Allt starkare

I går var jag på besök i Kulturväven och lyssnade på en rad olika personer som pratade om vår älskade poet Tomas Tranströmer. Bland annat framfördes hans dikter på åtta olika språk. Intressant, även om jag inte förstod grekiska och arabiska. Stötte ihop med en hel del bekanta och hann byta ord med några av dem. Jo, man måste ju umgås emellanåt.

Sedan cyklade jag hem och fixade middag. Hanna, min 16-åriga dotter, var min gäst. Hon håller på att bli vuxen – och kanske var det därför som jag hade ett riktigt vuxet samtal med henne. Vi samtalade länge om relationer, om förälskelsens möjligheter och fällor, om fortsättning och uppbrott. Fast det lät på henne som om hon redan visste allt om kärleken. Men något litet frö måste jag väl ha sått?

Nyss inkommen från en lång promenad. Solsken, milda vindar.Jag har gått varje dag i en månads tid, och börjar känna mig allt starke. Dessutom kan jag hålla ett högre tempo. Det finns hopp.

I dag är det deadline för de texter som ska in i nästa nummer av Vasaplan. Alla dessa texter ska korrekturläsas – flera gånger. Men genom att läsa alla dessa reportage och artiklar, så lär jag mig något nytt hela tiden.