Falsk trygghet

Klockan är sex, pip, och jag har hunnit skriva en dryg timme. Jag har fått mitt starka kaffe och mumsat i mig två rostade frallor med smör och marmelad. Jag vill hävda att frukosten plockar fram vanedjuret inom oss; när det gäller frukosten är vi ordentligt värdekonservativa. I 30 års tid, kanske längre, så ”måste” jag äta två rostade frallor med smör och marmelad och till det en-två koppar starkt kaffe. Annars är dagen förstörd, inbillar jag mig. Min flickvän Lena hon måste äta yoghurt och en speciell typ av flingor, för att sedan i sängläge dricka en stor kopp kaffe. Vi är så gamla och rutinerade att vi inte ens försöker diskutera vilken av våra frukostar som är bäst, godast, mest näringsriktig. I det senare fallet tror jag att min är mest onyttig, men det må så vara. Vi styrs mer än vi tror av vanor, av inlärda beteenden. Det är svårt att kliva ur dem, men nödvändigt om vi inte ska bli trångsynta då vi av ren bekvämlighet slutar att lära oss något nytt.

Trygghet kan vara förförande och vagga in oss i ett sovande tillstånd; en bubbla där vi kan tillbringa alla vaken och sovande tid. Hur ska vi då kunna se vad som sker utanför vår trygghetszon, hur ska då kunna sätta oss in hur andra människor har det? Det är väl då vi ska plocka fram modet, vilket är nödvändigt för att komma i kontakt med vår medkänsla för andra. Det krävs en hel del mod och kamp för att vi ska kunna bli sanna – och lämna bubblan vi lever i. När man byter ut falsk trygghet mot världen utanför, blir man lätt sårbar och får vara beredd på att det kommer att göra ont. Människan är meningssökande till sin natur och vi har överlevt tack vare vår förmåga att bilda sociala nätverk – inte på grund av att vi flytt in i falsk trygghet och gömt oss i bubblor.

För övrigt reagerar jag på nyanser med stor känslighet.