Betygsättning av minspelet

Det håller på att gå inflation i partiledardebatterna. Minst en per dag. På dagarna flänger våra partiledare land och rike runt och valtalar, för att kvällstid krypa in i en TV-studio och duellera i realtid. Men nog syns det att våra partiledare håller på att gå på knäna – för inget smink i världen kan dölja att de åldras i ett rasande tempo. Efteråt kommer analyserna – eller vad vi ska kalla det. För där står medias inkallade, välbetalda ”experter” och analyserar och betygsätter just sminket, minspelet, kroppsspråket, klädvalet och gud vet vad av den fernissade ytan. Däremot har det politiska innehållet blivit en bisak.
Underhållning till döds?

Man tycker att alla ska dra de rätta slutsatserna, när samtliga partiledare sluter leden och ger sig på Jimmie Åkesson; att folk ska förstå att vi, merparten av oss, av partierna inte acceptera SD:s politik – den som andas rasism. I själva verket blir det precis tvärt om. För i Åkessons medieträning tycks det ingå att han ska se ut som en ledsen, halvt överkörd hund. En sådan man ska ta hand om. Underskatta aldrig ”tycka-synd-om-effekten”. För då kan det gå som när Palme plattade till Fälldin. En pyrrhusseger.

I övrigt retar jag mig på dessa ständiga opinionsundersökningar. Politiken håller på att bli till staplar och diagram. Analysen handlar om procentsatser hit eller dit. Snart hamnar väl undersökningarna bland alla andra tabeller på sportsidorna. Mittemellan fotbollens division 3 södra Norrland och SM i boule.