Strålning och damm

Uppe i ottan och konstaterar att utanför mitt fönster ser det grått ut. På mitt skrivbord står en jättelik kopp fylld med svart, starkt kaffe, så det finns goda förutsättningar att jag inom kort vaknar till liv. Det har varit en kall vår. Det fattas sol, det fattas värme. Men detta så efterlängtade kommer väl en dag. Plötsligt blir allt grönt, knopparna brister och jag kan knata ner till älven och parkera på en av bänkarna och låtsas läsa en bok, medan jag i själva verket sitter där och spanar in omgivningen bakom mina mörka solglasögon.

Igår var jag och Lilljäntan och såg Djungelboken (i 3-D) på stadens biograf. Häftiga animeringar i en övrigt rätt så snäll version. Ungefär lika mycket familjefilm som i den tecknade versionen från 1967 – som jag för övrigt såg i en ålder av 12-13 år, även då här i Umeå då jag besökte mina tremänningar Peppe och Anders. Kiplings novellsamling från slutet av 1800-talet är rejält brutalare än de versioner som Disney gjort. Egentligen är vargpojken Mowgli en hämndlysten liten jäkel och när han till slut dräper tigern Shere Kahn, så flår han tigern och gör skinnet till ett klädesplagg han går omkring med. Han blir även förskjuten av så väl vargflocken som människobyn och hemlös traskar han runt i djungeln och söker föda. Fast med ett sånt slut torde det knappast gå att locka de breda massorna – och knappast barnfamiljerna. Men trots denna förskönande film i 3 D, så är den värd att se.

Tjernobyl 30 år. Herregud vad tiden går. 1986, det stora skitåret. Har skrivit om det tidigare, om hur jag den hösten drog iväg till Kina med en enkelbiljett i handen. Mycket kring Tjernobyl handlade om ovisshet, om vad som var farligt eller inte. När jag femton år senare jobbade som informatör på länsstyrelsen och vi övade inför tänkta, framtida katastrofer så användes ofta Tjernobyl som exempel på hur man INTE skulle informera, om hur fel och farlig minsta lilla otydlighet kunde bli. Det största problemen kring Tjernobyl var just att via media nå fram med rätt information. Vid ett tillfälle frågade en reporter en expert om det var farligt att använda dricksvattnet i Gävleområdet. Till slut tvingades experten svara ja. Men resten av svaret klipptes bort. Jo, det var farligt om man drack 100 liter per dag – i ett års tid – men i själva verket dog man redan dag 1 på grund av lungödem och njurpaj – om man nu inte pissade ihjäl sig … I och med Tjernobyl insåg vi att det inte spelade någon roll hur säker vår egen kärnkraft var, då det stod en massa skrotreaktorer i forna östblocket och rostade sönder – och att utsläppen inte bryr sig om nationsgränser. Den radioaktiva strålningen förflyttar sig med vinden och faller till marken med hjälp av regnet.

Snart har jag vårstädat hela lägenheten. Har ett par fönster kvar och några skåp i köket som ska torkas ur. Har kastat ett par säckar med gamla jackor, skor, skjortor och kalsonger. Fick genast mer plats i mina garderober. Jobbigast har varit att gå på knä och torka alla lister och rengöra elementen – vad nu det ska vara bra för … Allt dammande har fått mig att nysa något så alldeles förfärligt, men nu när det snart är klart är det som om luften härinne blivit lättare att andas.

För övrigt känns det märkligt att 98 procent av atomerna i kroppens celler byts ut under ett år. Är jag verkligen samma människa då?