Fler och fler rätar på ryggen

När jag för 5 år sedan tog klivet in som aktiv politiker reagerade jag mot den höga frekvensen av anonyma tyckare, mer eller mindre befriade från hämningar i hur de valde att uttrycka sig.

En del drog sig inte ens från att uppträda via dussintals påhittade alias, för att ge sken av en ”folkrörelse” i upprinnelse.  Någon bestämd person hade fattat ett särskilt agg mot vår kyrkoherde och angrep densamme genom en radda anonyma alias, där rena oförskämdheter blandades med lögner och annat förtal, kryddat med olika invektiv.

Själv fick jag mina fiskar serverade varma och kallades olika saker i uppenbart syfte att förminska och förnedra, och mestadels från fördolda källor bakom nicknames och alias..

Därför är det mycket förhoppningsfullt att se hur det succesivt blir allt fler som vågar räta på ryggen och stå upp för sina åsikter via sin egen identitet och utan att gömma sig bakom alias eller nicknames.  Mitt  mål är inte en enda Vilhelminabo ska tveka att uttrycka vad man har på hjärtat utan den minsta tillstymmelse till rädsla för att visa vem man är.

Och oavsett hur förfaren man är i språket, ska ingen behöva tveka eller skämmas för att vara med i vilken beslutsprocess än som intresserar och berör.

Att kommuncera innebär en ansträngning både från den som sänder och den som tar emot meddelanden, och vi befinner oss alla i olika faser av träningen att nå fram till varandra.

Där tjänar anonymiteten bara att bibehålla och bekräfta en känsla av  att inte duga som man är, och man hellre hör hemma i den mörka zonen.