Rapport från Lycksele

Hemma på Pig Hill efter en kortare turné till Åmsele och Lycksele. Trött i huvudet, men alltjämt vid liv. Det är sådana här ”övningar” man växer av och kanske blir man rent av lite modigare.

Till Lycksele kom det rätt så många åhörare, det var fullsatt och ytterligare stolar fick ställas fram till eftersläntrarna. Det är alltid lite speciellt för mig att återvända till mina hemtrakter och det märks att storhopen av mina läsare finns i Lycksele med omnejd. Både före och efter föreställningen var det många som ville diskutera mina romaner, särskilt ”Konungarnas konung från Baklandet” som berört många av läsarna. Men så var ju också Valfrid Johansson en känd profil i dessa trakter – och få kände nog till att han växte upp i helvetet på jorden.

Några kom fram och sa: ”Visst känner du igen mig?” Nja, blev det diplomatiska svaret, men det rörde ju sig om personer som jag inte sett på 30-40 år. Men det blev många glada återseenden. Synd att jag inte hann prata så mycket med dem var och en. Roligast var det dock att träffa min skolfröken, Barbro Holmgren, som i årskurs 1-3 försökte få bukt med pojken som inte kunde sitta stilla och och som hade så fasligt svårt med bokstäverna. ”Det är de som får problem med läsandet och skrivandet, som kämpar hårdast senare i livet med att skaffa sig ett språk”, svarade min fröken och log. En klok kvinna.

Linda berättar om magin med rabarbersaft och kantareller.

Medan jag berättar om kriget i Baklandet. Kriget om veden.

En helt underbar publik i Lycksele.

Det ärt bara ett par veckor innan vi återvänder till Lycksele.Den 26 oktober kör vi två föreställningar efter varandra på lasarettet: 12.00 + 14.00.

För övrigt lever vi i en orolig tid. En värld i förändring då andras öden blir våra öden.