Den nya kulturen av hänsynslös byråkrati

Jag delar din upprördhet och känner ilskan ta över!

Du vars 88-rige utslitne gamle far blev kallad från Kriuna till Sunderbyns lasarett i Luleå för ett samtal med läkare.

Man förväntade sig att din far skulle kliva på tåget 05.00 på morgonen för att själv ta sig till lasarettet och inte varit hemma förrän sena natten.

Du hade dock själv ärenden åt det hållet, så du tog tag i det hela och ändrade dina planer och skjutsade din gamle far de 35 milen enkel väg till lasarettet i Luleå.

När ni så kom fram isade det sig att det enda läkaren ville underrätta din far om var att proverna såg okej ut och inget allvarligt fanns att meddela !

Det hela tog inte ens 15 minuter och kunde lika gärna ha meddelats av någon distriktsläkare, eller varför inte via brev?

Så var det bara att vända om och köra de 35 milen tillbaks igen.

Spänningarna mellan stadsmänniskans totala brist på insikter i glesbygdsbons livsvillkor tar sig alltmer bisarra uttryck och det är inte det första skamlösa exemplet på detta jag hört.

Det går inte att undvika att man blir lika förbannad varje gång!