Musik och minnen

Sovit oroligt och vaknat var och varannan timme. Vid halvtresnåret var jag tvungen att ta en halv sömntablett, somnade om men var klarvaken strax efter fem. Legat och spelat schack mot en app. Vann fyra av fem möten. Sedan fortsatte jag trimma hjärnan med frågesport, även det mot en fyndig app. Kaffe och rostade mackor vid sexsnåret. Det började klarna i huvudet.

Igår var jag på Tegs HC och träffade diabetessköterskan. Mitt blodsocker har legat för högt en längre tid. Ordinationen blev en högre dos insulin. Måste pressa ner blodsocker eftersom det är en av de största riskerna för att drabbas av stroke – och jag har redan haft en. Kanske är det härifrån oron visade sig under nattimmarna. En ond cirkel. När jag oroar mig frigörs mer av hormonet kortisol vilket leder till ökade blodsockerhalter.

Utan minnen finns vi inte. Samtidigt är minnet emellanåt inte är mycket att lita på. Var gång vi plockar upp ett särskilt minne så förändras det en aning och fortsätter vi att plocka fram just den minnesbilden kan den med tiden bli så skev att den inte går att känna igen. Såg en stark dokumentärfilm i helgen om en hjärnforskare som ville frigöra minnen hos gravt dementa människor, genom att ta reda vilken slags favoritmusik de hade. Sedan fick de en Ipod med hörlurar. Efter att musiken fått strömma in i deras hjärnor började de plötsligt att minnas och de som varit tysta i flera år berättade långa historier. Den plats i hjärnan där vi tolkar musiken ligger tydligen under de områden som demensen lagt beslag på och på något sätt kan musiken frigöra minnen. Om jag blir dement – spela Genesis för mig.

För övrigt så är det forskarutbildning i dag.