Om att läsa noga

309 sidor. Nu har jag nogsamt läst dem alla, långsamt, med eftertanke, ibland med fingret under meningen medan jag ljudat fram orden. Det är så man måste läsa ett slutkorrektur som förlaget skickat till mig som författare; det manus jag ska kolla en sista gång och sedan (efter en del små ändringar) godkänna för tryck. Min bok. Boken om mitt liv. ”Spring Kent, spring!” Så ska den heta. Om att fly från livet i rädsla, om att springa ifrån hoten, att ta sig vidare, framåt, alltid framåt.

Bitvis är det en plågsam bok och jag frågar mig fortfarande, trots att boken snart ska tryckas, om det verkligen kan vara klokt att utelämna mig på detta sättet. Men ni som läst mina tidigare romaner har säkert anat vem pojken är i ”Konungarnas konung från Baklandet”. Likadant finns en pojke som är snarlik mig i ”Svin föder svin”. Skillnaden denna gång är att nu heter pojken Kent och nu är han inte fiktiv, han är så sann som han någonsin kan bli.

I mars ska boken publiceras.

Har åkt en snabbis till Skellefteå idag, upp med buss klockan 09.05 och hem 15.30. Ett viktigt möte. En del möten är verkligen viktiga och kan med tiden bli livsavgörande. God mat på en kinarestaurang vars namn jag glömt namnet på, en sväng förbi biblioteket för att kika på en genusutställning. Sedan fanns det andra ställen jag noga undvek att besöka, av rationella skäl. Man får inte vara dum.

På hemresan skulle jag läsa ur ovan nämnda korrektur men somnade redan i höjd med Anderstorp och vaknade i Sävar. Men ikväll har jag som sagt varit flitig.

För övrigt känner jag mig riktigt modig och lite stolt. Och tänk – det kan ingen ta ifrån mig längre.