Bilar och Dylan

Verkar bli ytterligare en varm och solig sommardag. Det var underbart att under gårdagen cykla genom stan i kortärmad skjorta och en vit stråhatt, och känna en ljummen vind kupa sig kring kinderna. I dag blir det inte så mycket cyklande, däremot ska jag promenera en dryg kvart till den plats där jag ska hämta bilen jag köpt: Skoda Roomster AMB 1,6 -07. Det känns fantastiskt att åter äga en bil igen. När jag sålde min Ford Mondeo för snart fyra år sedan (som för övrigt mer var en skrothög än bil), var jag övertygad om att jag aldrig mer skulle äga en bil. Men då levde jag som fattigpensionär och det mesta såg mörkt ut. I dag ser det bättre ut och nu när det blivit en liten lucka i ekonomin slog jag till. Annars hade det aldrig blivit av. Så denna dag, ska jag köra min egen bil till Skellefteå, vilket betyder att jag slipper sitta ett par timmar på tråkbussen.

Bob Dylan anklagas för att kopierat delar av sitt Nobeltal – från en läxhjälpssajt för skolbarn. Vad säger man? Själv har jag aldrig varit något fan av Dylan. Han har varit den där trubaduren som sjungit låtar genom näsan och varit otrevlig i största allmänhet. Det är möjligt att han är en poet, men till mig har hans poesi aldrig nått fram. Han har med sitt stora ego skymt sikten för det storslagna som somliga påstår finns både i och mellan raderna i hans texter. Är måttligt förtjust i bokklubbens förslag att vi ska läsa Dylans memoarer till nästa träff i augusti. Är månne även memoarerna kopierade?

För övrigt är det viktigt att sätta gränser, annars är risken stor att vi blir bittra och dömande.