt olämpligt och helt omöjligt att söka umebornas förtroende innan rättegången är genomförd och dom har fallit.

Umeborna uppskattar Arbetarpartiet för att vi säger sanningen. Det gäller även i fall där en av våra kandidater begått ett misstag – eventuellt ett brott.

 

II. Om detta är partiledningen och vår tidigare kandidat överens. Vi är även överens med vår tidigare kandidat om att hon, under överskådlig tid, ska lägga ned alla planer på politiska uppdrag. Det gäller riksdag, kommun eller landsting, det gäller fullmäktigen, styrelser och nämnder, kommunala bolag eller uppdrag som nämndeman i Tings- eller Hovrätt. Detta är partiledningens beslut och om detta är vi överens med vår tidigare kandidat. Då vi fick frågan om detta kommer att försvaga vår grupp i Umeå kommunfullmäktige är det med lättnad som vi kan besvara denna fråga med ett Nej. Vi har nu har suttit i fullmäktige sedan 1991 och har en stor grupp med gedigna kunskaper. Rent praktiskt går det till på följande sätt: våra kandidater, med början från och med nummer tre, tar ett steg uppåt på listan.

 

III. Vi har lärt oss hur ett parti ska agera av andra i Umeå kommunfullmäktige. För många år sedan gjorde en ledamot konkurs. I detta läge hade inte ledamoten behövt avgå. Men ledamoten ansåg att förtroendet, både för personen själv och för det parti som ledamoten tillhörde, skulle ha tagit skada om ledamoten inte hade avsagt sig alla uppdrag. Och så skedde. Sedan återkom denne hedersknyffel. Och förtroendet, varken för ledamoten eller för det parti som personen tillhörde, tog skada. Även om omständigheterna skiljer sig åt så fick vi vägledning genom att studera detta exempel. Vi insåg att det handlade om principer. Kosta vad det kosta ville. Det gäller att lägga korten på bordet och visa förtroende för umeborna. De kan själva dra sina slutsatser.

 

IV. Åter detta SD
Om vi kunde hämta vägledning genom att studera ett anrikt partis principiella agerande så finns det avskräckande exempel. Det handlar om Sverigedemokraterna. När deras namn nummer fem på valsedeln helt öppet diskuterar sin svarttaxiverksamhet på nätet låtsas denne, tillsammans med ledningen för SD, att han ska kliva bort från kommunpolitiken. Och det framstår verkligen som så. Han (Willy Pettersson) plockas bort från valsedeln. Men jag slås alltså av tanken att Willy Pettersson kan, med SD:s goda minne, ta plats som gubben ur lådan till något så viktigt som en plats i Individ- och familjenämnden. Detta säger även Pettersson själv – vitt och brett. Och det är mycket mer ansvarsfullt att ta en plats i Individ- och familjenämnden eftersom denna nämnd även utgör en myndighet – som beslutar i ärenden som bland annat har med omhändertaganden av barn att göra.

Vid en direkt fråga svarar Pettersson att det är till Individ- och familjenämnden som han tänkt sig. Han har en hel del otalt med tjänstemännen där – anser Pettersson. Då vi frågar ledningen för SD får vi inget lugnande besked. Efter att de först ha vägrat svara på våra frågor kring Pettersson eventuella come back, under flera månader, får vi nu svaret att det inte är vi som utser SD:s representanter till olika nämnder. Och detta visar vilka bluffmakare de är. Hade SD sagt detta för tre månader sedan så hade vi kunnat ställa dem mot väggen ordentligt. Nu räknar de kallt med att tiden fram till valet är så kort så att de kan lura umeborna utan större konsekvenser. Men lura umeborna är vad de gör.

De umebor som tänkt rösta på SD kanske inte hinner se igenom detta partis falska agerande före detta val. Studera och jämför dessa två exempel. Då ser du skillnaden mellan ett parti som strävar efter att göra sig förtjänt av umebornas förtroende – och ett parti som försöker lura umeborna.

 

V. Till sist ska vi sluta där vi började. Ett parti består av mänskliga individer. Dessa begår ständigt misstag. Vårt andranamn har begått ett sådant.
Hur stort kommer att avgöras i en rättegång. Men de misstankar som framförts har gjort att hennes möjlighet att söka förtroende hos umeborna måste skrinläggas fram till dess rättegången är över och dom har fallit. Sedan kommer domen att avgöra hur framtiden blir för vår tidigare kandidat.

 

VI. Arbetarpartiet är en sak. Våra enskilda kandidater något annat.
Vi har agerat med största öppenhet mot medborgarna. Det gäller för det galopperande budgetunderskott som de övriga nio partierna försöker hemlighålla tillsammans med media. Det gäller även för den situation som uppstått då en av våra egna medlemmar är misstänkt för ett allvarligt brott.

Arbetarpartiet går till val på parollen ”Umeå behöver ordning och reda”. Vi menar allvar med denna paroll.

Den gäller även oss själva.

_________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att uppnå 10 % så att vi kan tvinga de politiska makthavarna att lyssna.

11 kommentarer

Jag anser att det vore väldigt fel att slå ihop elever i högstadie- och gymnasieskolor. Ålderskillnaderna ökar risken bl a för att tjejer blir sexuellt utnyttjade

Av , , 4 kommentarer 51

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

I. Högstadie- och gymnasieelever ska inte gå på samma skola

Jag har blivit kontaktad på flera sätt – på stan, i samband med debatter och via nätet – av föräldrar som varit oroliga för att deras barn, som ska börja i högstadiet, ska tvingas gå på samma skola som gymnasieelever.

Jag förstår verkligen dessa föräldrar.

 

II. Jag anser att dessa föräldrarnas oro är befogad.
Då jag själv började högstadiet i sjunde klass hade jag hunnit fylla 13 år eftersom jag var född på våren. Men de som var födda på hösten var endast tolv år gamla då de började i sjuan.

Efter att ha gått ut nian började jag på gymnasiet. Men en enorm skoltrötthet – delvis på grund av pluggandet, delvis på grund av att min högstadietid påminde starkt om filmen ”Ondskan – gjorde att jag hoppade av gymnasiet och jobbade under ett år. Jag var alltså 17 år då jag gjorde ett andra försök i gymnasiets första klass.

När jag började årskurs tre på gymnasiet var jag alltså 19. Om vi överför detta sätt att räkna till Östra gymnasiet / Maja Beskowskolan betyder det att tolvåringar kommer att kunna börja skolan samtidigt med elever som är sju år äldre! Då eleverna går ut skolan på våren kommer vissa eleverna att, liksom jag en gång var, vara 20 år, ha körkort och helt lagligt kunna handla på Systembolaget.

Men detta innebär bara att ”räkna fram” den verklighet som en gång var min till idag (slå ihop högstadiet med ”Östra”). Men till detta kommer den förändring som ägt rum i Umeå under de senaste tio åren. Idag pågår det handel med narkotika till och med på vissa högstadieskolor. Naturligtvis är finns det än mer av den ”varan” på gymnasieskolorna.

Så vi får är alltså först en åldersskillnad på upp till sju år – mellan 13-åringar och 20-åringar – på vårterminen. Detta utgör skillnaden mellan ett barn och en ”nästanvuxen” med bil och rätt att handla på systemet. Till detta ska vi alltså lägga den nya – både hårdare och samtidigt  drogliberalare – värld som vi lever i. Även på högstadie- och gymnasieskolorna.

Nej!

En sådan blandning av åldrar är helt enkelt inte acceptabel.

 

III. Vad händer under högstadiet?
På min tid handlade det om att man initierades i cigaretternas, alkoholens och sexdebutens värld. För de flesta föräldrar, som glömt sin egen högstadietid, låter detta nog så skrämmande. När de tänker på sina barn. Men idag måste vi lägga till debuten när det gäller användningen av narkotiska preparat som oftast är cannabis – en drog som idag är kanske upp till tio gånger starkare än på 60- och 70-talen.

Och dessa ”initierings-riter” sker kanske inte endast tillsammans med jämngamla, utan för tjejer – som ofta råkar mest illa ut – i värsta fall tillsammans med betydligt äldre killar. Situationen är upplagd för att det kan växa fram relationer där högstadiekillar tar efter betydligt äldre killar i gymnasiet. Och där högstadietjejer löper risken att hamna i en beroendeställning av betydligt äldre och ”spännande” killar, också de, från gymnasiet. Debutåldern kan kommer att sänkas på ett mindre positivt sätt – på en rad områden.

Risken för att tjejer ska bli sexuellt utnyttjade ökar. Risken för att ungdomar utvecklar ett beroende av alkohol och knark, dessutom i tidig ålder, ökar.

 

IV. Som pappa till en dotter var jag alltid orolig och satt uppe på lördagskvällarna och väntade på att hon skulle ringa och be att få bli skjutsad hem. Hon gick i högstadiet fr o m hösten 2004 t o m vårterminen 2006. Var jag orolig då skulle jag ha varit mycket mer orolig ifall hon hade gått på en skola där högstadiet och gymnasiet var sammanslaget. Hade jag haft en grabb skulle jag också ha varit långt mer orolig idag. Jag skulle ha varit mer orolig för att han skulle hamna i ett av de gäng som nu växer fram i Umeå runt knark.

Kanske anser någon att jag har tagit i för mycket? Men det anser inte jag. Stora åldersskillnader, mellan barn i högstadiet och de ”halvvuxna” eleverna i gymnasiet, som placeras under samma tak gör det oundvikligt att ojämlika och olämpliga situationer kommer att växa fram. Och jag upprepar – detta sker i en både hårdare och mer knarkliberal omvärld.

Jag anser att alla andra uppfattningar endast utgör självbedrägeri.

Detta är en av skillnaderna mellan ett arbetarparti och ett flummigt vänsterparti – som kan lova vad som helst när det gäller (andras) pengar men som aldrig ser de problem som hoppar upp ur lådan och biter dem i ansiktet.

 

V. Protokollet från den 22 december 2016 visar att följande partier i För- och grundskolenämnden ställde sig bakom att det både skulle gå högstadie- och gymnasielever i Östra gymnasiet /Maja Beskowskolan:

* Moderaterna
* Kristdemokraterna,
* Centerpartiet,
* Liberalerna,

* Miljöpartiet,
* Socialdemokraterna,
* Vänsterpartiet.

Vad Sverigedemokraterna och F! anser vet jag inte. De har ingen representant i För- och grundskolenämnden.

-         -         -        -         -

VI. Kommentarer till bloggen och mitt – nu bearbetade – svar. Mitt första skrev i alla hast ”från höten”. Men min, och Arbetarpartiets grundinställning, är inte på något sätt förändrad. Jag har bara fixat språket samt lagt till några fakta.

Fråga: Gällande en annan fråga som är viktig inför valet: Hur ställer sig Arbetarpartiet till planerna på en eventuell nedläggning av Bräntis och att högstadieeleverna ska gå på Maja Beskow-skolan tillsammans med gymnasieungdomar?

Svar Jh

Jag är helt emot att lägga ned Bräntis. Vilken osedvanligt korkad idé. Arbetarpartiet är helt emot att blanda högstadieelever och gymnasieelever. Då jag började sjuan hade jag hunnit fylla 13 år. Men många i klassen vara endast tolv eftersom de fyllde år på hösten. Sedan arbetade jag ett år mellan nian och gymnasiet. Jag var därför nitton år då jag började årskurs tre på gymnasiet och 20 år då jag gick ut gymnasiet.

De som börjar sjuan kan alltså vara endast tolv eller 13 år och de borde därför inte gå tillsammans med upp till sju år äldre elever. Åldersskillnaden är alldeles för stor. Jag lovar dig: vi kommer att rösta, och dessutom manifestera, emot varje förslag att blanda barn och halvvuxna. Visserligen togs beslutet redan i december 2016. Men det är inte försent att riva upp detta beslut.

För oss i Arbetarpartiet är det en självklarhet att försöka. Detta sedan vi deltagit i tidigare debatter som handlade om vilka åldrar som skulle få gå på samma ungdomsgård. Jag hoppas att vi har samma uppfattning.

_________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att uppnå 10 % så att vi kan tvinga de politiska makthavarna att lyssna.

4 kommentarer

Vilka partier övergav demokratin likt judas – fast för 30 röster istället för silverpennigar – i debatten med islamisterna på Ersboda Folkets Hus

Av , , 4 kommentarer 64

 

Del II av ”Sanningens ögonblick”:
Patrik Brännbergs andra delrapport från debatten med islamisterna på Ersboda Folkets Hus.

Fortsatt strid mellan anhängarna av allmän rösträtt och anhängarna av shariastyre från 1 september.

Vänsterpartiets agerande gick som vanligt ut på att vinna röster. Representanten ”glömde” att understryka att de är ett feministiskt parti. Just detta var riktigt principlöst. Representanter för V glömmer vanligtvis aldrig att nästan dränka publiken med uttrycket feminism. En annan representant för Vänsterpartiet, och kandidat till kommunfullmäktige, Abdi Hanad gick till angrepp mot oss i  Arbetarpartiet. Han menade att vi försökt stoppa ett möte i Umeå under våren med den kände islamisten Rashid Musa – och att detta var dåligt gjort av oss. Ansåg Hanad.

Men här vill jag påpeka att Abdi Hanad gjorde ett sakfel: Arbetarpartiet försökte inte stoppa mötet med Rashid Musa. Det vi gjorde var att stödja det beslut som Ersboda Folkets Hus tog om att man inte skulle upplåta sina lokaler till denne islamist, tillika ordförande för Sveriges Unga Muslimer. En förening som inte fick statliga bidrag 2017 på grund av bristande respekt för demokrati, kvinnor och homosexuella. Beslutet att inte ge bidrag togs av ”Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor”.

Men åter till debatten: När jag berättade varför Arbetarpartiet inte tycker att Rashid Musa lever upp till grundläggande demokratiska krav spårade mötet ur. Moderatorn för debatten, Muhammed Amin Kharraki, försökte klubba av mig. Vänsterpartisten Ahmed Hersi tyckte att det var fel att Arbetarpartiet över huvud taget hade fått en inbjudan till debatten. Också Socialdemokraten Mahmod Chninou gav sig på mig.

Och varför det? Jo, jag berättade att ”Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor” hade gjort en 57 sidor lång utredning kring Rashid Musa och Sverige Unga Muslimer – den organisation som Rashid Musa varit ordförande för sedan 2014. Med denna utredning som grund togs det unika beslutet att Sveriges Unga Muslimer skulle återbetala tidigare statsbidrag från 2011, 2012, 2013, 2015 och 2016. Totalt 1,3-1,4 miljoner kronor! Rapporten visade att medlemsorganisationer i Sveriges Unga Muslimer (SUM) hade anlitat föreläsare som gjort:
- antisemitiska uttalanden,
- förhärligat martyrskapet (att dö i strid för islam),
- försvarat självmordsbombningar,
- förordat dödsstraff för avfällingar från islam,
- uttalat sig nedlåtande om homosexuella,
- uttalat sig nedlåtande om kvinnor.

Vidare kunde myndigheten ”Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor” belägga följande:
att medlemmar i SUM:s lokalförening i Eskilstuna hade hyllat Islamiska Staten.
att Södertörns unga muslimer under en period hade samarbetat med Al-Taqwa ungdomsförening, en förening från vilka  ett flertal medlemmar hade rest till Syrien och anslutit sig till Islamiska Staten, Slutligen konstaterar ”Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor” att Sveriges Unga Muslimer, med stor sannolikhet, har internationella kopplingar till Muslimska Brödraskapet.

Detta fick inte sägas på debatten. I alla fall inte om moderatorn hade fått bestämma. Han försökte klubba av mig. Och när mitt inlägg var klart tyckte vänsterpartiets Ahmed Hersi att Arbetarpartiet inte skulle ha bjudits in till debatten. Så det som hände i lördags var en dubbel kraftmätning mellan anhängare av demokrati och antidemokrater som stöder shariastyre, mellan anhängare av en fri debatt och anhängare av en styrd debatt. Det hela var delvis en skrämmande upplevelse, och delvis en komisk upplevelse.

Jag har dragit två slutsatser av debatten på Ersboda Folkets Hus:

- Vänsterpartiet är inte pålitligt när det gäller grundläggande frågor rörande demokratin. Jag har aldrig någonsin hört ett parti, mitt under en debatt inför ett val, föreslå att ett motståndarparti ska stängas ute. Och ännu mindre att ett parti ska stängas ute för att det citerar ur en statlig rapport. Men detta var exakt vad Vänsterpartiet gjorde i lördags. Det som skedde var fullständigt skandalöst!

- När man kritiserar Rashid Musa ger sig alla islamister och deras medlöpare sig till känna. När jag presenterade den kritik som ”Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor” riktat mot Sveriges Unga Muslimer, och därmed naturligtvis även mot dess ordförande Rashid Musa, tog det verkligen ”hus i helvete”.

Vänsterpartisten Abdi Hanad kunde inte sitta still. Moderatorn försökte tysta mig. Vänsterpartist nummer två, Ahmed Hersi, tappade koncepterna. Till detta ska läggas att  Socialdemokraten Mahmoud Chninou tyckte att jag inte skulle komma till muslimerna och berätta hur de skulle leva sina liv!

Efter debatten har jag fått reda på att moderatorn Muhammed Amin Kharraki, som innan mötet presenterades som ”statsvetare”, varit ordförande för Sveriges Unga Muslimer även han, innan Rashid Musa. Till saken hör också att Vänsterpartiets Abdi Hanad har hyllat Rashid Musa på sin Facebook. Detta gäng tillhör alla samma nätverk. De utgör ett litet men inflytelserikt nätverk. Eller möjligen utgör de en del av Muslimska brödraskapet? Efter mötet på Folkets Hus Ersboda verkar alla möjligheter vara öppna.

Till sist: den som läst detta kanske undrar varför Arbetarpartiet över huvud taget deltog i debatten? Vi var där av två skäl: Vi vill tala för och till den majoritet av muslimer i Sverige som visar respekt för svenska lagar och traditioner – genom att visa respekt genom att ta både kvinnor och män i hand då man hälsar och som ser sin religion som en privatsak.
Inom Arbetarpartiet gör vi inte misstaget att låta en högljudd minoritet bland muslimerna skugga majoriteten. Men vi gör heller inte misstaget att låta den högljudda minoriteten föra fram sitt islamistiska program oemotsagda.

Det andra skälet var att vi ville se vilka av de andra partierna som finns representerade i Umeå kommunfullmäktige som var beredda att försvara de demokratiska och individuella fri- och rättigheterna mot anhängarna av sharia. Det nedslående svaret var att det endast var vi och moderaterna som tog en aktiv strid för demokratin – med visst stöd av KD.

På fel sida av barrikaderna befann sig S, V och MP. Detta kom inte som någon chock för oss. Men med tanke på våra varningar till Socialdemokraterna innebar det hela en väldigt stor besvikelse. Denna nya typ av islamistiska företrädare (eller av islamistiska medlöpare som företrädare) utgör ett av skälen bakom socialdemokratins just nu pågående sammanbrott. Partiet håller på att tappa sin demokratiska trovärdighet.

 

 

4 kommentarer

I lördags tvingades Umeås partier bekänna färg. Antingen stå upp för demokratin – mot islamister som vill införa sharialagar – eller svika demokratin. Läs om hur politikerna agerade i ”sanningens ögonblick”.

Av , , 4 kommentarer 65

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

I. Förord av Janne Hägglund – när det gäller de blogginlägg som återstår till valet

* SD och W. Pettersson får vänta tills på torsdag då jag ska bjuda upp till dans. Detta sagt till er intellektuella, och fysiska, sluggers som var och gapade utanför vår valstuga i början av veckan. Tror ni inte att vi vet vilka vi har att göra med? Vi är inte något mesigt vänsterparti som ni kan skrämma genom att visa upp en boxare med några misshandelsdomar i bagaget. Men den grabben har inget med politiken att göra, än, så jag planerar inga bloggar mot honom – om han inte kommer för nära och gapar. Ni fattade kanske inte karaktären på vårt parti. Sanningen är att när ni tog med W. Pettersson i båten begick ni ett misstag. Ni behöver endast hålla era löften och hålla Pettersson utanför styrelser, nämnder och nämndemannaskap så låter vi udda vara jämt.

* Vänsterpartiet får vänta till på fredag (fast de är med på ett hörn redan här)

* Oroliga föräldrar som vill ha stöd för sin uppfattning att högstadie- och gymnasieelever INTE ska gå i samma skola behöver däremot inte vänta alls. Ni har mitt och ”mitt” partis fulla stöd. Jag har skrivit ett utförligt svar på en föräldrafråga som framfördes på en kommentar till min blogg. Och där jag utvecklade vår ståndpunkt. Vi är 100 procent emot att blanda de som endast är tolv år med de som kan ha fyllt nitton år – då höstterminen börjar. Vilken far skulle inte vara orolig för sin dotter. Vilken mor skulle inte vara orolig för att hennes son skulle börja hänga med något gäng. Läs mer i mitt svar till den orolige föräldern!

 

II.Skarpt läge i försvaret av demokratin – och ”demokraterna” visar sig själva vara islamister
I lördags kväll var Arbetarpartiet och en rad andra partier i Umeå kommunfullmäktige inbjudna till en valdebatt. Inbjudare var Islamiska Föreningen i Västerbotten. Många av dessa är islamister som Muslimska brödraskapet och Salafister. De KRÄVER väldigt mycket mer än att kunna bevara sitt språk och andra traditioner som att fira Ramadan samt be i riktning mot Mekka.

Islamisterna anser att samhället ska styras på grundval av dels 350 verser ur Koranen, dels genom  Profeten Muhammeds sunna (berättelser vad Profeten sa och gjorde). Eftersom detta ägde rum för 600 år sedan måste dessa regler tolkas av ett prästerskap. Detta innebär ett förkastande av allt vi kämpat för i Sverige, under århundraden, som allmän och lika rösträtt – för män och kvinnor – till en riksdag där lagarna stiftas och regeringsbildaren utses. Detta leder till en total kollision mellan islamister och oss som är  demokrater.

Arbetarpartiet vet att andra partier, som ständigt gapar om demokrati, är helt opålitliga när det blir skarpt läge och demokratin ska försvaras i verkligheten. Vi accepterade därför inbjudan från dessa islamister.Vi gick till Ersboda Folkets Hus för att slå vakt om den allmänna och lika rösträtten, samt för att bekämpa barnäktenskap och månggifte, böneutrop, uppfattningen att kvinnans vittnesmål endast är värt hälften så mycket som mannens, o s v. Men även för att hålla ett öga på de fega svenska politikerna.

Då jag sedan lång tid tillbaka var inbjuden till ett annat möte kunde jag inte medverka. Men det gjorde ingenting. Istället deltog några av mina partikamrater på mötet på Ersboda Folkets Hus i lördags. Den som representerade Arbetarpartiet, uppe på podiet i debatten, var Patrik Brännberg. Även han en veteran i partiet och liksom mig en ordinarie ledamot i Umeå kommunfullmäktige.

Arbetarpartiet och Islamiska Föreningen i Västerbotten (IFV) har haft mycket god kontakt med varandra sedan 20 år tillbaka. Därför tycker jag att utvecklingen inom IFV är så tråkig. Tidigare tog föreningen seden dit de kom. Nu har medlemmarna börjat förkasta denna tradition.
- I allt högre grad förkastar medlemmarna den svenska traditionen med allmänna och lika val – för män och kvinnor – till riksdagen.
- Allt fler vill inte ta kvinnor i hand.

De som inte vill ta kvinnor i hand är i sin fulla rätt att strunta i detta. I Sverige finns ingen lag som förbjuder folk att vägra uppträda normalt. Men eftersom det är väldigt många svenskar som tycker väldigt illa om nedvärdering av kvinnor är risken stor de islamister som inte nedlåter sig till att visa kvinnor denna respekt också kommer att få betala ett pris. Så kom inte sedan och gnäll för att ni skulle ha blivit utsatta för ”rasifiering” eller för ”islamofobi”. Ni har helt enkelt visat brist på respekt för kvinnor och detta kan göra att chansen att få jobb minskar. Alla svenskar är inte mesiga vänsterpartister!

Arbetarpartiets lokaler och Islamiska Föreningen i Västerbottens lokaler ligger bara 50 meter ifrån varandra. Jag har personligen fått flera inbjudningar till aktiviteter tillsammans med IFV under årens lopp. Och vi har bjudit in dem. En gång – strax efter september 11 – räddade vi IFV från en säker undergång när några unga, oansvariga, dumdrygt självsäkra medlemmar i IFV hade skrivit i (relativt) positiva ordalag om 9/11 attentatet vilket troligen skulle ha lett till en katastrof för föreningen. Vi kontaktade den dåvarande imamen. Han raderade texten och var evigt tacksam för vår varning. så vi och IFV har under årtionden haft många och positiva samarbeten.

Men under senare år har Islamiska Föreningen i Västerbotten mer och mer kommit att representera islamistiska, och antidemokratiska, uppfattningar.
Med detta menar jag att allt fler av föreningens medlemmar vill ersätta den svenska demokratin med sharialagar. Jag beklagar detta väldigt djupt. Men det är här som samhället måste sätta ned foten. Försöker ni islamister att ge er på rösträtten då har ni gått för långt. För oss i Arbetarpartiet är den allmänna och lika rösträtten – för män och kvnnor – värt att svara. Med vapen i hand – om det krävs. Det var, så att säga, meningen när jag gjorde lumpen hösten-våren 1973 – 74.

 

Beviset på att IFV rört sig i en islamistisk och antidemokratisk riktning är att föreningen, gång på gång, har bjudit in exempelvis Abu Muadh. Denne imam måste tas på allvar i sin fanatism:

a) han förhärligar martyrdöden,
b) han förnekade ursprungligen terrordådet mot satirtidningen Charlie Hebdo,
c) Han kallar homosexualitet för ett virus (alla icke-muslimer bär också de på virus) och föräldrarna måste därför se till att deras söner har ett starkt immunförsvar.
d) Muadh ingår i en salafistisk-islamistisk miljö i Göteborgsområdet från vilken väldigt många ungdomar i Sverige har rekryterats till den s.k. Islamiska Staten (Daesh) för att strida i Syrien med allt vad detta innebär av dödande.

IFV har även bjudit in Hussein Halawa.
Denne imam som anser att det finns tre typer av homosexuella:
a) de som föddes som homosexuella – inte bra men de får leva,
b) de som valt att bli homosexuella – inte bra alla – men de får leva,
c) de som påverkar andra att bli homosexuella – en kategori homosexuella som anser Halawa anser att det kan vara rätt att döda.

Så sent som i våras organiserade IFV dessutom en föreläsning med imamen Abu Muadh – vilket jag skrev en hel del om på denna blogg.

Här nedan upplåter jag nu, vilket jag gjort vid ett antal andra tillfällen, min blogg till en annan person som representerar mina åsikter. Eller vilkas upplevelser av livet som jag är stolt över att kunna förmedla till en större läsekrets. Den som är ”jag” här nedan” är Patrik Brännberg och representerar liksom jag vårt Arbetarparti i Umeå kommunfullmäktige. Som ordinarie ledamot.

-         -         -         -         -         -

 

Patrik: Umeås partier och sanningens ögonblick när demokratin skulle försvaras
I lördags var partierna i fullmäktige inbjudna till en debatt arrangerad av Islamiska föreningen i Västerbotten (IFV). Redan när vi anlände till debatten visade det sig att kvällen skulle bli hätsk. Flera av medlemmarna i föreningen vägrade att skaka hand den kvinnliga kandidat på vårt partis valsedel som följde med mig. Senare under debatten kom det också en fråga från en man i publiken om varför man skulle vara tvungen att skaka hand med en kvinna…. Svaret är att ingen tvingar en till detta. Men den som förolämpar en kvinna kommer, med rätta, att uppfattas som en representant för medeltiden. Samt bli nekad jobb på de absolut flesta arbetsplatser. Jag hoppas att mannen, i vetskap om detta, förhoppningsvis inte sedan gnäller om att hanär ”rasifierad” eller utsatt för ”islamofobi”. Och spelar martyr.

Men först till mitt öppningsanförande – som jag använde till att förklara att Arbetarpartiet försvarar det sekulära samhället. Med detta menar vi att staten, å ena sidan, ska försvara varje enskild individs rätt att ha en religiös tro – eller att vara ateist (dvs att inte tro). Staten ska stå neutral mellan de olika religionerna – dvs inte ge fördelar till troende från en religion före någon annan tro eller icke-tro.

Å andra sidan har staten rätt att kräva av varje enskild medborgare att han eller hon ska rätta sig efter de lagar som är fattade av en riksdag, vald av folket, i demokratiska val. Med andra ord: i en sekulär stat är det de lagar som är stiftade av människor som gäller – inte lagar som härstammar ur någon religiös skrift som, exempelvis Koranen.

Jag betonade att om de demokratiskt fattade lagarna kommer i konflikt med eventuella lagar med ursprung i Koranen (eller Profeten Muhammeds sunna) så är det den svenska lagboken som gäller. Om Koranen och profeten Muhammed säger att man får ha flera fruar, men den svenska lagen säger att man får ha en fru, så är det den svenska lagen som gäller. Detsamma gäller för barnäktenskap. Det är förbjudet i Sverige. När jag hade sagt detta möttes varje inlägg från mig med tystnad – men stor uppmärksamhet.

Nu till handskakningsfrågan: Jag svarade (precis som statsminister Stefan Löfvén har gjort i riksdagen) att i Sverige tar man varandra i hand. Att detta är ett sätt att visa respekt, för alla, både för män och kvinnor. Och att det, i svensk kultur, är förolämpande att inte ta någon i hand. Jag sa även att jag tyckte att personen som frågade borde ta både män och kvinnor i hand – för att undgå, eller slippa – vara oförskämd.

 

Här fick jag, tro det eller ej, inget stöd av något av de partier som ingår i Löfvéns regeringsunderlag!
En kvinna från Miljöpartiet tyckte att man mycket väl kunde vägra att ta det andra könet i hand. Det handlade om individens ”rätt till sin kropp”. Minsann.
Hon hade tydligen glömt att Miljöpartiet uteslutit en person, ur sin partistyrelse, eftersom han vägrat att ta en kvinnlig reporter i hand (men då gällde det troligen för MP att inte förlora väljare, i hela Sverige, medan det i lördags troligen endast gällde att vinna väljare i Umeå för detta osmakligt principlösa partis räkning).

Men mest uppseendeväckande var att jag inte heller fick stöd av Socialdemokraternas representant i debatten Mahmoud Shnino. Denne social-”demokrat” sade senare att jag, minsann, inte skulle komma till mötet och ”lära muslimer hur dom skulle uppträda”.

Jag hoppas verkligen att Shnino kommer ihåg att rikta samma kritik mot sin egen partiledare, statsminister Stefan Löfvén, som han riktade mot mig. Men med tanke på den metod av infiltration som dessa islamister (eller islamistiska medlöpare) använder tror jag att den principlöse Mahmoud Shnino avstår från att rikta kritik mot Löfvén. Det skulle kunna bli besvärande för hans framtida karriär.

De närvarande Vänsterpartisterna var, självklart,tysta. För en gångs skull gapades det inte om ”feminism” från detta håll. Men det var säääkert endast en tillfällighet …

Däremot fick jag stöd från både Moderaterna och Kristdemokraterna.
Och hur debatten då fortsatte tänker jag berätta om i morgon – i del två av denna tvådelade berättelse om hur Umeås politiker stod upp för demokratin – eller inte stod upp för demokratin – i detta sanningens ögonblick.

_________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att uppnå 10 % så att vi kan tvinga de politiska makthavarna att lyssna.

4 kommentarer

VK tystar debatten om kommunens underskott – lurar därmed umeborna. VK springer maktens ärenden – anklagar samtidigt mig för ”kupp”

Av , , 18 kommentarer 84

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Ingress

Jessica Wennberg, VK:s chefredaktör, påstår på ledarplats 1 september att jag har genomfört en ”klassisk kupp” mot Västerbottens-Kuriren. Läsaren, som tar del av hennes dramatiska formuleringar, skulle kunna få uppfattningen att jag med våld har tagit kontroll över det mediala komplex som VK utgör. Men fakta i målet är att jag har spräckt den tystnadens konspiration mot umeborna i vilken Norrlands malligaste morgontidning (VK) ingår.

Det är att jag spräckte denna ”tystnadens konspiration” som Jessica Wennberg har mage att beskriva som en ”kupp”. Kupp är ett starkt ord. Därför ska vi, kära läsare, syna vad detta desperata utfall från Jessica W syftar till att skydda.

 

1. Min och Arbetarpartiets huvuduppgift i valrörelsen har varit att beskriva Umeå kommuns skenande budgetunderskott. Detta skenande underskottet utgör ett hot, inte endast mot alla vidlyftiga vallöften, utan även mot den service som kommunen, enligt lag, måste erbjuda sina invånare. Budgetunderskottet hotar alltså bland annat förskolan, grundskolan och gymnasieskola. Men även äldreomsorgen, handikappomsorgen samt individ- och familjeomsorgen. Det skenande budgetunderskottet hotar alltså exakt de verksamheter som alla partier påstår sig värna om, nu när det är valrörelse, men som de gärna angriper under perioden mellan valrörelserna (3 år och elva månader).

Varför har huvuduppgiften i valrörelsen, för mig och Arbetarpartiet, blivit att informera umeborna om det väldiga hot som riktas mot välfärden i Umeå? Svaret är enkelt. De dominerande politiska aktörerna har bestämt att detta farliga underskott, som till och med hotar de lagstadgade verksamheterna, inte ska debatteras under valrörelsen. Det är i denna tystnadens konspiration, riktad mot umeborna, som försöket till en riktig ”kupp” finns. Det finns däremot varken kupp eller kuppförsök i min pedagogik, som jag dels testat vid ett antal tillfällen på det blåsiga Rådhustorget, dels nu på restaurang Rex. I Umeå kommunfullmäktige använder jag mig av en overhead. Ett påpekande till VK:s  organisatörer av debatter. Ge mig en overhead så slipper ni, känsliga människor, det fruktansvärda i att se vad som närmast påminde om stora legobitar (det fanns nämligen inte några öl i ölbackarna).

Tänk efter: VK tar på sig att organisera valdebatter. Därmed anser sig VK också ha rätt att bestämma vilka pedagogiska verktyg debattörerna ska använda. Genom att koppla samman mig med begrepp som ”kupp” och ”fördumning” försöker en – i pedagogiska sammanhang mycket okunnig – chefredaktör förbjuda mig att använda en tredimensionell pedagogik för att förklara något som faktiskt är svårt. VK anser sig ha rätt att begränsa mig, och därmed andra, till att endast använda endimensionella pedagogik redskap (rösten).

Bakom alla högtravande ord från VK:s sida återstår endast den råa makten. Den sida Jessica W visade upp var den AUKTORITÄRA. Men le och var glad Jessica W – jag har gjort en av dina Ledare, som ytterst få skulle ha läst en solig lördag morgon, till en både läst OCH ökänd text.

 

2. Med sanningen som vapen – mot VK

Det är dags att studera sanningen – i siffror.

ekonomisk-langtidsprognos

 

Kommentar
Käre läsare. Lägg märke till siffrorna på den nedersta raden. Dessa visar hur mycket kostnaderna överstiger inkomsterna varje år (eller hur stort budgetunderskottet beräknas bli – år för för år). Nedan finns en minitabell som förklarar varför jag beskriver underskottet som skenande.

År            Underskott

2019        148 miljoner

2023        746 miljoner

2028      1637 miljoner

 

Mer kommentarer:
Som alla kan se uppgår underskottet år 2019 till nära 150 miljoner, år 2023 har underskottet ökat tre gånger och ligger strax under 750 miljoner. Fem år senare (2028) anger prognosen underskottet till 1,6 – 1,7 miljarder (inte miljoner)!

Lägger vi sedan samman alla underskott under tioårsperioden 2019-2028 landar vi i intervallet 7½  – 10,0 miljarder (inte miljoner)!
Men det kan snabbt bli ännu värre!
Det räcker med att den, sedan den våldsamma ekonomiska recessionen för tio år sedan, onaturligt låga räntan bara skulle öka det allra minsta för att Umeå kommuns underskott skulle öka i ett ännu snabbare tempo.

Siffrorna ovan är hämtade ur ett kompendium på vilket det står ”UMEÅ KOMMUN Budget 2019”. Alla tio partier i fullmäktige fick dessa kompendier i våras inför budgetarbetet. Dessutom har media tillgång till dem. När det gäller VK kan jag personligen intyga att tidningen har siffrorna. Du som själv vill studera kompendiet kan bara klicka och ladda hem: Budget 2019.

 

3. Min uppgift är att delge umeborna sanningen
Om dessa siffror accepteras som en del av valdebatten skulle de, på grund av sin sensationella karaktär, omedelbart komma att dominera valdebatten. Och det är just detta som de dominerande partierna, för allt guld i världen, inte vill. Sossarnas senaste skrytprojekt i form av den orimligt dyra färjan Umeå-Vasa skulle framstå som extremt oansvarig. Detsamma gäller för Moderaternas skattesänkning. Och V:s löften om ”allt åt alla” skulle framstå som precis lika verklighetsfrämmande som dessa löften är. Hans, Anders och Ulrika – ingen av dessa tre vill diskutera Umeå kommuns skenande budgetunderskott. Ulrika, som kan minst om ekonomi, verkar på allvar tro att en skattehöjning på 20 öre (som V bygger sin budget för 2019 på) skulle rädda situationen. Detta är rent ut sagt löjeväckande. Hans och Anders är bättre på att räkna. Men de är ännu räddare för sanningen. Därför vill ingen av trion att budgetunderskottet ska diskuteras – före valet.
Men efter valet kommer det att låta på följande sätt: ”men heeereguuuud, var det så illa, då måst jag genast bryta mina vallöften, och istället för att satsa på skolan och omsorgen skära lite till).

Är detta något för VK att skriva om? Nej, nej och åter Nej.
VK sysslar med grävande journalistik. Det som serveras på silverfat är helt enkelt inte fint nog. För övrigt kan själva metoden vara inspirerad av Susanne Aidanpää. Och som alla vet är både hon, hennes siffror och metoder ”bannlysta” där på VK. Av påven Krister I.


4. Tystnaden måste gälla alla
Sagan om ”Kungens nya kläder” bygger på att alla låtsas. ALLA. Därför måste denna tystnadens konspiration gälla alla – både partier och media – under valdebatten. Ingen får tala om prognosen om det skenande budgetskottet inom Umeå kommun. Ingen får nämna att underskottet är så stort  – att om det inte ERKÄNNS och inte hanteras med KRAFT – så kommer till och med de lagstadgade kärnverksamheterna som skola och omsorger att hotas. Något för VK. Nej.

Det allra värsta för kommunens makthavare – Hans (s), Anders (m) och Ulrika (v) – är att deras partier själva har skapat dagens katastrofala situation! Även Vänsterpartiet som styrde Umeå kommun tillsammans med S under de verkligt katastrofala åren 2010-2014 är skyldigt. Under över ett årtionde (sedan 2006) har dessa tre partier, medvetet, blundat för den förändrade åldersstruktur som nu riskerar att ruinera kommunen. Istället för att ställa om förväntningarna, och ändrat när det gäller prioriteringarna för vad pengarna ska användas till, har de ägnat sig åt att ytterligare försämra Umeå kommuns ekonomi. Genom alla skrytprojekt. Detta till deras eviga skam. De är alla är lika skyldiga: Sossarna, Moderaterna/Alliansen och Vänsterpartiet.

Till de politiska aktörer som ingår i denna tystnadens konspiration, och som därmed deltar i kuppen mot umeborna, hör de två politiska blocken: de fyra allianspartierna samt S+V+MP. Men alla är inte lika ansvariga. I de flesta partier handlar det om gruppledarna och deras hejarklack av Ja-sägare.

Men för att tystnadens konspiration ska fungera måste även media delta i kuppen mot umeborna. VK får inte göra något mittuppslag, baserat på Umeå kommuns offentliga siffror, om ett skenande budgetunderskott, som till och med hotar att beröva umeborna deras lagstadgade verksamheter som skola och omsorger. Och något sådant mittuppslag kommer inte heller VK att göra.

 

5. Vågar Wennberg diskutera med mig som både är så inflytelserik, och korkad, att jag ”fördummar” hela valdebatten?
Jessica Wennberg anklagar mig för ”kupp”.
Det är mycket starka ord.
Vågar Wennberg upprepa dem i en debatt mot mig? Välj tid och plats – jag lovar ställa upp! Det är speciellt begreppet ”kupp” i relation till kommunens ekonomiska underskott jag tänkte att vi skulle diskutera. Jag klarade av att illustrera det skenande budgetunderskottet, som hotar umebornas elementära rättigheter, på 45 sekunder. Själv skulle Wennberg kunna göra ett helt mittuppslag baserat på kommuns offentliga uppgifter. Med hjälp av sina ekonomijournalister. Men det gör hon inte. Istället för att granska makten håller hon tyst som en lydig journalist ska göra. Det är så en verklig kupp ser ut. Bland annat i form av tystade media.

Jessica Wennberg anklagar mig också för att bidra till en ”fördummad debatt”.
Det är starka ord.
Vågar Wennberg upprepa dem i en debatt mot mig? Välj tid och plats – jag lovar ställa upp!
Det är speciellt påståendet att jag skulle ”fördumma” debatten i relation till kommunens ekonomiska underskott jag tänkte att vi skulle diskutera.
- Ljög jag?
- Förfalskade jag?
- Gav jag kanske felaktiga proportioner (för säkerhets skull hade jag mätt höjden på mitt budgetunderskott på Rex).

Svaret på dessa frågor är Nej. Wennberg å sin sida bidrar till att dölja att det överhuvudtaget existerar ett skenande budgetunderskott som skulle behöv debatteras. Vad kan vara mer fördummande än det?

 

6. Slutligen försöker Wennberg dra in Mattias Larsson (c) i debatten. På sin sida.

Låt oss citera Larsson blogg via ett utdrag som berör just mig.

”… Jag är nöjd med min insats förutom en sak, och det var när Jan Hägglund från (Ap) staplade ölbackar för att förklara kommunens underskott. Det var ett himla lustigt och annorlunda upplägg, så när jag fick ordet för att kommentera så försökte jag mej på en liten vits, men det blev fel.

Ber Janne om ursäkt för det, inte minst när han lyfte ett viktigt ämne… 

Och mitt svar till hedersknyffeln Mattias Larsson (c) löd: ”Det är helt OK Mattias. /Janne”

 

7. Men till Jessica Wennberg vill jag hälsa: Det du skrev på ledarplats är inte alls OK.
Inte i mina ögon.

Det är därför jag utmanar dig på en debatt där vi kan diskutera begrepp som ”kupp” samt hur jag kan bidra till att ”fördumma” en hel valrörelse. Och gärna i relation till Umeå kommuns skenande budgetunderskott. Du får ta med dig alla tidningens ekonomijournalister. Plus de etikprofessorer som du säkert känner.

För du lär behöva dem.

 

_________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att uppnå 10 % så att vi kan tvinga de politiska makthavarna att lyssna.

18 kommentarer