Missförstånd

Det tycks råda en djup oklarhet hos somliga kommentatorer beträffande hur kommunens ledningaorganisation ser ut.

Ska vi slippa slösa kraft på diskussioner som i sin upprinnelse bygger på missförstånd, kan det nog vara lämpligt att vi först enas kring hur ansvarsfördelningen ser ut med förefintlig organisation.

Först har vi de folkvalda politikerna som har sitt högsta organ i form av kommunalfullmäktige (Kfm)

Kfm delegerar sedan ut uppgifter till nämnder och styrelser, bemannade av utvalda politiska representanter även där.

I nämnder och styrelser fattas beslut inom givna beslutsramar, eller rekeommenderas beslut vidare uppåt att tas i Kfm. Nämnder och styrelser har även att se till att beslut tagna i Kfm verkställes.

När beslut ska verkställas i nämnder eller styrelser har politikerna tillgång till förvaltningens tjänstemannaorganisation, vilken är en linjeorganisation med kommunchefen i toppen.

Det skulle dock bli alltför rörigt om alla verkställighetsuppdrag skulle föredragas kommunchefen, varför till varje nämnd eller styrelse finns en eller flera förvaltningschefer destinerade.

Om vi tar förskolan som exempel så överlämnas Utbildningsnämndens beslut till deras förvaltningschef som under sig har anställda rektorer och verksamhetschefer.

Men politikerna ska inte vara med och rota i verkställandet, då detta skulle sudda ut ansvarsgränserna och göra det svårt att följa upp ansvaret.

Politikernas uppdrag är således begränsade till att fatta beslut, som sedan verkställes av förvaltningen via förvaltningscheferna.

Kanske jag missat någon väsentlig punkt i sammanhanget, men i stora drag tror jag att det kan vara bra att ha bilden klart för sig innan man kastar sig in i debatterna om ansvarsutkrävandet.

Att kräva att politiker ska veta vad varje anställd i linjeorganisationen företar sig, blir därför helt orimligt ! De skulle inte hinna göra mer än att springa runt som yra höns och försöka vara med överallt, vilket inte skulle ge något som helst utrymme till strukturerat arbete.

Vidare ska inte enskilda anställda svara upp ansvarsmässigt direkt till politiska nämnderna eller styrelser, utan givetvis uppåt mot närmaste överordnad chef i förvaltningens linjeorganisation.

En rektor eller verksamhetschef ska således inte avrapportera sina förehavanden till nämndsordförande utan till sin överordnade inom förvaltningen. Ibland får jag för mig att det finns politiker som inte heller har bilden helt klar för sig.