Stora egon, små hjärtan

Det händer lite då och då att jag jag stöter på mina läsare, både de som läst mina romaner, men nu på sistone många ”nya” läsare som följer min blogg. En del är förvånade över min öppenhet i relationsfrågorna, andra vill berätta att de upplevt något liknande som jag beskrivit och så har vi tipsarna som säger vad jag borde ta upp i kommande bloggar. Det känns roligt, att vara läst alltså. Det är liksom hela grejen med att utge sig att vara en bloggare.

Men att vara öppen är inte detsamma som att vara gränslös. Kanske krävs det istället en hel del integritet – och tydliga gränser – för att våga vara öppen.Inbillar jag mig. En man i min ålder har ju dessutom hunnit vara med om hel del. Mycket vatten har runnit under broarna.

Det är när man har att göra med de gränslösa, särskilt i nära relationer, som man måste vara på sin vakt – annars blir man snart slukad med hull och hår. Särskilt om man har att göra med de som har narcissistiska drag. De människorna tänjer ut sina gränser, alltid så att det passar dem, och sedan kliver de över dina gränser, gång på gång. Till slut tvingar de dig att göra våld på dig själv. Då har det gått för långt, då är det dags att kalla in gränspolisen.

Dessa, ofta så charmerande människor, saknar ofta långa och djupa relationer och är ständigt ute på jakt efter fler korta, intensiva möten istället för att satsa på längre och djupare relationer. Räkna med att du blir bedragen ifall du ger dig i kast med en narcissist. Det är min erfarenhet.

Narcissister har ofta en grandios självbild och tycks överdriva sin egen betydelse och kompetens. De tror med andra ord att de är smartare än vad de i själva verket är. De har dessutom aldrig fel, så av den anledningen behöver inte en narcissist be om ursäkt eller erkänna ett misstag. Detta leder till att de är riktigt usla på att vara empatiska. Sätter du upp en gräns mot en narcissist så har du garanterat en fiende resten av livet, då de som sagt inte tål kritik och heller inte kan ha fel.

Att dras in i en sådan känslokarusell skapar lätt rädslor för att göra fel, för att inte vara omtyckt, attraktiv och skräcken för att när som helst bli utbytt, gör att man börjar likna narcissisten man lever ihop med och börjar tänja på gränserna – allt för att ”förtjäna” kärleken.

Gränser är mycket viktiga i en sund relation. Gränser klargör var Du slutar och var Jag börjar, vilka problem som tillhör Dig och vilka problem som tillhör Mig. Om man inte har sådant klart för sig så blir ens konturer suddiga och man kan rent av upplösas.

Nu är det ju inte bara narcissisterna som kan strula till det för en. Det finns ju andra former av gränslöshet. Nedan följer några punkter som brukar få mina varningsklockor att ringa.

• Personen har en tendens att ”berätta allt” redan vid första mötet. Samtalet hamnar på en intim nivå redan från start.
• De här personerna tycks bli förälskade i vem som helst, bara denne erbjuder ett stöd.
• De kan bli uppslukade av vissa personer, nästan så att de dyrkar dem.
• Agerar direkt, utan reflektion, på den första sexuella impulsen. Pang – ner i sängen bums.
• Kan skippa sina åsikter, värderingar för att behaga en annan de fattar intresse för.
• Märker inte när de kliver över dina gränser.
• De förväntar sig att du ska kunna uppfylla deras behov per automatik. (Menar att du ska kunna ”läsa deras tankar”).
• Faller de ihop så förväntar de sig att någon direkt ska vara där och lyfta upp dem.
• Blir irriterad om någon annan faller ihop och behöver hjälp.

För övrigt kan jag meddela att jag ska på ett stort grillparty ikväll. Efter det drar vi i stora skaror ner på stan och går en rond mot världen. Vi kanske ses – men lämna din spegel hemma i så fall.