Tidningen snart klar

Redaktionsmöte på kafé Mekka. Vi brukar träffas på olika fik, oftast på kafé Pilgatan, då tidningen Vasaplan saknar en egen redaktion. Vi sköter allt hemifrån, kommunicerar mest per e-post, men ibland så strålar vi samman. Som i går, då vi spikade innehållet i det 44 sidor tjocka julnumret. Det blir en läsvärd tidning (kommer ut den 11 december) och vi var överens om det allra mesta då det finns en samsyn om hur Vasaplan formmässigt ska se ut. Men efter tre timmars samtal så blev jag vansinnigt trött, orken tog slut. Det är vid sådana här tillfällen jag förstår konsekvenserna av min stroke; att min uthållighet inte är lika bra, då hjärnan kokar när det är för många bollar i luften. Och just nu har jag alldeles för många bollar i luften.

Som tur är så blir det inga fler berättarföreställningar före nyår och att slutmanuset till min kommande bok ligger klart hos förlaget.

Borde motionera mera, men tröttheten får mig att hitta på ursäkter. Dumt, jo jag vet. Men har i varje fall börjat trampa på min motionscykel och slita lite i gummisnoddarna jag har liggande på gungstolen.

Jobbar med slutkapitlet på min kommande roman. Fjärde genomskrivningen och nästa gång jag skriver om den så lär jag närma mig slutversionen. Planen är att jag ska kunna skicka ett manus till förlaget nästa höst.

Åker till Skellefteå i helgen. Hoppas både på vila och kultur. I varje fall lär det bli att njuta av en del körsång i stadens kyrkor, vilket borde ge mig lite andlig spänst. Hoppas på det.

För övrigt gillar jag inte den här typen av vinter, då det pendlar mellan kyla och slask. Usch så oromantiskt och osexigt det vore att ramla och bryta lårbenshalsen. Betackar mig för en sådan framtida utveckling.